Ett Gott Nytt Film-År 2012!!!

önskar

Thomas

Nyårs-tips!

Nu när det bara är ett par dagar kvar till nyår, skulle jag vilja presentera några i mitt tycke riktiga höjdarfilmer som man kan kolla in ifall man inte känner för att glo på gamla reprisfilmer eller tjatiga matprogram på TV!..
De tre klassiska äventyr jag tänker på är inspelade under 40 och 50-talet, då mängder av oförglömliga storfilmer kom till, så låt dig hänföras av dessa tidlösa klassikerpärlor under helgen som är som gjord för episka mästerverk!...

"Moby Dick" (1956) Regi: John Huston, Medv: Gregory Peck, Richard Basehart, Leo Glenn m.fl.
Herman Melvilles populära bokklassiker har fått liv på vita duken i denna fantastiska storfilm, regisserad av John Huston som även gjorde mästerverk som "The African Queen" (1951) m.fl.
Visuellt och scenografiskt sett är detta rena njutningen, och skådespelar-insatserna är ingenting annat än lysande (Även Orson Welles syns i en mindre roll som präst!).
Handling: Kapten Ahab (Peck) är en ärrad och envis sjöbjörn som är fast besluten att hitta den gigantiska vita val som han en gång hade en våldsam kamp med ute till havs, och som slutade med att han förlorade sitt ena ben.
Full av hämndbegär beger sig därför kaptenen iväg på ännu en seglats, och nu väntar ett äventyr utan dess like som varken Ahab eller resten av besättningen har räknat med...
Helt enkelt en "måste se" film!!!

"Ulysses" (1954) Regi: Mario Camerini, Medv: Kirk Douglas, Silvana Mangano, Anthony Quinn m.fl.
En riktigt pampig filmklassiker baserad på Homeros "Odysséen", om Ulysses, en hjälte i den Grekiska mytologin som ger sig iväg på en äventyrlig resa som varar i tio års tid.
Kirk Douglas ("20.000 Leagues Under The Sea" 1954 m.fl), spelar rollen som Ulysses med stor över-tygelse, och Anthony Quinn ("Zorba the Greek" 1964 m.fl) är även han lika sevärd i rollen som Antinous i detta episka storverk som innehåller massor av fantastiska scener!..
Handling: Ulysses (eller Odysseus), kung av Itakha, deltar i det Trojanska kriget, och under den tioåriga resan konfronteras han med allehanda faror som t.ex en jättelik cyclop samt farliga Sirener o.s.v.
När han till slut kommer hem till Itakha igen för att återförenas med sin hustru, finner han att den ondskefulle Antinous planerar att lägga beslag på henne...
Upplev detta mästerliga epos!!!

"Siren of Atlantis" (1949) Regi: Gregg C. Tallas, Medv: Maria Montez, Jean-Pierre Aumont, Dennis O´Keefe m.fl.
Maria Montez ("Cobra Woman" 1944 m.fl) är perfekt i rollen som drottning Antinea, härskarinna över Atlantis, i denna storslagna klassiker som är en remake på filmen "Mistress of Atlantis" från 1932.
Vackra scenerier och dekorer samt en fantasifull berättelse gör att man lätt drömmer sig bort i denna magiska filmpärla, som är en av flera filmer i en liknande stil med Maria Montez som kom under 40-talet.
Handling: Två soldater (Aumont och O´Keefe) råkar av en händelse hamna i den förlorade staden Atlantis som styrs av en vacker och mystisk drottning vid namn Antinea (Montez).
De två männen finner sig snart till rätta i det mytomspunna paradiset och de låter sig charmas av Antinea, utan att ana att de nu gett sig in i något som skulle kunna sluta med förödelse för dem båda...
Se och njut!!!

En God Film-Jul

               
               önskar
          
               Thomas

John Ford's The Hurricane (1937) Trailer

Katastrof-filmer del 3.

Förutom bränder, jordbävningar och vulkanutbrott, har orkaner och stormar varit relativt vanliga inslag i katastrof-filmer under de årtionden som passerat.
1937 kom äventyrsfilmen "The Hurricane" av mästerregissören John Ford ("The Grapes of Wrath" m.fl), som avrundas med en hotfull orkan som säkerligen måste ha varit häpnadsväckande att få uppleva på vita duken under en tidig filmepok som 30-talet.
I rollerna fanns bl.a bra skådisar som Dorothy Lamour, Jon Hall och Mary Astor m.fl.
1979 skulle sedan Jan Troell komma att göra en modernare version av denna film, med titeln "Hurricane". Skådespelade gjorde denna gång Mia Farrow, Jason Robards och Max von Sydow m.fl.

Kometer

Kometer och gigantiska stenrester på irrfärd genom universum är något som varit ständiga hot mot vår kära jord i rader av katastrof-filmer genom åren.
Redan så tidigt som 1916 kom en danskproducerad klassiker med titeln "The End of the World" regisserad av August Blom, om en jättelik komet som hotar vår planets existens, och kanske var det så att man fick inspiration till denna film genom att Halley´s komet  faktiskt siktades på himlen i verkligheten bara några år före inspelningen.

Eftersom 70-talet ju var ett stort decennium när det gällde denna typ av filmer, så skulle förstås även en pampig produktion med en hotfull meteor i centrum bli aktuell.
Filmen som kom 1979 hette kort och gott "Meteor" och regisserade gjorde Ronald Neame ("The Posseidon Adventure" m.fl).
I rollerna och med stor inlevelse framför kameran agerade rader av kända namn som Sean Connery, Natalie Wood, Henry Fonda och Karl Malden m.fl.
1984 skulle även en film med titeln "Night of the Comet" få premiär.
Denna produktion gjordes för TV och skrevs samt regisserades av Tom Eberhardt.
Filmen hade förutom att enbart vara en ren katastrof-film även inslag av Science fiction och skräck, och i rollerna kunde man se skådisar som Catherine Mary Stewart och Kelli Maroney m.fl.

Katastrof-film på senare år

Under de senaste åren har ju klimathoten på vår jord med rätta varit heta diskussionsämnen, och även i filmens värld har man velat visa vilka katastrofala konsekvenser detta kan få.
Allt ifrån onormala temperaturförändringar och fruktansvärda stormar till jordbävningar och mardrömslika tsunamin m.m har ofta illustrerats med hjälp av påkostade specialeffekter i t.ex filmer som "Atomic Twister" (2002), "The Day After Tomorrow" (2004), "Absolute Zero" (2005), "Meltdown: Days of Destruction" (2006), "Flood" (2007) och "2012" (2009) m.fl.

Min gissning är att katastrof-filmer kommer att fortsätta att produceras så länge de har en publik som fascineras av dem. Och likväl som att de är spännande och underhållande, så kan de förhoppningsvis även fungera som en slags väckarklocka, som talar om för oss människor att vi borde vara mera rädda om vår kära planet...

Adventures of Robinson Crusoe (1954)

Jag fullkomligt älskar klassiska filmer som bygger på odödliga äventyrs-romaner som "Treasure Island" av Robert Louis Stevenson, "Moby Dick" av Herman Melville eller "The Count of Monte Cristo" av Alexandre Dumas, och speciellt nu när julen är i antågande finner jag det väldigt trevligt att få lägga mig i filmsoffan och kolla in några av alla de fantastiska film-versioner som baserats på dessa spännande berättelser.

Ett bra exempel på en sådan filmklassiker är "Adventures of Robinson Crusoe" från 1954, som bara är en i raden av flera filmer och TV-serier som bygger på Daniel Defoe´s kända äventyrs-roman från 1719, om en man som överlever ett skeppsbrott och som flyter i land på en öde ö där han tvingas spendera 28 år av sitt liv.
Regisserade gjorde Luis Bunuel, och i huvud-rollen som den brittiske aristokraten Crusoe som plötsligt måste vänja sig vid ett mindre glamoröst liv, briljerar Dan O´Herlihy.
Andra skådespelare i filmen är bl.a Jaime Fernández (Friday), Felipe de Alba och Chel Lopez m.fl.
Detta var den spanske regissören Luis Bunuel´s enda helt igenom engelska film, och den blev så pass väl mottagen att den Oscar-nominerades.
Bland hans övriga produktioner finns bl.a titlar som "Viridiana" (1961), "Belle De Jour" (1967) och "Tristana" (1970) m.fl.

Berättelsen om Robinson Crusoe som får kämpa för sin överlevnad på en näst intill öde ö (Han träffar ju så småningom infödingen Fredag) är enligt min mening ett äventyr som är som gjort för bioduken.
Här finns både vemod, dramatik, spänning och action i en enda salig bland-ning, saker som jag tycker Bunuel faktiskt har lyckats bra med att återskapa i denna mästerliga och färggranna 50-tals version.
Han har dessutom lyckats utmärkt med att skildra utsattheten och den ångestfyllda känslan av ensamhet hos huvudrollskaraktären, och att Dan O´Herlihy även är en suverän skådespelare som kan konsten att leva ut dessa känslor gör ju inte precis saken sämre...

Handling: Robinson Crusoe befinner sig till havs när hans båt plötsligt börjar sjunka, och hans enda räddning är att ta sig i land på en ö som till en början verkar vara helt öde.
Han lyckas få med sig en del saker i form av lite kläder och verktyg m.m, och vart efter att tiden går blir han tvungen att försöka anpassa sig till sitt nya ensamma liv.
Men är han verkligen helt ensam?..

"Adventures of Robinson Crusoe" är enligt mitt tycke ett solklart val för alla diggare av bra äventyrs-klassiker... Så ladda dvd-spelaren och njuut!...

Horrors of Spider Island (theatrical trailer)

En pärla i höstmörkret

"Horrors of Spider Island" (1960) Regi: Fritz Böttger. Medv: Alexander D´Arcy, Harald Maresch, Helga Franck, Barbara Valentin m.fl.

Jag kan helt enkelt inte hjälpa det.
Jag fullkomligt älskar gamla skräckfilms-klassiker med knasiga titlar som denna!..
Vad innehållet beträffar så kanske vissa skulle rynka på näsan och tycka att filmen inte är något annat än kass och B-filmsaktig.
Själv ser jag den trots att det ibland brister på den tekniska fronten, som ett värdefullt bidrag till filmhistorien och (som den stora filmklassiker-nörd jag är) som en väldigt charmig och ytterst oemotståndlig kultpärla!..

Filmen som är en Tysk-Jugoslavisk produktion släpptes i USA 1962, då den först gick under namnet "It´s Hot In Paradise", innan den 1967 således fick titeln "Horrors of Spider Island".
Personligen tycker jag att den har samma sköna stil och atmosfär som många andra filmer jag sett med ett liknande tema, som t.ex "Island of Lost Souls" (1932), "She Demons" (1958) eller "The Twillight People" (1973) bara för att nämna någrar exempel.
Och om man gillar konceptet med en liten grupp människor som anländer till en tropisk öde ö, och som där stöter på faror och otäckheter av olika slag, ja då bör man definitivt kolla in denna trevliga 60-tals klassiker!..

Handling: En dansgrupp bestående av åtta unga kvinnor samt deras manager är på väg till Singapore för att göra en show, när deras flyplan plötsligt tvingas gå ner över öppna havet och nödlanda på en tropisk öde ö.
När sällskapet letar sig fram på ön kommer de så småningom fram till en stuga i vilken de hittar en död vetenskapsman som sitter fast i ett gigantiskt spindelnät, och snart övergår vistelsen på ön till en enda stor mardröm...

Alex D´Arcy som i filmen porträtterar dansgruppens manager, fick under sin karriär inte allt för sällan spela machotyper med slickade frisyrer, och han medverkade under sina år framför kameran  i rader av filmer av varierande slag.
Några av dem var bl.a klassiker som "Soldier of Fortune" (1955), "The Festival Girls" (1962) och "Blood of Draculas Castle" (1969) m.fl...

"Horrors of Spider Island" är en trevlig skräckrulle som enligt mitt tycke är väl värd att kolla in!!!...

Den fasansfulle Snömannen

Det engelska filmbolaget Hammer Film Productions är förmodligen mest känt för att de i en hel rad med filmer under 50 till 70-talet gav nytt liv åt klassiska biomonster som Frankenstein, Dracula och Mumien m.fl (Oftast med Christopher Lee och Peter Cushing i huvudrollerna).
Men vad många kanske inte vet är att bolaget genom åren även bidragit med en hel del annat i skräckfilmsväg som i mitt tycke varit minst lika intressant och sevärt.
1961 kom t.ex "Shadow of the Cat" som är ett bra exempel på en av Hammers många mysrysare, med bl.a skådisar som Conrad Phillips och Barbara Shelley i huvudrollerna.
Även filmer som "The Gorgon" (1964) "The Reptile" (1966) och "Hands of the Ripper" (1971) är typiska skräckfilmer signerade Hammer som ännu idag är väl värda att avnjutas!..

Så tidigt som 1957 kom en film med titeln "The Abominable Snowman" som faktiskt är en av mina personliga favoriter bland Hammers lite mer udda skräck-produktioner.
Inte bara för att Peter Cushing (som är en favoritskådis) gör huvudrollen, utan helt enkelt för att den genom-syras av en gåtfull och mystisk atmosfär som tilltalar mig starkt. Filmen regisserades av Val Guest och förutom Peter Cushing medverkar även duktiga skådisar som Forrest Tucker och Maureen Connell m.fl.
Cushing gestaltar i denna filmpärla en brittisk antropolog som befinner sig i Himalayas snöklädda bergstrakter för att tillsammans med sitt team söka efter den fasansfulle och mytomspunne Snömannen, eller "Yeti" som varelsen också brukar kallas.
(Snömannen bör dock ej förväxlas med släktingen Bigfoot som enligt sägnen lär hålla till i Nord Amerikas skogsområden).

Något som bidrar till att göra denna filmklassiker lite extra intressant är nog det faktumet att gåtan runt Snömannen i århundraden ju även florerat i verkligheten.
Dock har det hela blott stannat vid att vara en myt, eftersom vetenskapen aldrig funnit tillräckligt med bevis för att en varelse som Snömannen skulle kunna existera.
Sida vid sida med andra kända monster som t.ex Loch Ness-odjuret, har Snömannen ändå varit ett ämne som både inspirerat och kittlat människors fantasi i decennier.

Val Guest som regisserat ovan nämnda film, arbetade under sin karriär även med andra sevärda Hammer-produktioner som t.ex "The Quatermass Xperiment" (1955), "Quatermass 2" (1957), "The Camp on Blood Island" (1958) och "When Dinosaurs Ruled the Earth" (1970).
Men han var även skapare av andra populära filmer som t.ex Sci-fi dramat "The Day the Earth Caught Fire" (1961) samt Bondparodin "Casino Royale" (1967).

Vill man även kolla in andra filmer som handlar om Snömannen eller Bigfoot, så finns det faktiskt en hel rad med intressanta titlar som kommit under åren.
Några av dem är t.ex "The Snow Creature" (1954), "Man Beast" (1956), "Trog" (1970), "Curse of Bigfoot" (1976), och "Capture of Bigfoot" (1979) m.fl...

"Around the World in 80 Days" (1956) Trailer

Jorden runt med Jules Verne

David Niven (1910-83) hette filmskådisen som under sina verksamma år ofta fick göra rollen som brittisk gentleman klädd i smoking, och man minns honom bl.a från en rad fantastiska klassiker som "Casino Royale" (1967), "Death on the Nile" (1978) samt från roliga komedier som"Trail of the Pink Panther" (1982) m.fl.
Här om kvällen såg jag honom igen, i en roll som han i mitt tycke var som klippt och skuren för.
Nämligen som aristokraten Phileas Fogg i det oemotståndliga mäster-verket "Around the World In Eighty Days" från 1956.

"Around the World In Eighty Days", 1956.

Michael Todd produ-cerade och Michael Anderson stod för regin i detta färgsprakande och charmiga helaftonsäventyr på 183 min, baserat på Jules Verne´s fantastiska roman från 1873 om en äventyrlig resa runt jorden på bara 80 dagar (Vilket förmodligen var snabbt vid tiden då det hela utspelar sig), och den blev så pass väl mottagen att den kammade hem inte mindre än fem Oscars året efter premiären!..
Filmen är förstås lika magisk och innehåller ungefär samma trevliga blandning av humor och äventyr som flera andra filmklassiker baserade på Jules Verne´s verk, som t.ex "Five weeks In a Balloon" (1962), "In Search of the Castaways" (1962) och "Rocket to the Moon" (1967) m.fl.
Det hela blev dessutom magnifikt filmat med fantastiska scenerier från alla de exotiska platser som Phileas Fogg besöker.
I några av rollerna syns förutom David Niven (som är lysande) bl.a den Mexikanske komikern Cantinflas som hjälpredan Passepartout, samt en rad kända namn som Charles Boyer, Shirley MacLaine, Trevor Howard och John Gielgud m.fl.

Handling: Phileas Fogg slår vad med de andra medlemmarna på Reform-klubben att han kan genomföra en resa runt jordklotet på bara 80 dagar.
De andra herrarna tror absolut inte att Fogg ska lyckas med detta och de går därför med på vadslagningen.
Till sin hjälp tar Fogg sin betjänt Passepartout, och snart ger sig de båda iväg på ett fantastiskt äventyr runt jorden via diverse olika färdmedel som t.ex Luftballong, båt och tåg m,m.
Det hela blir en kamp mot klockan och man stöter hela tiden på olika hinder under resans gång, men Fogg är fast besluten att klara uppgiften...

Om man som jag redan är stor beundrare av Jules Verne´s oemotståndliga berättelser så är denna  filmklassiker en ren njutning!..
Filmen innehåller dessutom en rad roliga detaljer som är värt att uppmärk-samma, som t.ex när Frank Sinatra dyker upp i en pytteliten roll som cool barpianist!...

Rekommenderas varmt!..

Katastrof-filmer del 2.

Det har genom åren gjorts helt fantastiska filmscener som jag tror att många människor gärna tycker om att återkomma till, Kanske för att man imponeras av skådespelarna och deras fantastiska rollprestationer, eller kanske för att en viss scen är så pass tekniskt skickligt gjord, att det ryser i hela kroppen när man ser den.
Personligen tycker jag att en hel del av alla de otroliga katastrof-filmer som skapats under årens lopp innehåller mängder av just sådana scener.

Jordbävningar

Ett vanligt tema i katastrof-filmer är jordbävningar, som i många hårresande filmsekvenser länge varit anledningen till att hela städer gått under och som bidragit till att otaliga människor på vita duken fått sätta livet till.
Endast hjälten och dess närmaste brukar vara de som underligt nog klarar sig ur alla svåra situationer. Bifigurerna och alla statister går det däremot alltid betydligt sämre för. Verkar det hela bekant?..
En av de tidigaste jordbävnings-scenerna på film ägde förmodligen rum i det musikaliska dramat "San Fransisco" från 1936, som regisserades av Woody Von Dike och som byggde på en verklig händelse som inträffade i San Fransisco i början av 1900-talet.
I rollistan hittar man flera välkända namn som Clark Gable, Spencer Tracy och Jeanette MacDonald m.fl.
Andra intressanta klassiker med jordbävnings-tema som sedan följt genom åren är bl.a; "Crack In the World" (1965), "The day the Earth Moved" (1974) samt mycket sevärda "Earthquake" (1974), med bl.a Charlton Heston och Ava Gardner i två av huvudrollerna.

Science fiction

Kombinationen katastrof-film och Science fiction är något som ganska länge varit populärt i filmens värld då det handlar om att skapa berättelser med undergångstema.
1951 kom t.ex George Pal´s mästerliga klassiker "When Worlds Collide", som handlar om en främmande planet som är påväg att kollidera med jorden, ett senario som i så fall skulle innebära slutet för hela mänskligheten.
Några personer som bestämmer sig för att överleva katastrofen bygger därför en rymdraket som ska kunna ta dem till en ny plats att bo på.
I ett par av filmens huvudroller; Richard Derr och Barbara Rush.
I raden av alla Sci-fi produktioner som kom på 50-talet, gjordes även en film med titeln "The Night the World Exploded" från 1957, om ett vetenskapligt team som konstruerar en apparat som kan förutsäga när nästa jordbävning kommer att ske.
Regisserade gjorde Fred S. Sears, och i ett par av rollerna kunde man se skådisar som Kathryn Grant och William Leslie m.fl.
Även filmen "End of the World" från 1977, blev som titeln lyder en nagelbitare med undergångstema.
Här var det dock utomjordingar som var orsaken till det katastrofala.
Regisserat av John Hayes, och med alltid lika sevärde Christopher Lee i en av rollerna.
Andra Sci-fi klassiker med katastrof och undergångstema som kommit genom åren är bl.a; "The War of the Worlds" (1953), "Voyage to the Bottom of the Sea" (1961) och "Meteor" (1979) samt "Night of the Comet" (1984) m.fl.

Vulkanutbrott m,m

Vulkanutbrott har även det varit relativt vanliga inslag i katastrof-filmer under de årtionden som passerat.
I spänningsladdade klassiker som t.ex "Krakatoa, East of Java" (1969) och "St. Helens" (1981), har biopubliken fått bevittna hur människor i filmens värld blir drabbade av naturens ursinniga krafter. Krafter som de sällan lyckas undkomma med livet i behåll.
Även i de två 90-tals filmerna "Vulcano" och "Dante´s Peak" som kom 1997, får man som tittare svart på vitt på vilken enorm förödelse ett omfattande vulkanutbrott kan ställa till med...


fortsättning följer...

Logans Run trailer

Jorden år 2274

När jag som ung tonårsgrabb började springa på bio på 70-talet, fick jag genom de filmer jag såg snabbt en hel rad med favoritskådisar som jag gillade extra mycket, och som jag tyckte hade något alldeles speciellt.
En av dessa sevärda skådespelare var och är fortfarande Engelsmannen Michael York, som man under årens lopp bl.a kunnat se i minnesvärda klassiker som "The Three Musketeers" (1973), "Murder on the Orient Express" (1974) samt i mästerliga "The Island of Dr. Moreau" (1977) m.fl.

Förutom det sistnämnda exemplet så är även Si-fi äventyret "Logans Run" från 1976 en av mina absoluta favoritfilmer med denne skådespelare.
Med suverän regi av Michael Anderson och med hjälp av kompetenta skådisar som Michael York, Richard Jordan och Jenny Agutter m.fl, är detta enligt mitt tycke en av 70-talets allra bästa Si-fi rullar, och en film som står sig väl i konkurrensen med andra liknande klassiker från samma epok som t.ex "THX 1138" (1971) "Soylent Green" (1973) och "Futureworld" (1976) m.fl.
"Logans Run" bjuder tittaren på en fängslande berättelse, och samtidigt är den scenografiskt väldigt vacker. Med fantastiska interiörer och kulisser har man lyckats skapa ett framtida samhälle som på ytan verkar vara idylliskt och perfekt, men som i själva verket döljer en ganska otäck och skrämmande verklighet!..

Handling: I en avlägsen framtid, år 2274, är allting utåt sett harmoniskt och idylliskt. Människor behöver inte arbeta, och kan fördriva dagarna med vad helst de önskar.
Dock ska den bistra sanningen snart visa något helt annat.
Enligt den lag som råder får nämligen ingen medborgare bli äldre än trettio år, vilket har resulterat i att en del (s.k "runners") försöker fly från staden innan deras tid är ute.
Logan (York) är en "Sandman", vars uppgift är att jaga dessa "runners" och oskadliggöra dem. Men när hans egen tid börjar rinna ut blir han själv en "runner", och han flyr tillsammans med sin kärlek Jessica (Agutter) i hopp om att de ska klara livhanken...

Michael Anderson som regisserade detta utmärkta Sci-fi äventyr har en lång och innehållsrik karriär att blicka tillbaka på, och bland de många fantastiska filmer han varit skapare till under årens lopp finns t.ex titlar som "Around the World In 80 Days" (1956), "Doc Savage: The Man of Bronze" (1975) samt "Orca: The Killer Whale!" (1977) m.fl...

Psycho Trailer

Rätt i rollen?

Som filmfantast har man ju en del favoritfilmer som man gärna återkommer till när helst andan faller på, samt skådespelare som man kanske tycker extra mycket om och vars filmer man absolut måste se så fort man får reda på att han eller hon medverkar i dem.
Det händer ibland att jag på kul brukar fantisera lite kring hur en viss film skulle ha blivit om någon skådis man gillar hade fått göra en roll som man absolut inte är van att se honom eller henne i, men som man länge tyckt att personen i fråga skulle passa för.
Kanske har skådisen ett utseénde som man tycker är som klippt och skuret för en viss filmkaraktär, eller så kanske det är något i hans eller hennes sätt att agera som gör att det helt enkelt bara känns rätt.



Anthony Perkins i "Psycho", 1960.

Några skådespelare som jag tycker både utseéndemässigt och stilmässigt varit passande i sina filmroller genom åren är t.ex; Roger Moore som James Bond, Christopher Reeve som Superman, Harrison Ford som Indiana Jones och Arnold Schwarzenegger som Conan Barbaren m.fl.
Och bland klassiska stjärnor; Bela Lugosi som Dracula, Boris Karloff som Frankensteins monster, Buster Crabbe som Flash Gordon samt Johnny Weissmuller som Tarzan m.fl..
Andra exempel på när film-makarna och rollbesättarna tänkt helt rätt tycker jag är Anthony Perkins som Norman Bates i "Psyscho" (1960), Peter Cushing som Sherlock Holmes i "The Hound of the Baskervilles" (1959), samt James Mason som Captain Nemo i "20,000 Leagues Under the Sea" (1954) m.fl.

En actionskådis som jag tror skulle ha blivit en perfekt "Flash Gordon" på vita duken om en nyinspelning hade gjorts ungefär under den period då han medverkade i äventyr som "Masters of the Universe" (1987), är förstås ingen annan än Dolph Lundgren.
Med hans fysik och blonda frisyr hade det knappast kunnat bli fel!..
Senast en biofilm mig veteligen gjordes med Flash Gordon i spetsen var 1980, då Sam J. Jones iklädde sig rollen.

Helen Slater i "Supergirl", 1984.

Superhjältefilmerna har ju duggat ganska tätt på vita duken de senaste åren, och när man 2006 valde Brandon Routh till att gestalta Stålmannen i filmen "Superman Returns", tycker jag att man gjorde helt rätt.
Har sedan dess väntat på att en uppföljare ska komma, vilket jag fortfarande hoppas på!..
Det vore även kul att få se en remake på den charmiga klassikern "Super Girl" från 1984, då Helen Slater spelade huvudrollen som Stålis kusin.
Har hört att Taylor Swift ska vara ett av flera tänkbara namn om en sådan film blir aktuell. Tja, varför inte?..

Det finns även exempel på filmer som har kommit under årens lopp där valet av skådespelare enligt mitt tycke har känts helt fel.
Ett par av dessa är t.ex; Christopher Lambert som Tarzan i "Greystoke; The Legend of Tarzan, Lord of the Apes" (1984), och Robert De Niro som Frankensteins monster i "Frankenstein" (1994).
Dessa skådisar är å andra sidan ytterst sevärda i andra roller, när deras personlighet stämmer bättre överens med den karaktär de spelar.
Man hade ju absolut inte velat se någon annan än De Niro agera i mästerliga filmer som "Taxi Driver" (1976) eller "Cape Fear" (1991)!..

När Jack Nicholson dök upp som varulv i filmen "Wolf" från 1994, så måste jag erkänna att även det till en början kändes lite ovant och konstigt. Men när jag hade sett den några gånger så hade jag definitivt ändrat uppfattning.
För vem kan väl spela vild och galen bättre på film än denne suveräne skådis?...

Cat People (1942) / The Curse of the Cat People (1944)

1982 såg en skräckfilm med titeln "Cat People" dagens ljus, regisserad av Paul Schrader och med duktiga skådisar som Nastassja Kinski och Malcolm McDowell i ett par av huvudrollerna.
Denna film bör man absolut se om man inte redan gjort det, men eftersom jag tillhör den skara människor som i första hand alltid föredrar originalet så tänkte jag nu istället prata lite om den fantastiska klassikern med samma namn från 1942, producerad av Val Lewton som även gav oss filmer som "I Walked With a Zombie" (1943) och "The Body Snatcher" (1945).

"Cat People" (1942), regisserad av Jacques Tourneur och med bl.a Simone Simon, Kent Smith och Jane Randolph i rollistan, var den första filmen av kult-producenten Val Lewton, och den kom att bli ett mästerverk på många sätt.
Personligen tycker jag att denna klassiker bjuder på ett väldigt fint foto, och att samspelet mellan ljus och skuggor är superbt och mycket väl genomtänkt, vilket bidrar till den magiska stämning som man ofta brukar kunna hitta i exempelvis Hitchcocks fina mysterieklassiker, eller i minnesvärda filmer som "Gaslight" från 1944.
Filmen är baserad på en novell som Val Lewton själv skrev och som utgavs redan 1930, och när han tolv år senare producerar sin egen story så är det i form av en välspelad och spänningsfylld berättelse som innehåller både mystik, magi och häxkonst samt myter och sägner kring svarta pantrar och kattmänniskor.
Handlingen i denna stämningsfulla berättelse tar sin början på stadens zoo, där Oliver (Kent Smith) träffar på mystiska Irena (Simone Simon) som är där för att rita av parkens kattdjur.
De båda fattar tycke för varandra och blir snart ett gift par, men deras liv tillsammans blir långt ifrån problemfritt eftersom Irena är övertygad om att en uråldrig förbannelse vilar över henne.
Hon tror nämligen att hon i passionens hetta ska bli förvandlad till en blod-törstig svart panter...

Uppföljaren "The Curse of the Cat People" (1944), med regi av Gunther von Fritsch, producerades även den av Val Lewton, och hade liksom i den första filmen Simone Simon, Kent Smith och Jane Randolph i huvudrollerna.
Innehållsmässigt skiljer den sig dock avsevärt från ettan eftersom det är en helt annan story, men den är ändå i mitt tycke minst lika sevärd.
Kanske är den något tamare i sitt uttryck, men magin, det fina fotot samt det mästerliga samspelet mellan skuggor och ljus finns kvar, vilket gör denna uppföljare till ett eget litet mästerverk.
Handlingen rör sig kring den unga flickan Amy (Ann Carter), som är dotter till Oliver (Smith) och Alice (Randolph) som han gift om sig med sedan första filmen.
Amy är ett inåtvänt och fantasifullt barn som inte har några vänner i sin egen ålder.
Men en vacker dag får hon en låtsasvän, som inte visar sig vara någon annan än Irena (Simon) som nu kommit tillbaka i skepnad av ett spöke...

Den Franskfödda skådespelerskan Simone Simon som i dessa två filmer gör rollen som Irena Dubrovna Reed, hade en tidstypisk och kvinnligt fager Hollywood-look, som bidrog till att hon under sina verksamma år antingen fick roller i romantiska komedifilmer, som t.ex "Ladies In Love" (1936) och "Love Cavalcade" (1940), eller i dramafilmer som "Seventh Heaven" (1937), "Mademoiselle Fifi" (1944) och "Temptation Harbour" (1947).

"Cat People" och "The Curse of the Cat People" är utsökta exempel på vad ett fantastiskt film-decennium som 40-talet kunde bjuda på.
Tillsammans med andra oförglömliga klassiker från samma epok, som t.ex  "The Wolf Man" (1941), "The House of Fear" (1945) och "The Spiral Staircase" (1945), är detta två kultrullar som knappast lär göra någon älskare av den gamla goda tidens rysare besviken...

Katastrof-filmer del 1.

Det har nu blivit Oktober, och hösten är här vare sig man vill det eller inte.
Personligen gillar jag denna årstid ganska mycket! Luften känns klarare och lättare att andas, och när mörkret lagt sig kan man tända några ljus och lägga sig i soffan för att kolla in sina favoritfilmer! härligt, eller hur?...

"Earthquake", 1974.

I det här inlägget tänkte jag titta lite närmare på vad man brukar kalla för Katastrof-filmer.
Första gången jag hörde det begreppet användas var nog redan på 70-talet, då man som ungdom sprang på bio och kollade in fantastiska klassiker som "Earthquake" (1974) och "The Towering Inferno" (1974), filmer som beskriver katastrofer av olika slag där människan är i fara, t.ex genom att byggnader, broar eller t.o.m hela städer rasar som en följd av en naturkatastrof, eller av någon annan anledning. Även katastrof-filmer där fartyg går under till havs, har under åren varit vanligt förekommande, t.ex i dramatiska klassiker som "The Poseidon Adventure" (1972) där en Tsunami var orsaken, eller i nagelbitare som "S.O.S Titanic" (1979), som bara är en i raden av flera tragiska filmer om världens största skepp som kolliderar med ett enormt isberg.

En av de absolut första katastrof-filmerna som berättar om Titanics undergång, torde vara den tio minuter långa stumfilmen "Saved from the Titanic" som kom 1912, med regi av Étienne Arnaud. (Detta var f.ö även året då Titanic sjönk i verkligheten.)
En annan produktion baserad på Titanics historia kom 1929, med titeln "Atlantic", som är namnet på ett påhittat fartyg i filmen. Regissören hette Ewald André Dupont.

Bränder

En filmklassiker där elden skulle stå i centrum fick premiär 1935, med titeln "Dantes Inferno", baserad på "Dantes gudomliga komedi".
Regin sköttes av Harry Lachman, och i ett par av rollerna briljerade bl.a skådisar som Spencer Tracy och Claire Trevor.
Fler katastrof-filmer innehållande eldsvådor har gjorts under årens lopp, var av en av dem kom att bli det spänningsfyllda dramat "Red Skies of Montana" från 1952, med regi av Joseph M. Newman, och med bl.a Richard Widmark i rollen som en rökdykare som ger sig in i kampen mot en omfattande skogsbrand.
En av 70-talets största filmframgångar som även den handlade om eldens skoningslösa härjningar, var "The Towering Inferno" (1974), regisserad av John Guillermin, och med en hel rad kända namn som Paul Newman, Steve McQqueen, William Holden och Faye Dunaway m.fl i rollistan.
Detta dramatiska äventyr vann f.ö inte mindre än tre Oscars-statyetter vid utdelningen 1975.
Ett par mindre framgångsrika 70-tals filmer som även de behandlade detta ämne var "Terror on the 40th Floor" (1974) och "City on Fire" (1979)...


fortsättning följer...

Innerspace Trailer [HD]

Innerspace (1987)

Joe Dante (f 1946) är en amerikansk regissör och producent som speciellt under 80 och 90-talet kom med en hel rad intressanta och sevärda filmer som skulle få stora framgångar och bli omtyckta av många.
"Piraya" (1978), "Twilight Zone: The Movie" (1983) och "Gremlins" (1984) är bara några exempel på fantastiska Skräck och Sci-fi klassiker som fansen älskat genom åren, och som Dante varit skapare till.

1987 regisserade han en fartfylld Sci-fi komedi med titeln "Innerspace", som i mitt tycke är en av Dantes i särklass bästa filmer, och som har sevärda skådisar som Martin Short, Dennis Quaid och Meg Ryan i de ledande rollerna.

"Innerspace" eller "24-timmarsjakten", 1987.

Redan när jag såg "Innerspace" första gången tyckte jag att den påminde en hel del om en annan suverän Sci-fi film från 1966, nämligen "Fantasic Voyage" med regi av Richard Fleischer, då den på ett liknande sätt handlar om en förminskad farkosts äventyrliga resa genom människokroppen.
Min gissning är att Dante förmodligen sneglat ett antal gånger på denna förträffliga klassiker, och blivit inspirerad till att själv göra en liknande historia, något som jag i såfall enbart gläds åt och ser positivt på eftersom "Fantastic Voyage" råkar vara en av mina absoluta favoritfilmer!..
Ingen mindre än Steven Spielberg var förresten medproducent på denna 80-tals klassiker, vilket inte förvånar mig det minsta eftersom det här absolut verkar vara en film i hans stil.
Dante har med "Innerspace" lyckats skapa en perfekt mix av fantasy, action, spänning och humor, och han har gjort det med en hel del finess och med stor uppfinningsrikedom.
Dessutom är Specialeffekterna och scenerna som utspelar sig inuti rollfiguren Jack Putters kropp så otroligt imponerande att man bara gapar, och tillsammans med en kul och spännande story blir resultatet att man sitter som fastgjuten hela filmen igenom.

Den mycket begåvade Martin Short är helt enkelt perfekt i denna roll som hypokondriske Jack Putter, och vill man även skratta åt honom i andra filmer så kan man t.ex göra det i hysteriskt roliga titlar som "Three Amigos" (1986), "Father of the Bride" (1991) och i "Mars Attacks" (1996) m.fl.
Han har genom åren även medverkat i TV-serier, som t.ex i "The Martin Short Show" (1994) samt gjort röstarbeten i animerade filmer som i "The Prince of Egypt" (1998) m.m.
Dennis Quaid har man även kunnat se i andra populära filmer som "The Right Stuff" (1983), "Great Balls of Fire" (1989) och "Day After Tomorrow" (2004) m.fl, och Meg Ryans skådespelarkonst har man kunnat njuta av i klassiker som "Top Gun" (1986), "When Harry Met Sally" (1989) och i "Sleepless In Seattle" (1993) m.fl.

Se denna actionladdade och roliga Sci-fi komedi och bara njuuut, ty detta är filmunderhållning på toppnivå enligt min mening!!!..

Äventyr i tropikerna

För alla er som tror er uppskatta ett klassiskt filmäventyr från 30-talet, med en hel del romantik i handlingen, vill jag varmt rekommendera en förtjusande liten pärla med titeln "Bird of Paradise" från 1932, med regi av King Vidor och med karismatiska skådisar som Dolores del Rio, Joel McCrea och John Halliday m.fl, i några av rollerna.

Detta är trots sina dryga 70 år på nacken och trots att den tekniska kvalitén brister både här och där, en mycket vacker film, och jag blev själv så fascinerad och betagen när jag såg den, att jag faktiskt inte ens tänkte på att det hela var i svart/vitt.
Jag helt enkelt älskar dessa gamla klassiska äventyr, vars handling i detta fall är förlagd kring en vacker Polynesisk ö i Stilla havet, där samspelet mellan den tropiska naturen, det speciella ljuset, samt mellan skådespelarna, känns rent magiskt!..
Inspelningarna ägde rum på Hawaii, där allt det vackra filmades på ett mycket smakfullt och stiligt sätt, och som bidrog till den sköna och mystikfyllda atmosfär som gör hela denna klassiker till ett riktigt mästerverk!..

Handling: Johnny Baker (McCrea) anländer med båt till en vacker tropisk ö, där han möter Luana (del Rio), som hör till lokalbefolkningen och som han hastigt förälskar sig i.
Luana är dock påväg gå ett illa öde till mötes, eftersom det är meningen är att hon ska offras till öns vulkan-gud.
Stärkta av kärleken till varandra, gör paret nu sitt yttersta för att bekämpa den ondska som hotar deras liv tillsammans. Frågan är bara om de har turen på sin sida...

King Vidor var en produktiv amerikansk regissör som förutom "Bird of Paradise" genom åren även skulle komma att uppmärksammas för klassiker som "Duel In the Sun" (1946), "War and Peace" (1956), och "Solomon and Sheba" (1959) m.fl.

Dolores del Rio, som det riktigt strålar om i denna romantiska kultfilm, var en mexikansk aktris som speciellt i början av sin karriär under 20-talet ofta fick spela rollen som "Exotisk skönhet".
Bland hennes övriga filmer finns t.ex titlar som "Flying down to Rio" (1933), "Journey Into Fear" (1942) och "The Fugitive" (1947).

Joel McCrea var en amerikansk skådis som medverkade i över nittio filmer under hela sin karriär.
Några av dem var titlar som "The Most Dangerous Game" (1932), "Foreign Correspondent" (1940) och "Buffalo Bill" (1944) m.fl.

En rolig detalj är att även skräckfilms-legenden Lon Chaney Jr. syns i denna film, i en liten biroll som besättningsmannen Thornton.
Detta var en av hans absolut första filmroller, då han fortfarande hette Creighton Chaney...

Japanska klassiker del 2.

Japansk filmproduktion på 70-talet skulle komma att handla om radvis med intressanta och kultiga klassiker inom Sci-fi och monsterskräck.
Årtiondet började med två "Kaiju"-filmer, var av den ena med titeln "Gamera vs. Jiger" (1970), skulle bli den sjätte filmen i ordningen med detta monster i huvudrollen. Regisserade gjorde Noriaki Yuasa.
Även en Kaiju-klassiker med titeln "Space Amoeba" kom detta år, med regi av flitige Ishiro Honda.

1971 rullade sedan denna filmtrend vidare med klassiker som "Gamera vs. Zigra", samt ännu en produktion i Godzilla-serien med namnet "Godzilla vs. Hedorah".
Regissören till denna elfte film hette Yoshimitsu Banno.
En hjälte vid namn Kamen Rider skulle komma att se dagens ljus 1972 i ett par "Tokusatsu"-klassiker (filmer innehållande superhjältar och en hel del specialeffekter), med titlar som "Kamen rider vs. Shocker" och "Kamen Rider vs. Hell Ambassador", och om man hade lust kunde man även låta sig fascineras av Godzillas fortsatta öden och äventyr i "Godzilla vs. Gigan".
1973 kom filmerna "Kamen Rider V3", "Kamen Rider V3 vs. the Destron Monsters" samt "Godzilla vs. Megalon", och 1974 fortsatte det i samma stil med "Kamen Rider X" och "Kamen Rider X: The Five Riders vs. King Dark". Även "Godzilla vs. Mechagodzilla" kom detta år.

The Return of Godzilla m.fl

1975 stod Ishiro Honda för regin i filmen "Terror of Mechagodzilla", som sedan avlöstes av en rad Tokusatsu-filmer som "Gorenger the Movie", "Kamen Rider Amazon" och "Kamen Rider Stronger", och 1976 kom produktioner som "Gorenger: The Red Death Match" och "Gorenger: The Bomb Hurricane" m.fl.
Året därpå skulle en Tokusatsu-film med titeln "The War In Space" få premiär, och 1978 kom bl.a en Sci-fi film för yngre tittare som hette "JAKQ Dengeki Tai vs. Goranger".
Decenniet avrundades till sist med ett par Kaiju-klassiker som "Ultraman" och "Ultraman: Great Monster Decisive Battle".

80-talet inleddes bl.a med Sci-fi filmer som "Denziman Movie" och "Kamen Rider: Eight Rider vs. Galaxy King", samt med den sista filmen om Gamera, med titeln "Gamera: Super Monster".
1981 kom bl.a en Sci-fi produktion för barn som hette "Sun Vulcan Movie", 1982 fick en annan film i liknande stil premiär vid namn "Goggle V Movie", och 1983 kom en klassiker i samma genre med titeln "Dynaman Movie".
Under det fortsatta 80-talet följde sedan diverse Sci-fi och skräck-premiärer som "The Return of Godzilla" (1984), "Ultraman Story" (1984), "Guinea Pig: The Devil´s Experiment" (1985), "Guinea Pig: He Never Dies" (1986), "Time of the Apes" (1987), "Guinea Pig: Android of Notre Dame" (1988) och "Godzilla vs. Biollante" (1989)  m.fl.....

Japan har med hjälp av fantasifulla ideér och stor skicklighet hela tiden fortsatt att fascinera och överraska filmfantaster över hela världen, och kan nog idag inom framför allt skräckfilm betrakta sig som ett av de ledande länderna på marknaden...

Skådisar från min uppväxt

Det finns skådespelare som man tycker att man känner igen extra väl vid det här laget, som man växt upp och umgåtts med hemma i vardagsrummet ända sedan man var liten grabb.
Skådisar som varit självklara ansikten i TV-serier och på film genom hela ens liv, och som nästan känns lika välbekanta som en kär gammal vän.

Roger Moore som James Bond, 1983.

Själv är jag uppvuxen på 70-talet, som för mig framför allt innehöll en hel del katastrof-filmer, action och deckar-serier, samt filmstjärnor som t.ex Telly Savalas, Charles Bronson, Charlton Heston, Steve McQueen, Clint Eastwood och Roger Moore m.fl i några av sina bästa roller.
Många av dessa utmärkta skådisar lever inte ens idag, men deras ansikten fortsätter förstås ändå att dyka upp då och då i repriserade serier och filmer. Och tur är väl det!..
Vem minns väl inte fantastiska filmklassiker från 70-talet som t.ex "The Towering Inferno", "Earthquake", "Capricorn One", "Pappilon", "Death Wish" eller "Dirty Harry" m.fl?, eller spännande TV-deckare som "Kojak", "Baretta", "Columbo", "Cannon" eller "McClaoud?..

Men det finns även skådespelare som om man jämför dem med andra, aldrig blivit riktigt superstora, och vars namn man oftast inte kommer ihåg, men som ändå är skådisar som genom åren betytt mycket för filmindustrin.
Dessa personer syns oftast i färgstarka biroller, men just det där att man så väl känner igen deras ansikten ger mig alltid en sorts märklig tillfreds-ställelse som för mig brukar resultera i att det jag sitter och tittar på genast blir mycket bättre och intressantare.
Några duktiga skådisar som jag skulle vilja placera inom de ramarna är t.ex klassiska stjärnor som; Edward G Robinson ("Key Largo", "The Ten Commandments" m.fl), Terry-Thomas ("Tom Thumb", "Rocket to the Moon" m.fl, Burgess Meredith ("Clash of the Titans", "Rocky" m.fl), Agnes Moorehead ("Citizen Kane", "Hysch hysch, Charlotte!" m.fl) samt Robert Webber ("Revenge of the Pink Panther", "Wrong Is Wright" m.fl) bara för att nämna en del av dem.

En stor stjärna, som dessvärre tråkigt nog gick bort förra året vid 85 års ålder, var ju Tony Curtis, som man med glädje minns från olika filmer som t.ex "Some like It Hot" (1959), "Spartacus" (1960) och "The Boston Strangler" (1968), samt från TV-serier som "The Persuaders!" (1971-1972).

Jag beundrar verkligen dessa tidlösa filmstjärnor för alla fantastiska roller de hunnit med att spela under årens lopp, och vars filmer man haft den stora äran att njuta av så många gånger, från det att man började springa på bio på 70-talet, och fram till denna dag!..

The Slime People (1963)

Nu när vi hamnat i September månad så antar jag att det är fler än jag som börjar känna att hösten är på gång.
Luften har blivit svalare och man tillbringar kanske inte lika mycket tid utomhus.
TV och filmstunderna om kvällarna kanske blir fler och längre, vilket en filmfantast som jag förstås inte alls har något emot!..

På tal om film. Jag har alltid fascinerats av monster-skräckfilmer där skaparna med hjälp av sin skicklighet och fantasi lagt ner mycket jobb på att ge liv åt de mest groteska varelser, vars syfte är att frambringa kalla kårar hos biobesökarna.
Såg en både ruggig och rolig sådan härom kvällen som hette "The Slime People", från 1963, regisserad av Robert Hutton, och med skådisar som Les Tremayne, Susan Hart, Robert Hutton och Robert Burton m.fl i några av rollerna.
När jag började ta mig igenom den här filmen så måste jag säga att jag faktiskt blev glatt överraskad, då det skulle visa sig att både handlingen var riktigt hyfsad och monstren härligt groteska och läskiga.
De såg nästan ut som slamkrypsliknande varelser med en slags puckel-liknande sköldpaddskal på ryggen, faktiskt lite i stil med klassiska filmmonster som "Creature from the Black Lagoon".
Skillnaden är kanske att monstren i "Slime People" faktiskt är riktigt grymma och elaka, medan monster som "The Creature" och "King Kong" m.fl bara är missförstådda och tragiska varelser som det egentligen är synd om.
Sedan har vi det där märkliga skalet eller "puckeln", som jag inte heller sett så mycket av hos andra filmmonster.

Handling: Människor har lämnat Los Angeles i panik sedan märkliga, hotfulla varelser börjat krypa fram ur underjorden i syfte att ta över staden.
En flygplanspilot (Hutton) landar på Los Angeles flygplats som han finner helt övergiven, men snart träffar han på en vetenskapsman och dennes två döttrar som berättar för honom om vad som hänt.
Tillsammans måste de försöka sätta stopp för varelsernas framfart, vilket visar sig bli ganska tufft.
Monstren har till råga på allt framkallat en mystisk dimma som lagt sig över staden, och som försvårar det hela för filmens hjältar.

"The Slime People" blev den enda film som Robert Hutton under sin karriär både regisserade samt även medverkade i.
Han var nämligen i första hand skådespelare och gjorde från början av 40-talet fram till mitten av 70-talet radvis med roller i både TV-serier och långfilmer av skiftande slag.
Några av dessa var förutom ovan nämnda film bl.a "Invisible Invaders" (1959), "The Secret Door" (1964) och "They came from Beyond Space" (1967).

Gillar man skräckklassiker som innehåller massor av läskig dimma, ja då bör man absolut kolla in denna charmiga film från 1963.
Den är nämligen så tät i vissa scener att skådisarna nästan måste haft svårt att hålla reda på varandra!..
Hur som helst så vill jag varmt rekommendera denna kultpärla!..

Rocket to the Moon (1967)

"Jules Verne´s Rocket to the Moon" är en mycket trevlig Sci-fi komedi från 1967, regisserad av Don Sharp och med passande skådisar som Burl Ives, Troy Donahue, och Terry-Thomas m.fl i några betydande roller.
Filmen bygger på Jules Vernes klassiska roman "From the Earth to the moon" eller "De la Terre a´ la Lune" som den hette i original då den utgavs 1865, och handlar kort och gott om förberedandet inför den allra första månresan.
Romanen ingick i den populära bokserien "The Extraordinary Voyages", som även innefattade andra populära titlar av Jules Verne som t.ex "Journey to the Center of the Earth" (1871) och "Twenty Thousand Leagues Under the Sea" (1872).

Den här gemytliga Brittiska filmversionen från 1967 som även gick under namnet "Those Fantastic Flying Fools" då den släpptes i USA, är bara en i raden av Jules Verne-klassiker som har den där lättsamma komiska tonen och den speciella atmosfären som är så typisk för filmer baserade på denne författares böcker.
Jag kommer närmast att tänka på likartade produktioner som "Five Weeks In a Ballon" (1962) och "In Search of the Castaways" (1962), som även de är odödliga mästerverk.
Jämför man denna film med andra filmklassiker i samma stil som t.ex "First Men In the Moon" från 1964, som bygger på en känd roman av H.G. Wells från 1901, så hittar man trots ett likartat tema ändå ganska många olikheter.
Medan man i "First Men In the Moon" lyckas ta sig ända fram till månen, landstiga och dessutom konfronteras med märkliga månvarelser, så får man i "Rocket to the Moon" endast följa med under förberedelserna och byggandet av en rymdraket. Farkosten hinner däremot aldrig lämna jorden.
Båda filmerna är dock enligt mitt tycke precis lika sevärda och fascinerande.

Handling: I denna underhållande Jules Verne-komedi får vi följa med när Phineas T Barnum (Ives) år 1875 med hjälp av den rike Lord Barset (Dennis Price) lyckas finansiera den allra första resan till månen.
Deras plan är att skjuta iväg en raket med hjälp av en slags kanon som är inbyggd i ett berg, något som dessvärre snart visar sig blir svårare än man trodde.
Ekonomiska problem plus illasinnat sabotage m.m gör att det hela slutligen blir på ett sätt som nog ingen väntat sig.

Om man som jag älskar den här typen av underbara klassiker, ja då bör man enligt mitt tycke absolut se och njuta av "Jules Verne´s Rocket to the Moon" från 1967, med skådisar som är som klippt och skurna i sina roller!..
Magnifike Terry-Thomas t.ex med sin roliga Engelsk-aristokratiska look, som hade en lång och imponerande karriär och som man genom åren även kunnat se i filmer som "Tom Thumb" (1958), "The Wonderful World of the Brothers Grimm" (1962) och "Arthur! Arthur!" (1969) m.fl....

Fler filmcitat!

"To a new world of Gods                        (Bride of Frankenstein, 1935)
 and Monsters."

"Welcome to Sherwood,                          (The Adventures of Robin Hood, 1938)
 my lady!"

"Toto, I´ve got a feeling we´re not             (The wizard of Oz, 1939)
 In Kansas anymore."

"I haven´t been afraid since                         (Gaslight, 1944)
 I´ve known you."

"So let It be written, so let It be done"       (The Ten Commandments,1956)

"Well, I´ll wear the darn clothes                (Vertigo, 1958)
 If you want me to, If...If you´ll just...
 just like me."

"Feed me!"                                               (The little Shop of Horrors, 1960)

"Take you´r stinkin paws of me,                (Planet of the Apes, 1968)
 you damned dirty ape!"

"I used to hate the water.                           (Jaws, 1975)
 I can´t Imagine why."

"E.T. phone home."                                    (E.T., 1982)

Godzilla vs. Mothra (trailer)

Japanska klassiker del 1.

Japan har under flera decennier vid sidan om USA varit ett av få länder som satsat hårt och som lyckats väldigt bra med att producera fantasifulla skräck och sci-fi filmer. Mästerverk som både roat och fascinerat fans över hela världen...

Godzilla och Rodan m.fl

1954 kom kultklassikern "Godzilla-monstret från havet", eller "Gojira" som den heter i original, som skulle bli den första i en lång rad filmer om en jättelik urtidsödla som går bärsärkagång genom staden Tokyos gator.
Regissören hette Ishiro Honda, som fortsättningsvis skulle bli ett av de största namnen inom den s.k "Kaiju"-genren, vilket ungefär betyder "Strange beast" på engelska.

Filmbolaget som skulle komma att stå för nästan all produktion av denna typ av filmer hette Toho Company, Ltd.
Det är inte helt omöjligt att för-fattarna till "Gojira" ev hämtade sin inspiration från tidigare klassiska monsterfilmer som t.ex "King Kong" (1933), en karaktär som faktiskt lite längre fram t.o.m skulle komma att användas i filmer som t.ex "King Kong vs. Godzilla" från 1962.
1954 producerades även en Sci-fi klassiker med titeln "Ghost Man", och 1955 var det dags för "Godzilla Raids Again", som var den andra filmen i serien om jättedinosaurien.
1955 kom även en "Kaiju"-film som hette "Half Human", och 1956 gjorde "Rodan", en enorm flygödla för fösta gången entré på vita duken i en film med samma namn, även den regisserad av Ishiro Honda. Sci-fi klassikern "Warning from Space", också den från 1956 handlade om "Stjärn"-formade utomjordingar, och i slutet av årtiondet följde sedan en hel rad "med japanska Sci-fi titlar, som t.ex "The Mysterians" (1957), "The H-Man" (1958) och "Battle In Outer Space" (1959).

Mothra och Gamera m.fl

60-talet introducerades bl.a med en skräckfilm som hette "Jigoku" (1960), och samma år kom även en Sci fi film med titeln "The Human Vapor".
Ett Sci-fi äventyr med det fantasifulla namnet "Invasion of the Neptune Men" producerades 1961, och samma år blev det även dags för den flygande jätteinsekten "Mothra" att skrämma slag på biopubliken i dess debutfilm.
Regissören hette även här inte helt oväntat Ishiro Honda, och denne skulle även stå för nästa projekt som blev "Gorath" (1962).

En skräckis med titeln "The Manster" kom samma år, och sedan följde en rad Sci-fi klassiker som "Atragon" (1963), "Matango" (1963), "Dogora" (1964) samt "Ghidora, the Three-Headed Monster" (1964).
En sammandrabbning mellan två av de största monstergiganterna skildrades i "Godzilla vs. Mothra", även den filmen från 1964, som sedan följdes av "Frankenstein vs. Baragon" från 1965, en film där
Universal´s klassiska filmmonster vuxit till jättestorlek i en japansk version för att kunna kämpa mot Baragon.

1965 blev även året då det eldsprutande monstret "Gamera" skulle se dagens ljus, i en Sci-fi film regisserad av Noriaki Yuasa.
Denna kultklassiker producerades av filmbolaget Daieis, och det har efter debutfilmen gjorts inte mindre än elva st uppföljare.
1966 kom en Sci-fi film med titeln "Ebirah, Horror of the Deep", som sedan avlöstes av filmer som "The Face of Another" och "Godzilla vs. the Sea Monster" (som var den första filmen med nye regissören Jun Fukuda) och 1967 kunde biopubliken låta sig fascineras av klassiker som "Gappa the Triphibian Monster", "Son of Godzilla" och "Ultraman".

"Destroy all Monsters" hette en storslagen "Kaiju"-film som kom 1968, regisserad av Ishiro Honda, där de flesta av Toho´s filmmonster ingick, så som Mothra, Rodan., King Gidorah, Baragon, Kumonga och Varan m.fl.
Samma år lanserades även skräckklassiker som "Goke, Body Snatcher from Hell" och 1969 rundades slutligen detta spännande decennium av med en rad kultiga filmer som "All Monsters Attack", "Latitude Zero" och "Ultraman, Ultraseven: Great Violent Monster Fight"...


Fortsättning följer...

Bra 80-tals Sci-fi!..

Såg en i mitt tycke riktigt bra Sci-fi klassiker från 1985 här om kvällen som hette "Lifeforce", regisserad av Tobe Hooper och med en rad duktiga skådisar som Steve Railsback, Peter Firth, Mathilda May och Patrick Stewart i några av rollerna.

Tobe Hooper är skräckfilms-regissören som med sin kultklassiker "The Texas Chainsaw Massacre" lyckades väcka en hel del rabalder på 70-talet, när ämnen som filmvåld och sencur så hett diskuterades.
En film som många idag f.ö anser är ett riktigt mäster-verk i sin genre. Hooper är dessutom skapare till klassiker som "Salem´s Lot" (1979) samt "Poltergeist" (1982), och 1986 kom hans remake på det klassiska Sci-fi dramat "Invaders from Mars" från 50-talet.

Special-effekterna i "Lifeforce" är liksom i många av Tobe Hoopers verk inte precis av det blygsammare slaget, och till sin hjälp hade han i denna film John Dyktra, som är en legend inom området och som även stått för effekterna i klassiker som "Star Wars", "Battlestar Galactica" och "Star Trek: The Motion Picture" m.fl.

Handlingen i "Lifeforce" bygger på en roman av Colin Wilson från 1974 med namnet "The Space Vampires" , en titel som faktiskt säger en hel del om vad denna berättelse går ut på;

Besättningen ombord på rymdkapseln Churchill är i färd med att på nära håll studera Halley´s komet, när man plötsligt får syn på ett gigantiskt främmande rymdskepp som ser ut att vara i nöd.
Man bestämmer sig för att undersöka saken närmare, och när besättningen går ombord finner de bl.a tre st  människoliknande utomjordingar som ligger i några glaskistor.
Man tar med sig utomjordingarna (som egentligen är vampyrer) tillbaka till jorden i tron att de är döda och med avsikten att obducera dem, men innan det händer vaknar plötsligt en av vampyrerna (som är en ung kvinna) till liv, och snart börjar hon suga livsenergin ur alla människor som råkar befinna sig i närheten. De tre rymdvampyrerna rymmer, och snart faller fler och fler människor offer för varelserna som innan allt är över, nära på hinner förvandla hela Londons befolkning till mordiska zombies.

Steve Railsback som har den största huvudrollen i denna film, har genom åren varit en ganska underskattad skådis enligt min uppfattning, och han verkar inte heller vara speciellt känd hos den bredare publiken i Sverige.
Dock har han ända sedan 70-talet medverkat i en rad sevärda klassiker som t.ex "The Visitors" (1972), "The Stunt Man" (1980), "Deadly Games" (1982) och "Blue Monkey" (1987) m.fl.
Han har även förekommit i olika TV-serier, som t.ex "From Here to Eternety" (1979) och "The Hitchhiker" (1985) m.fl.

"Lifeforce" är en ödesmättad Sci-fi thriller med en skön 80-tals känsla, som inte precis spar på krutet när det gäller fart, fläkt och häftiga effekter!..
Så min gissning är att om man redan gillar liknande filmer i stil med "Alien", "Predator" och "Species" m.fl, så tar man även denna Sci-fi pärla till sitt hjärta.
Rekommenderas varmt!..

En underhållande skådistrio

Jon Hall, Maria Montez och Sabu, 1944.

Den färgsprakande äventyrs-klassikern "Arabian Nights" från 1942, var den första av tre st filmer under 40-talet som inte bara hade det gemensamt att de innehöll samma magiska och fantasifulla atmosfär, utan de bjöd faktiskt även på samma skådespelartrio, som bestod av Maria Montez, Jon Hall och Sabu Dastagir.
Filmerna hette "Arabian Nights" (1942), "White Savage" (1943) och "Cobra Woman" (1944) och är precis den typen av tidlösa klassiker som de flesta idag nog speciellt förknippar aktrisen Maria Montez med.
Montez skulle även komma att göra ytterligare tre filmer tillsammans med Jon Hall, men då utan Sabu i rollistan.
Dessa var "Ali Baba and the Forty Thieves" (1944), "Gypsy Wildcat" (1944) samt "Sudan" (1945) och de innehöll precis som de första, en blandning av äventyr, romantik och fantasy.

Maria Montez (1912-1951) var en Dominikanskfödd aktris som under större delen av sin karriär gjorde sig känd för att just ikläda sig roller som exotisk skönhet med smak för dyrbara kläder och juveler, och eftersom dessa kostymfilmer gjordes under 40-talet då det fortfarande var relativt nytt med maffiga färgproduktioner, så blev hon helt enkelt "Drottningen av Technicolor".
Hon hann efter dessa filmer även medverka i klassiker som "Pirates of Monterey" (1947), "Siren of Atlantis" (1949) och "Portrait of an Assassin" (1949) innan hon tragiskt nog gick bort alldeles för tidigt i en hjärtattack endast 39 år gammal.

Jon Hall (1915-1979) var en amerikansk skådis med klassisk gentlemanna-look som startade sin karriär i mitten av 30-talet, i filmer som "Charlie Chan in Shanghai"(1935) och "The Mysterious Avenger" (1936) m.fl. På 40-talet medverkade han i klassiker som "The Tuttles of Tahiti" (1942), "The Invisible Man´s Revenge" (1944) samt "Last of the Redmen" (1947) och på 50-talet uppmärksam-mades han bl.a för rollen som Dr. Tom Reynolds i TV-serien "Ramar of the Jungle" (1952-54).

Sabu Dastagir (1924-1963) var en skådespelare av Indisk härkomst, som skulle bli känd och evigt förknippad med en rad roller i äventyrsfilmer som de ovannämnda.
Han debuterade i "Elephant Boy" från 1937 och fortsatte sedan under resten av sin karriär med att dyka upp i olika djungeläventyr och fantasyklassiker som "The Thief of Bagdad" (1940), "Jungle book" (1942), "Tangier" (1946), "Man-Eater of Kumaon" (1948), "Savage Drums" (1951), "The Black Panther" (1956) och "Sabu and the Magic Ring" (1957).

Alla dessa mästerliga klassiker producerades under en epok då Hollywood hade sina verkliga glansdagar.
Man skulle kort och gott kunna säga att stjärnspäckade filmäventyr som utspelar sig i Orienten eller som innehåller ökenromantik helt enkelt var på modet under just 40-talet.
Och ännu i dag är det något alldeles speciellt med dessa filmer tycker jag.
Det är nämligen fantastiska och sagolika äventyr som det är väldigt lätt att drömma sig bort i, filmer som gör att åtminstone jag för en stund glömmer både tid och rum.....

CAT WOMEN OF THE MOON 1953 ( trailer)

Katt-kvinnor på månen

Måste nog säga att Sveriges Televisions satsning med att visa skräck-filmsklassiker på ettan under fredagskvällarna i sommar, inte riktigt uppfyllt mina förväntningar.
Det började förvisso bra med "Creature from the Black Lagoon" för några helger sedan, och likaså Hitchcocks "The Birds" som sändes helgen efter, var ju ett väldigt fint initiativ. Men vad hände sedan?..
80-tals skräckisen "Cat people" med Nastassja Kinski i huvudrollen som visades förra fredagen är i och för sig ingen dålig film.
Tvärt om är den riktigt sevärd!..
Dock hade jag föredragit att få njuta av originalfilmen från 1942, producerad av Val Lewton och med skådisar som Simone Simon, Kent Smith och Tom Conway i rollistan.
Igår kväll gick man ifrån de klassiska skräckfilmerna helt och hållet, och man valde istället att visa highschool dramat "Fast Times at Ridgemont High" från 1982, som sedan avlöstes av rysaren "Silent Hill" från 2006.
Trist men dock ett faktum.....

Såg en underbar Sci-fi klassiker i dagarna, med den fantasifulla titeln "Cat Women of the Moon", inspelad 1953 och regisserad av Arthur Hilton.
I rollerna bl.a Sonny Tufts, Victor Jory, Marie Windsor och William Phipps m.fl.
Som de flesta säkert vet så sköljde en våg med filmer av den här typen genom hela 50-talet, och man kan från denna epok även hitta likartade kultklassiker som "The Thing from another World" (1951), "Invaders from Mars" (1953), "Devil Girl from Mars" (1954), "Forbidden Planet" (1956) och "Queen of Outer Space (1958) m.fl.
"Cat Women of the Moon", som f.ö gjordes i 3-D, handlar om fem astronauter som landar på månen för att göra vetenskapliga undersökningar.
De upptäcker till sin överraskning en enorm grotta som innehåller en atmosfär liknande jordens, och snart har de hamnat i en uråldrig underjordisk stad som är befolkad av kattkvinnor(!)
Besättningen får ett vänligt bemötande och de blir bjudna på både mat och dryck, men vad de inte vet är att de kattliknande månkvinnorna planerar att lägga beslag på deras rymdskepp!..

Arthur Hilton som skapat denna underhållande klassiker är främst känd för att ha jobbat med olika TV-serier som t.ex "Lassie" (1954-57), "The Rifleman" (1958-63) och "Burke´s Law" (1963-65) m.fl, men han regisserade även långfilmer som komedin "The Misadventures of Buster Keaton" (1950), Westernklassiker som "The Return of Jesse James" (1950) samt draman som "The Big Chase" (1954).

Skådespelerskan Marie Windsor som gör rollen som besättningskvinnan Helen Salinger blev under sin karriär kallad "B-filmernas drottning" på grund av att hon framför allt under 50 och 60 talet medverkade i massor av lågbudget-filmer i stil med "Abbot and Costello meet the Mummy" (1955), "Swamp Women" (1955), "The Day Mars Invaded Earth" (1963) samt "Chamber of Horrors" (1966) m.fl...

"Cat Women of the Moon" må förvisso även den vara en B-film, men den har enligt mitt tycke en riktigt skön och nästan lite drömsk atmosfär som är väldigt tilltalande, och om man gillar konceptet med astronauter från jorden som möts av väldigt coola utomjordingar, ja då bör man absolut inte missa denna trevliga 50-tals pärla!..