GOD JUL och ETT GOTT NYTT FILM-ÅR!!!

                                              önskar Thomas

Stilfull klassiker

De som liksom jag växte upp på 70-talet minns kanske en charmig och under-hållande deckarserie som gick på TV och som hette "Hart to Hart" eller "Par i hjärter", med skådisar som Robert Wagner och Stefanie Powers i huvud-rollerna.
Wagner har med sin eleganta stil och karaktäristiska coolhet alltid gjort bra ifrån sig framför kameran enligt mitt tycke, och den filmklassiker jag nu tänkte presentera är definitivt inget undantag...

"A Kiss Before Dying" (1956), med regi av Gerd Oswald och med skådisar som Robert Wagner, Virginia Leith och Jeffrey Hunter m.fl, är en thriller som är spännande och intressant på flera plan.
Dels har regissören enligt mitt tycke gjort ett utomordentligt fint arbete med att skapa filmsekvenser som nästan är i Hitchcocks anda, dels är själva storyn smart uttänkt och välgjord, vilket kanske har att göra med att det hela från början bygger på en bok av ingen mindre än Ira Levin ("Rosemary´s Baby", "The Stepford Wives" m.fl).
Klart är i alla fall att Oswald lyckats regissera en riktigt spännande och sevärd historia som i mitt tycke och i sina bästa stunder faktiskt nästan är i klass med mästerverk som "Vertigo" (1958) och "North By Northwest" (1959), vilket gör denna 50-tals pärla till en av de bättre thriller-filmerna från detta årtionde.

Gerd Oswald som regisserade detta drama arbetade under sin karriär både med TV och film, och förutom att jobba med serier som "Perry Mason" och "Bonanza" m.fl, skapade han även andra klassiker i "thriller"-genren som t.ex "Crime of Passion" (1957) med Barbara Stanwyck i en övertygande roll, samt "Screaming Mimi" (1958) med Anita Ekberg som filmens stora stjärna.

Robert Wagner har man på senare år bl.a kunnat se i populära TV-serier som "Seinfeld" och "Two and a Half Men" m.fl, men man bör definitivt inte glömma bort alla de fina rollprestationer han haft i tidlösa filmklassiker som t.ex "Titanic" (1953), "All the Fine Young Cannibals" (1960), "The Pink Panther" (1963), samt förstås "A Kiss Before Dying" (1956).

1991 gjordes en remake på denna film, med skådespelare som Matt Dillon och Sean Young i de ledande rollerna. Regissören hette då James Dearden.
Men innan ni kollar in den rullen rekommenderar jag varmt att ni först och främst ser originalet!...

Skräckfilms-tips!..

8 mysrysliga klassiker som passar bra att
avnjutas under Halloween:

The Alligator People (1959)
Regi: Roy Del Ruth.
Med: Bruce Bennet, Beverly
Garland, Lon Chaney Jr m.fl.
                     .

Blood from the Mummy´s Tomb (1971)
Regi: Seth Holt.
Med: Andrew Keir, Valerie Leon,
James Villiers m.fl.
                      .

Invisible Ghost (1941)
Regi: Joseph H. Lewis.
Med Bela Lugosi, Polly ann Young,
John McGuire m.fl.
                       .

I Walked with a Zombie (1943)
Regi: Jacques Tourneur.
Med: Frances Dee, Tom Conway,
James Ellison m.fl
                        .

The Evil Dead (1981)
Regi: Sam Raimi.
Med: Bruce Campbell, Richard
DeManinkor, Ellen Sandweiss m.fl.
                        .

Demons (1985)
Regi: Lamberto Bava.
Med: Urbano Barberini, Natasha
Hovey, Karl Zinny m.fl.
                        .

The House by the Cemetery (1981)
Regi: Lucio Fulci.
Med: Catriona MacColl, Paolo Malco,
Ania Pieroni m.fl.
                        .

Grip of the Strangler (1958)
Regi: Robert Day.
Med: Boris Karloff, Elizabeth Allan,
Jean Kent m.fl.


Dessa filmer är bara några av alla de skräck-
klassiker jag själv har som favoriter!...

En storslagen debut

Den italienske regissören Sergio Leone är förmodligen mest känd för sitt samarbete med Clint Eastwood på 60-talet, i en rad western-klassiker som "A Fistfull of Dollars" (1964), "For a Few Dollars More" (1965) och "The God, the Bad and the Ugly" (1966) e.t.c.
Men vad många kanske inte vet är att denne mästares debutfilm från 60-talets början skilde sig en hel del från de verk som skulle komma senare.
Från att tidigare endast ha varit assisterande regissör i ett par filmer, skulle han nu få stå helt ensam för regin i det episka dramat "The Colossus of Rhodes" från 1961, med bl.a skådisar som Rory Calhoun, Georges Marchal och Lea Massari i några av rollerna.

"The Colossus of Rhodes" är en mycket underhållande och påkostad "Sword and Sandal" produktion som liksom andra filmer i samma genre dryper av maffiga stridsscener och är fylld med läckra historiska scenerier och interiörbilder som gör det lätt för tittaren att fantisera sig bort till denna intressanta men avlägsna historiska epok.
I stil med filmer som "Ulysses" (1954), "Giants of Thessaly" (1960) och "Jason and the Argonauts" (1963) m.fl, utspelar sig även denna berättelse under den grekiska antiken, denna gång på och runt ön Rhodos, och huvudämnet är som titeln lyder den enorma staty föreställande guden Apollo som man reser upp vid stadens hamninlopp i syfte att skrämma bort ev inkräktare.

Det kan förstås vara lite svårt att veta hur mycket av filmens innehåll som egentligen överensstämmer med verkligheten, om statyn precis såg ut på det här sättet och om den var exakt så här stor e.t.c.
Dock finner jag inte sådant särskilt viktigt, utan jag kan tvärt om tycka att det blir mer magiskt och tilltalande om man inte vet precis allt.
Hur som helst kan det kanske vara extra kul att se denna film för alla som någon gång semestrat på denna ö och befunnit sig ute vid Mandrake hamnen i Rhodos stad, vilket i så fall betyder att man ju faktiskt varit på platsen där allting hände!..

Sergio Leone är ju som sagt troligen mest uppmärksammad för sina magnifika western-rullar, för det mesta med titelmusiken komponerad av Ennio Morricone.
Bland de filmer han regisserade finns även titlar som "Once Upon a Time in the West" (1968), "A Fistful of Dynamite" (1971) samt "Once Upon a Time In America" (1984) m.fl.

Leone har med "The Colossus of Rhodes" enligt mitt tycke skapat en riktigt storslagen och sevärd debutfilm som verkligen fick mig att sitta som fast-klistrad ända till slutet, och jag vill i första hand därför rekommendera denna klassiska pärla för alla er som mer än allt annat älskar just Sword and Sandal eller historiska episka filmer...

Se och njut!...

Besök i jättarnas land

Att jag fullkomligt älskar klassiska Sci-fi filmer från 50 och 60-talet, kommer nog knappast som någon överraskning för alla som brukar läsa min blogg.
Sköna kultfilmer som innehåller allt ifrån flygande tefat, groteska monster och galna vetenskapsmän till robotar, jättar och miniatyrmänniskor m.m är enligt mitt tycke härlig underhållning som man aldrig kan få nog av.
Jättar och miniatyrmänniskor är f.ö ett tema som förekommit i en hel rad med Sci-fi klassiker genom tiderna.
Jag tänker närmast på filmer som "The Incredible Shrinking Man" (1957), "Attack of the Puppet People" (1958), och "Village of the Giants" (1965) m.fl, och så förstås en ytterst sevärd TV-serie från slutet av 60-talet skapad av den mycket begåvade producenten Irwin Allen, med titeln...

..."Land of the Giants" (1968-70), regi; Harry Harris, Sobey Martin och Irwin Allen, samt med skådisar som Gary Conway, Don Matheson, Kurt Kasznar och Deanna Lund m.fl i några av de ledande rollerna.
Irwin Allen som även skapade kultförklarade Sci fi-serier som "Lost In Space" (1965-68), "The Time Tunnel" (1966-67) och "Voyage to the Bottom of the Sea" (1964-68) m.fl, skulle även med "Land of the Giants" visa att han var den självklare mästaren på sitt område, för som stor beundrare av klassisk Sci-fi kan man inte göra annat än bara älska denna TV-serie!..
I 51 färggranna episoder hänförs och förbluffas man av hur oerhört väl genomarbetat allting är, både story-mässigt och hur man skapat dekorer och rekvisita, men även skådespelarna som i mitt tycke är som klippt och skurna för sina roller, bidrar förstås även de till seriens höga kvalité.

Om denna TV-serie hade kommit till idag så hade givetvis alla specialeffekter skapats med hjälp av datateknik.
Här känns allting mycket mera genuint och äkta, vilket är mycket trevligare.
Allen och hans team hade förmodligen ett enormt krävande arbete med att bygga upp storskaliga modeller av alla de föremål som finns i jättarnas värld, som t.ex telefoner, dricksglas, böcker, kikare och andra prylar. Saker som är gigantiska i jämförelse med hjältarna i serien.
Hur som helst så blev i alla fall resultatet mästerligt enligt mig!

Irwin Allen producerade under sina verksamma år även en rad sevärda långfilmer som med tiden blivit riktiga kultklassiker.
Bland dessa kan man t.ex hitta verk som "City Beneath the Sea" (1971) och "The Return of Captain Nemo" (1978) samt katastrof-filmer som "The Poseidon Adventure" (1972), "The Towering Inferno" (1974) och "The Swarm" (1978) m.fl...

Titanic (1953)

Katastrofer av olika slag har skildrats på vita duken genom hela filmhistorien, och en av de mest dramatiska är förstås Titanics tragiska öde 1912 då ett enormt isberg satte stopp för lyxfartygets jungfruresa till Amerika.
Det är i år hundra år sedan som Atlantens iskalla vatten slukade Titanic, och de flesta som idag hör om denna händelse kommer förmodligen automatiskt att tänka på James Camerons fantastiska storfilm från 1997, med skådisar som Leonardo DiCaprio, Kate Winslet och Billy Zane i några av de ledande rollerna.
En film som f.ö fick motta inte mindre än elva st Oscars året efter premiären.

Det har dock kommit en hel rad med långfilmer och TV-serier genom åren som berättar om denna historiska händelse, och en 50-tals klassiker som enligt mitt tycke är en av de allra bästa är mästerliga "Titanic" från 1953, regisserad av Jean Negulesco och med skådisar som Clifton Webb, Barbara Stanwyck och Robert Wagner m.fl i rollistan.
När denna film gjordes fanns förstås inte den  datateknik som idag är så vanlig när filmmakarna vill skapa maffiga effekter på bioduken, men denna fascinerande klassiker tycker jag är ett stort bevis på att sådant inte alls är nödvändigt. Här har man istället byggt upp en ödesmättad stämning med hjälp av skickliga skådespelare som är perfekta i sina roller, och man har lyckats skapa en atmosfär som gör att man helt enkelt sitter som fastklistrad ända fram till det dramatiska slutet.
Dessutom bidrar den passande musiken av Sol Kaplan väldigt mycket till filmens storhet.

Barbara Stanwyck var en mångsidig och karismatisk skådespelerska som många kanske även känner igen ifrån klassiker som "Meet John Doe" (1941), "Double Indemnity" (1944) och "The Strange Love of Martha Ivers" (1946) m.fl, och i denna film ser vi henne i rollen som Julia Sturges, en kvinna som befinner sig i en äktenskaplig kris och som klivit ombord på Titanic tillsammans med sina barn för att styra resan mot Amerika.

Clifton Webb som spelar Julias make Richard Ward Sturges är också han med på fartyget som halvvägs in i filmen går sitt sorgliga öde till mötes.
Webb medverkade under 40 och 50-talet dessutom i Film Noir-klassiker som "Laura" (1944), och "The Dark Corner" (1946) m.fl.
Jean Negulesco regisserade förutom denna film även verk som "Johnny Belinda" (1948) och "Under my Skin" (1950) m.fl.

Att klassiska draman som "Titanic" från 1953 fortfarande håller måttet råder det enligt min mening inget tvivel om.
Att man sitter där som trollbunden framför TV:n samtidigt som man glömmer bort både tid och rum tycker jag är tillräckliga bevis för att det är något alldeles speciellt och magiskt med dessa härliga filmhistoriska konstverk....

Bogart och Bacall

"Film Noir" som kommer från franskan betyder "svart" eller "mörk" film, ett uttryck som syftar på den stora våg av kriminal och thriller-filmer som började skölja in genom 40-talet och som vanligtvis präglades av ingredienser som rökfyllda barer, skumma bovar, fagra nattklubb-sångerskor och en massa cool jazzmusik.
Några typexempel på sådana klassiker är bl.a verk som "Double Indemnity" (1944), "Gilda" (1946), "Out of the Past" (1947), "The Lady from Shanghai" (1948), och "The Asphalt Jungle" (1950) m.fl.

Thriller-klassikern "Dark Passage" från 1947, är en av mina personliga favoritfilmer i denna genre, samt en story i vilken Humphrey Bogart spelar rollen som Vincent Parry, en man dömd till fängelse för att han mördat sin fru, men som när man kommer in i handlingen är på rymmen därifrån för att kunna bevisa sin oskuld.
För regin stod Delmer Daves som även hade produktioner som "Broken Arrow" (1950), "Jubal" (1956) och "3:10 to Yuma" (1957) på sin meritlista, och till filmens övriga roller anlitades tidstypiska Hollywood-skådisar som Lauren Bacall, Agnes Moorhead samt Bruce Bennet m.fl.
I likhet med många thrillers från denna epok, använde man sig även i denna suggestiva pärla av ljus och skuggor för att skapa mystik och spännings-fyllda effekter, något som definitivt inte känns främmande när det gäller Bogart, om man tänker på andra populära filmer som t.ex "The Maltese Falcon" (1941), "Casablanca" (1942) eller "The Big Sleep" (1946).
Denna 40-tals klassiker har i mitt tycke det mesta som man kan önska sig av en Bogart/Bacall rulle, och gillar man Film Noir lär man knappast bli besviken.

Rita Hayworth

En annan mästerlig klassiker samt en personlig favoritfilm är "Gilda" från 1946, regisserad av Charles Vidor och med en rad karismatiska stjärnor som Rita Hayworth, Glen Ford och George Macready m.fl i rollistan.
Vidor som även bidrog till filmkonsten med verk som "Desperados" (1943), "Cover Girl (1944), "H C Andersen" (1952) och "A Farewell to Arms" (1957) lyckades här få till en riktig pärla som skulle komma att bli en av Film Noir genrens mest ihågkomna, vilket förstås mycket hade att göra med Hayworth´s odödliga shownummer då hon med stil och elegans framför sången "Put the Blame on Mame".
I denna sevärda Film Noir-klassiker spelar Glen Ford rollen som Johnny Farrell som fått anställning på ett casino i Sydamerika.
Johnny arbetar för Ballin Mundson (Macready) som är gift med nattklubb-sångerskan Gilda (Hayworth), och när Johnny får syn på henne så väcker det en del obekväma minnen.
"Gilda" är helt enkelt en oemotståndlig film som är full med mystik, vackra bilder och tät spänning. 
Så mitt råd till alla er som fortfarande inte har sett den blir förstås - Gör det!..



Slutligen skulle jag vilja ösa en del beröm över en viss Orson Welles, som i mitt tycke var en av Film Noir-konstens främste regissörer/manusförfattare och skådespelare. Welles som under 40 och 50-talet bidrog med en hel rad suveräna och oförglömliga titlar inom denna kategori så som "Journey Into Fear" (1943), "The Stranger" (1946), "The Lady from Shanghai" (1947) och "Touch of Evil" (1958) m.fl.
Klassiker som alla är milstolpar i filmhistorien.

Orson Welles regisserade dessutom och spelade även med i den kult-klassiker som många idag vill framhålla som en av världens bästa filmer någonsin. Nämligen dramat "Citizen Kane" från 1941...

Lost Horizon (1937)

Lika gåtfull och mytomspunnen som legenden om det förlorade Atlantis eller Eldorado-staden av guld, skulle man kunna säga att historien om paradiset Shangri-La är. Denna fantastiska och magiska plats som man får anta är fiktiv, och som James Hilton berättade om i sin roman "Lost Horizon" från 1933.
Enligt författaren skulle Shangri-La finnas ensligt beläget någonstans bland de Tibetanska bergen, och vara en plats där fullständig stillhet, harmoni och lycka råder.

Ronald Colman och Jane Wyatt

1937 kom filmen "Lost Horizon" som bygger på Hiltons bok, och som mästerligt regisserades av Frank Capra, mannen som även skapade odödliga klassiker som "Arsenic and Old Lace" (1944) och "It´s a Wonderful Life" (1946) m.fl.
I rollerna hittar man skådespelare som Ronald Colman, Jane Wyatt och Edward Everett Horton m.fl.
Förtjust som jag är i äventyrsklassiker från denna tidiga filmepok, så hade jag väldigt lätt att ta till mig denna utsökta 30-tals pärla, då både manuset av Robert Riskin samt regin av Frank Capra enligt mitt tycke i det närmaste är perfekt.
Filmen innehåller dessutom ett väldigt vackert foto, och en skön atmosfär som man kan hitta även i andra oemotståndliga klassiker från 30-talet som t.ex "Mistress of Atlantis" (1932) "The Most Dangerous Game" (1932) och "She" (1935) m.fl.

Handling: Robert Conway (Colman) och Sondra Bizet (Wyatt) m.fl, befinner sig ombord på ett flyg över Kina när bränslet plötsligt tar slut, vilket resulterar i att planet tvingas nödlanda i Himalayas ödsliga bergstrakter.
De har dock turen att bli räddade av några bergsbor, som genast leder sällskapet till det mytomspunna Shangri-La som ligger i en djup dalgång, gömt för yttervärlden.
Platsen som ser ut att vara rena paradiset blir besökarnas nya hem för ett tag, men snart får Conway reda på att det döljer sig saker under ytan som ingen av dem visste.
T.ex att tiden i Shangri-La verkar stå stilla och att befolkningen där över huvud taget inte verkar åldras.

Ronald Colman hette skådisen med den tidstypiska gentlemanna-looken, som under sin karriär från 20 till 50-talet förekom i många filmklassiker av skiftande slag.
Förutom "Lost Horizon" behöll han sin kändisstatus bl.a genom populära titlar som "Prisoner of Zenda" (1937), "Random Harvest" (1942) och "Kismet" (1944) m.fl.
Att många fortfarande älskar dessa filmer beror förstås dels på de skickliga människor som gjorde dem, men dessutom är jag ganska övertygad om att vi faktiskt fortfarande behöver dessa tidlösa klassiker, om inte annat som ett skönt komplement till allt det tuffa och hårda som man ofta möter i dagens filmutbud.

"Lost Horizon" är kort och gott ett stycke magisk filmhistoria som var och en borde låta sig svepas med i och förlora sig i för en stund...

Triffiderna anfaller!..

En klassisk Sci-fi rysare som jag tydligt minns från TV när jag växte upp på 70-talet är kultförklarade "The Day of the Triffids" från 1962, om en hotfull växtart från rymden som är på väg att ta över jorden.
Denna spännande film som från början bygger på en roman av John Wyndham, regisserades av Steve Sekely, och i rollistan briljerar skådisar som Howard Keel, Nicole Maurey och Kieron Moore m.fl.
Berättelser med blodtörstiga växter i centrum kan man f.ö även hitta i andra populära produktioner som kommit genom åren, som t.ex "The Little Shop of Horrors" (1960), "Maneater of Hydra" (1967) och senast i den spänningstäta skräckfilmen "The Ruins" från 2008.

"The Day of The Triffids" är bara en i raden av många Sci-fi klassiker från 50 och 60-talet där handlingen kretsar kring främmande livsformer som hotar vår kära jord, men bland många halvlyckade försök från denna epok är detta enligt mitt tycke en av de bättre och mer originella filmerna.
Andra klassiker som tar upp detta domedags-ämne och som gått till historien är t.ex oförglömliga titlar som "The War of The Worlds" (1953), "Invaders from Mars" (1953) och "Invasion of the Body Snatchers" (1956) m.fl.

I rollen som Bill Masen syns Howard Keel, en skådis som ända sedan 40-talet förekommit flitigt i olika filmproduktioner och TV-serier, som t.ex "Show Boat" (1951), "Calamity Jane" (1953), "The War Wagon" (1967) och "Dallas" (1981-91) m.fl.
I "Day of The Triffids" spelar han vid sidan om Kieron Moore hjälten som hela tiden gör vad han kan för att försöka stoppa de ondskefulla växterna, vars population verkar öka oroväckande.

Tonen i denna berättelse är både dramatisk och undergångsmättad vilket jag tycker skänker filmen dess styrka, och att hotet utifrån består av monstruösa växter istället för mer människolika utomjordingar, tycker jag endast bidrar till att denna Sci-fi klassiker blir en av de mest fantasifulla och unika som gjorts.

Det finns även fler filmatiseringar som bygger på Wyndhams bok, var av den ena är en miniserie gjord för Engelska BBC från 1981, och den senaste en miniserie från 2009 med Dougray Scott i huvudrollen som Bill Masen.
Men innan ni bestämmer er för att titta närmare på dessa skulle jag varmt vilja rekommendera alla att avnjuta denna trevliga 60-tals pärla!..

Sheena (clip)

Tanya som Sheena (1984)

När jag här om kvällen satte mig ner för att kolla in äventyrsfilmen "Sheena" från 1984 av John Guillermin, som är en remake på den klassiska 50-tals serien "Sheena-Queen of the jungle", så var jag till en början en aning skeptisk.
Skulle denna nyare version vara ett spännande djungeläventyr fyllt med äventyr och action som jag hoppades, eller skulle det bara visa sig att vara en tam kärlekshistoria mellan skådisarna Tanya Roberts  och Ted Wass?
Snart visade det sig dock att jag inte hade behövt oroa mig det minsta!..
Denna trevliga 80-tals pärla är nämligen proppfull  till bredden med äventyrliga och fartfyllda scener som dessutom är filmade på plats i det exotiska och vackra Kenya i Afrika.
Okej då, lite kärlek har man väl lyckats klämma in, men det är ju bara som det ska vara för att en äventyrsfilm av den här typen ska kännas komplett!..
Djungeläventyret "Sheena" från 1984, regisserat av John Guillermin och med bl.a Tanya Roberts, Ted Wass, Donovan Scott och Elizabeth of Toro i några av rollerna, är en riktigt sevärd produktion som bygger på den klassiska TV-serien, men som manusmässigt kanske inte är alldeles på pricken likt originalet. Dock blir det hela väldigt underhållande, och Roberts gör enligt min smak ett väldigt bra jobb som en tuff djungelhjältinna som liksom Tarzan fajtas på de godas sida.

Tanya Roberts filmkarriär tog sin början på sjuttiotalet, och genom åren har man kunnat se henne dyka upp i en rad filmer och TV-serier av skiftande slag, som t.ex "Charlie´s Angels" (1980-81), "The Beastmaster" (1982), "A View To a Kill" (1985) och "Inner Sanctum" (1991) m.fl.

1955.

Den klassiska TV-serien "Sheena-Oueen of the Jungle" producerades 1955, och i rollen som djungeldrottning kunde man då se den atletiskt byggda och före detta fotomodellen Irish McCalla, som i mitt tycke var som klippt och skuren för serien.
Tanya Robert är långt ifrån lika maskulin och kraftfull som sin föregångare, men hennes tolkning av "Sheena" är bra på ett annat sätt istället, vilket kanske bottnar i den stora utstrålning och karisma som Roberts faktiskt har.

Om jag måste välja mellan Tanya Robert´s "Sheena" och Irish McCalla´s "Sheena" från 50-talet, så vinner nog trots allt den klassiska TV-serien, helt enkelt bara för att jag personligen är så väldigt förtjust i sv/vita filmer och serier från denna svunna epok.
Men jag vill också rekommendera alla som ännu inte sett 80-talsversionen att även göra det!...

Around the World... (1989)

Efter att ha sett och njutit av Michael Todd´s "Around the World In 80 Days" från 1956, som bygger på Jules Verne`s fantastiska berättelse, har jag en längre tid varit övertygad om att ingen annan än David Niven skulle klara av att ikläda sig rollen som den engelske äventyraren och aristokraten Phileas Fogg.
Nyligen såg jag dock en riktigt sevärd miniserie från 1989 som även den baserar sig på samma roman, denna gång med Pierce Brosnan i huvudrollen, och jag måste nog säga att även om Brosnan enligt mig inte riktigt lyckas nå samma höjder som Niven när det gäller den rätta klassiska stilen och finessen, så får han åtminstone mer än väl godkänt!..

"Around the World In 80 Days" från 1989, med regi av Buzz Kulik, och med en imponerande rollista innehållande magnifika skådisar som Pierce Brosnan, Eric Idle, Peter Ustinov, Roddy McDowall och Julia Nickson m.fl, är en riktigt underhållande miniserie i tre delar som säkert uppskattas av alla som diggar Jules Verne´s fantasifulla böcker.
Liksom filmversionen från 1956 bjuder även denna produktion på den rätta klassiska miljön, och i centrum finns reformklubben och dess medlemmar (Denna gång med bl.a Christopher Lee), samt Foggs trogne betjänt Passepartout och den envetne detektiven Fix m.fl som hjälper till att föra handlingen framåt.
Denna 80-talspärla kryddas dessutom med en hel del action och inne-håller många oförglömliga scener som är riktigt underhållande att beskåda.
Som originalberättelsen förtäljer får vi även i denna version följa med när Fogg och hans vänner reser jorden runt och besöker diverse exotiska platser, allt pågrund av att han råkat slå vad med reformklubben om att han ska klara av att genomföra det hela på endast 80 dagar.
Som vanligt använder sig Fogg även av många olika slags färdmedel när det gäller att ta sig till de olika platserna.

1873 kom Jules Verne´s populära roman som skulle komma att bli underlag för radvis med framtida fullängdsfilmer och TV-serier.
En av de allra första filmatiseringarna av "Around the World..." var en stumfilm som kom så tidigt som 1914, och den senaste i raden av film-versioner är en underhållande action-variant som fick premiär 2004, med bl.a Steve Coogan och Jackie Chan i ett par av rollerna.

Pierce Brosnan har vi ju i flera filmer även kunnat beskåda som den brittiske agenten James Bond, där han visar upp en betydligt mera hårdkokt stil än i denna film, men hans skådespelarbegåvning sträcker sig enligt min mening bra mycket längre än så, vilket jag tycker att han även bevisat i en rad olika produktioner genom åren.
Några sevärda titlar som är värda att kolla in är t.ex "The Lawnmower Man" (1992), härligt galna "Mars Attacks" (1996), "Robinson Crusoe" (1997) och "Dante´s Peak" (1997)...

The Island of Dr. Moreau

Beklagar att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen den senaste tiden.
Det betyder dock inte att filmintresset har börjat svalna. Snarare har jag nog kanske sett lite för mycket på film istället, och därför inte hunnit med så mycket annat.

Ni som brukar läsa mina inlägg vet säkert redan att jag helt enkelt älskar filmer som är baserade på berättelser av H.G. Wells och Jules Verne.
1896 skrev H.G. Wells t.ex "The Island of Dr. Moreau" som är en kusligt spännande story om en smått galen vetenskapsman som bor på en tropisk ö, och som experimenterar med DNA på djur och människor.
Denna berättelse har blivit film ett flertal gånger genom åren, och jag har därför roat mig med att sammanställa en liten lista över de produktioner jag själv känner till. (Vet dock inte om den är helt komplett.)
Min personliga favoritrulle bland dessa exempel är f.ö "The Island of Dr. Moreau" från 1977, med Michael York och Burt Lancaster i de bärande rollerna. En höjdarklassiker som måste upplevas!..


1."Dr. Moreau´s House of Pain" (2004)
Regi: Charles Band. Medv: John Patrick Jordan, Jessica Lancaster m.fl.
Så vitt jag känner till är detta den senaste i raden av filmer som baserar sig på H.G. Wells originalstory, om än väldigt löst. Gavs ut direkt på video.

1996.

2."The Island of Dr. Moreau" (1996)
Regi: John Frankenheimer. Medv: Val Kilmer,
Marlon Brando, David Thewlis m.fl.
Sevärd version med en makalös Marlon Brando
i rollen som Dr.Moreau.
Innehåller många spännande scener i en gåtfull
miljö. Bör absolut ses!..

1977.

3."The Island of Dr. Moreau" (1977)
Regi: Don Taylor. Medv: Michael York, Burt
Lancaster, Barbara Carrera m.fl.
Enligt mitt tycke den allra bästa versionen,
med skådespelare som är perfekta i sina roller.
Allt är stämningsfullt och helt enkelt magiskt.
En riktig pärla!..

1972.

4."The Twilight People" (1972)
Regi: Eddie Romero. Medv: John Ashley, Pam
Grier, Pat Woodell m.fl.
Riktigt hyfsad version, även om filmen är väldigt
löst baserad på originalet.
Mest sevärd är Pam Grier i rollen som
Panther-Woman!..



5."Terror Is a Man" (1959)
Regi: Gerry De Leon. Medv: Francis Lederer, Greta Thyssen Richard Derr m.fl.
Även denna 50-talsversion är löst baserad på H.G. Wells originalstory.
Man skulle nog kunna säga att filmmakarna i detta fall endast låtit sig inspireras av originalberättelsen.
Vetenskapsmannen i denna version heter dessutom Dr.Charles Girard istället för Moreau.


6."Island of Lost Souls" (1932)
Regi: Erle C. Kenton. Medv: Bela Lugosi, Charles Laughton, Richard Arlen m.fl.
Bela Lugosi är magisk och Charles Laughton är lysande i rollen som en ondskefull Moreau, i denna stämningsfulla version från det gamla goda 30-talet.
Det kan faktiskt inte bli bättre än så här!...

Ett konstnärsliv

Kirk Douglas är förmodligen en av de sista riktigt stora Hollywood-stjärnorna som hade sina glansdagar inom filmen redan på 50-talet i en rad med odödliga mästerverk som "Ulysses" (1954), "Paths of Glory" (1957), "The Vikings" (1958) och "Spartacus" (1960) m.fl.
När jag tänker på denna karismatiska skådespelare som idag hunnit bli 95 år, blir jag i första hand fascinerad av hans gedigna karriär, men jag blir dessutom imponerad av hans mångsidighet som skådis eftersom han genom flera decennier visat att han inte enbart platsat i historiska episka verk, utan lika väl fungerat i t.ex thriller-rysare som "The Fury" (1978) eller i komedier som "Greedy" (1994).

I det fantastiska dramat "Lust for Life" från 1956, med regi av Vincente Minnelli, får Douglas verkligen chansen att visa prov på sin mångsidighet, då han på ett mästerligt sätt tolkar konstnären Vincent van Gogh´s liv och gärningar.
Medverkade i denna film gjorde även Anthony Quinn ("Zorba the Greek" m.fl), i rollen som målaren och vännen Paul Gauguin, James Donald som Vincents bror Theo samt Everett Sloane som Dr. Gachet m.fl.
För er som inte är bekanta med Vincent van Gogh´s tragiska livsöde, kan jag berätta att det hela handlar om en enastående men missförstådd konstnär som stötte på idel motgångar under sin levnad och som inte lyckades få något riktigt erkännande förrän långt efter sin död.

Konstnären Vincent van Gogh föddes i Holland 1853 men skulle endast bli 37 år gammal då han tragiskt nog avlider i sviterna efter ett misslyckat självmord 1890.
Filmen berättar om hur van Gogh i början ägnar sig åt att predika och att han är påväg att utbilda sig till präst, när han runt 1880 förstår att det är konsten och ingenting annat som är hans stora uppgift i livet.
Detta ska dock visa sig bli betydligt svårare och mer mödosamt än han räknat med, då återstoden av hans liv hela tiden kantas av idel umbäranden och motgångar.
1886 flyttar van Gogh till Frankrike där han utvecklar sitt skapande i hopp om att en dag nå de stora framgångarna, men som dessvärre uteblir.
Periodvis har han tät kontakt med sin bror Theo via brev, i vilka han målande berättar om sin ständiga kamp.
Teo i sin tur skickar då och då pengar i hopp om att kunna hjälpa sin bror.
Problemen eskalerar och snart drabbas Vincent av ett nervsam-manbrott som resulterar i att han tas in på mentalsjukhus. år 1890 får han till slut nog, och bestämmer sig för att ta sitt liv.

"Lust for Life" är enligt mitt tycke en enastående konstnärsskildring som både är intressant, gripande och fascinerande på samma gång!..
Dessutom slås man av hur otroligt porträttlik sin rollfigur Kirk Douglas är i filmen.
Med sitt rödbruna skägg och hår, och med sitt sorgsna lätt desperata uttyck är han nästan en spöklik kopia av konstnären.

Upplev detta starka drama och se en suverän skådis i en av sina allra bästa roller någonsin!...

Lobster Man from Mars Trailer

Galet kul!..

Genom åren har det kommit en hel rad med mer eller mindre lyckade film-komedier, i vilka man ofta drivit friskt med Sci-fi genren.
Jag tänker t.ex på titlar som "Dark Star" (1974),"Spaceballs" (1987) ", "Earth Girls are Easy" (1988), "My Stepmother Is an Alien" (1989) och "Mars Attacks" (1996) m.fl.

Filmen "Lobster Man from Mars" från 1989 är enligt mitt tycke en galet kul Sci-fi komedi som även den lätt passar in i denna kategori av filmer.
Regisserade gjorde Stanley Sheff och i rollistan syns skådisar som t.ex Tony Curtis, Patrick Macnee, Deborah Foreman och Anthony Hickox m.fl.
Det roliga med denna lilla pärla är att man lagt stor vikt på att i huvudsak parodiera 50-talets klassiska B-rullar där flygande tefat och groteska monster från andra planeter flitigt avlöser varandra, och man har faktiskt även lyckats riktigt bra med att återskapa den speciella atmosfär som ofta genomsyrade kultfilmer som t.ex "It Came from Outer Space" (1953), "Robot Monster" (1953) eller "Beast With a Million Eyes" (1955).
Dessutom är det alltid lika roligt att se erfarna skådespelare som Tony Curtis släppa loss i en härligt galen komedi som denna.
Ungefär lika humoristiskt som när Jack Nicholson och Pierce Brosnan bjöd på sig själva i komedin "Mars Attacks" faktiskt!..

Handling: En ung student söker upp en känd filmproducent vid namn J.P. Shelldrake (Curtis) i hopp om att få ut sin något galna Sci-fi film "Lobster Man from Mars" på marknaden.
Shelldrake ser filmen och blir genast intresserad eftersom det är en B-produktion av den här typen som han är ute efter.
När storyn tar sin början så har syret på planeten Mars börjat ta slut, och man sänder därför den groteske "Lobster Man" i ett flygande tefat till jorden med uppdraget att stjäla all luft.
Varelsen agerar skoningslöst under sin framfart då alla som råkar hamna i dess väg blir till en hög med benrangel, något som filmens två huvudpersoner John och Mary även är påväg att få erfara.

Det här är en fantastiskt rolig och hejdlöst skruvad 80-talspärla som man bara måste se om man önskar bli lite upplivad en seg och trist TV-kväll!..

Rymdens drottning

Med ett koncept och en handling som påminner starkt om likartade Sci-fi klassiker som "Cat-women of the Moon" (1953) och "Missile to the Moon" (1958), gjorde en film med titeln "Queen of Outer Space" entré på biodukarna 1958.
I detta kultiga rymdepos som regisserades av Edward Bernds märker man tydligt att det är Zsa Zsa Gabor som är den mest lysande stjärnan, Gabor som även medverkat i en lång rad andra film-klassiker genom åren, som t.ex "Moulin Rouge" (1952), "Death of a Scoundrel" (1956) och "The Man Who Wouldn´t Talk" (1958) m.fl.
I "Queen of Outer Space" hittar man förutom henne även skådisar som Dave Willock, Eric Fleming, Lisa Davis och Laurie Mitchell m.fl.

Bland den uppsjö av klassiska Sci-fi filmer som fullkomligt vällde in genom 50-talet, handlar många av dessa om varelser från andra planeter som på ett eller annat sätt konfronterar oss människor här på jorden.
Detta kan man bl.a hitta i kultförklarade klassiker som "The Day the Earth Stood Still" (1951), "The War of the Worlds"(1953) och "Invasion of the Body Snatchers" (1956) m.fl.
Men i en del filmer som kom under denna period ville man även skildra det motsatta; hur människan med hjälp av en rymdexpedition eller liknande beger sig ut i universum på en farofylld resa för att besöka utomjordingarnas världar och boplatser.
Det sistnämnda gav förstås filmmakarna stora möjligheter att skapa helt fritt ur sin fantasi, vilket man kan se tydliga exempel på i klassiker som t.ex "Flight to Mars" (1951), "Forbidden Planet" (1956),  eller i den film som detta inlägg handlar om.

"Queen of Outer Space" är trots sina dryga 50 år på nacken en både färg-sprakande och läcker film som är fullproppad med spännande och glamorösa dekorer och kulisser.
Det är inte direkt någon skräckinjagande historia, eftersom utomjordingarna i denna film inte består av några groteska varelser med tre ögon och med antenner på skallen, utan är ett gäng vackra kvinnor på Venus som bara inte gillar att få oväntat besök.
Deras drottning vid namn Yllana spelas med stor övertygelse av Laurie Mitchell, men det blir Zsa Zsa Gabor som syns i rollen som Talleah som till sist övertar drottningtiteln.

Edward Bernds som regisserade denna kultrulle var under sin karriär skapare till mängder med filmklassiker av varierande karaktär.
Förutom denna stod han även bakom intressanta titlar som t.ex "Gold Raiders" (1951), "World Without End" (1956), "Return of the Fly" (1959), och "Valley of the Dragons" (1961) m.fl.

"Queen of Outer Space" är i mitt tycke en riktigt charmig Sci-fi pärla som man absolut inte bör missa om man diggar kultiga 50-tals klassiker med stil!...

Long John Silver

Pirat-äventyr på vita duken hade antagligen varit ett minne blott om det inte varit för de populära Pirates of the Carribean-filmerna som dök upp på biograferna för några år sedan.
I dessa kunde vi t.ex se Johnny Depp i toppform som den karismatiske sjörövaren Jack Sparrow, en roll som f.ö passade honom som handen i handsken.

Men den sjörövare som enligt mitt tycke har varit en av de mest färgstarka genom hela filmhistorien är nog ändå Long John Silver från de båda 50-tals äventyren "Treasure Island" (1950) och "Long John Silver" (1954). I dessa två magiska klassiker fullkomligt briljerade Robert Newton i rollen som en bufflig och kufisk pirat som trots sitt råbarkade yttre har ett hjärta av guld.
Byron Haskin regisserade först "Treasure Island" som var en Disney-produktion med stark matiné-känsla, och i rollistan fanns skådisar som Bobby Driscoll, Robert Newton och Basil Sydney m.fl.
I uppföljaren "Long John Silver" fyra år senare fortsatte Byron Haskin samarbetet med Robert Newton, men Bobby Driscoll i rollen som Jim Hawkins hade då blivit utbytt mot en ny ung stjärna vid namn Kit Taylor.
I rollen som Israel Hands kan man i denna film även se Rod Taylor, som är känd från klassiker som "Time Machine" (1960) och "The Birds" (1963).

Handling: I fortsättningen på "Treasure Island" dyker Long John Silver upp igen, när han får nys om att en annan pirat tillfångatagit hans unge vän Jim Hawkins som befann sig på ett fartyg.
Silvers plan består nu i att dels befria sin vän, men han ser även en chans att kunna lägga beslag på fler ädla skatter...

Den äventyrliga berättelsen om "Treasure Island" skrevs redan 1883 av den Skotske författaren Robert Louis Stevenson, en bok som har omvandlats till film otaliga gånger genom hela 1900-talet.
Stevenson var även upphovsman till romaner som t.ex "Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" (1886), som även den skulle komma att intressera mängder av filmmakare framöver.

Om man som jag älskar filmer som bygger på gamla bokklassiker, ja då är berättelserna om Long John Silver ingenting annat än två smarriga karameller som är väl värda att avnjutas!...

Glad Påsk på er!..

Johnny Depps första roll m,m...

Här kommer mer kultig filmfakta för alla vetgiriga!...

Sci-fi klassikern "Missile to the Moon" (1958),
var en remake på filmen "Cat-Women of
the Moon" från 1953.

                                      *
                                 
Johnny Depps första filmroll var i skräck-klassikern
"A Nightmare On Elmstreet" från 1984.

                                      *

Skådespelerskorna Claudette Colbert,
Vivien Leigh, Elizabeth Taylor, Sophia Loren
och Hildegard Neil, har alla porträtterat Cleopatra
på film.

                                      *

Mellan åren 1933-1957 hann skådisen Buster
Crabbe med att både på TV och film porträttera
diverse karaktärer som Tarzan, Flash Gordon,
Buck Rogers, Billy The Kid, Djungel-Jim och
Captain Gallant m.fl.

                                      *
                                        

Brigitte Helm

Jennifer Aniston från serien "Friends", gjorde filmdebut i
kultskräckisen "Leprechaun" från 1993.

                                      *
                                         
Filmen "Siren of Atlantis" från 1949 med Maria Montez
i huvudrollen, var en remake på klassikern "Mistress of
Atlantis" från 1932, då med Brigitte Helm.

Djungeldrama med Pleasence

Ibland händer det att en del Hollywood-stjärnor som vi är vana vid att se i en viss typ av filmer, bryter sig loss från sitt vanliga manér för att göra lite smalare produktioner samt för att prova på lite mer udda roller.
1960 reste t.ex skådisen Rod Taylor till Italien för att medverka i B-film klassikern "Colossus and the Amazon Queen". Taylor som samma år hade huvudrollen i fantastiska "The Time Machine" och som tre år senare bl.a skulle komma att få en betydande roll i Alfred Hitchcocks "The Birds".
1978 kunde man se stjärnor som Ursula Andress och Stacy Keach i det Italienska djungel-äventyret "Mountain of the Cannibal God", och i en annan djungel-klassiker, "Gold of the Amazon Women" från 1979, skulle Anita Ekberg komma att göra en strålande insats som den vilda amazon-kvinnan Queen Na-Eela.

Även en sevärd skådis som Donald Pleasence, som man känner igen från mästerliga film-klassiker som "Halloween" (1978) och "Escape from New York" (1981), har genom åren befattat sig med betydligt mer B-aktiga filmproduktioner, som inte alls fått samma uppmärksamhet.
Detta betyder förstås inte att det nödvändigtvis behöver handla om dåliga filmer. Tvärt om!..
"Treasure of the Amazon" (1985), regisserad av René Cardona Jr, är enligt mitt tycke precis en sådan film.
I denna underhållande klassiker gör Pleasence som så många gånger förr bra ifrån sig som färgstark skurk, och i övriga roller kan man se hyfsade skådisar som t.ex Stuart Withman, Bradford Dillman och Sonia Infante m.fl.
Filmen är liksom tidigare nämnda titlar, en i raden av många äventyr som utspelar sig i djungelmiljö och som skulle komma att ingå i en slags trend med sådana filmer på 70 och 80-talet.
Även djungel-äventyr av betydligt mer blodigt slag skulle komma att se dagens ljus vid denna tid. Jag tänker då närmast på raden av "Kannibal-filmer" som producerades med titlar som "Cannibal Holocaust" (1980) och "Cannibal Ferox" (1981) m.fl.
Förutom "Treasure of the Amazon" hann den Mexikanske regissören René Cardona Jr. under sin karriär även med att skapa filmer som "Robinson Crusoe" (1970), "Tintorera!" (1977) och "Guyana: Crime of the Century" (1979) m.fl.

Handling: Längs Amazonas flod färdas en grupp äventyrare på jakt efter en ofattbar skatt bestående av guld och diamanter som enligt legenden ska finnas någonstans i den täta djungeln.
Det visar sig dock att sökandet blir mer strapatsrikt än de räknat med, då de på sin väg hamnar öga mot öga med både kannibaler, amazonkvinnor samt blodtörstiga rovdjur m.m.
Även girigheten i den egna gruppen ser ut att bli ett problem ju närmare skatten de kommer...

Gillar man kultiga Djungel-äventyr från 80-talet som har lite B-känsla i sig, ja då bör man absolut luta sig tillbaka och låta sig roas av denna trevliga klassiker!..
Som ren och skär underhållning en regnig eftermiddag duger den nämligen med råge!...

DeMille´s mästerliga show

En klassisk filmregissör och producent som under sina verksamma år gjorde sig känd genom att slå på stort när det handlar om filmskapande var Amerikanen Cecil B. DeMille (1881-1959).
Många av hans största succeér var gigantiska historiska mästerverk som t.ex "Cleopatra" (1934), "Samson and Delilah" (1949) och "The Ten Com-mandments" (1956) m.fl, filmklassiker som var kostsamma att producera och som innehöll mängder med skådespelare och statister.

1952 gav sig DeMille på circuslivet i mästerliga "The Greatest Show on Earth", en film som fort-farande imponerar stort, och som har en rad kända skåde-spelarnamn som t.ex Charlton Heston, Betty Hutton, James Stewart och Dorothy Lamour m.fl i rollistan.
Här skildras hela circusbranschen på ett magnifikt sätt genom ett välskrivet manus, och det är i mitt tycke otroligt trevligt att få se ett färgsprakande mästerverk som detta, speciellt när man vet att det är från det tidiga 50-talet.
"The Greatest Show..." är en fantastiskt välgjord film, och man imponeras stort av allt arbete och all tid som måste ha krävts för att få till en storslagen produktion av den här typen.
DeMille och hans team var förvisso smarta nog att låta inspelningen äga rum vid en äkta circus, nämligen "Ringling Bros. and Barnum & Bailey Circus", ett bolag som startade i Amerika redan 1907, och detta bidrog förstås till att resultatet skulle bli ytterst realistiskt och trovärdigt.

Handling: Cirkusdirektör Brad Braden hyser en stor passion för branschen, men han är samtidigt orolig att publiken ska svika och att det inte ska gå ihop ekonomiskt.
Han anställer därför den firade cirkusartisten The Great Sebastian som dragplåster, trots att detta medför att Bradens flickvän Holly förlorar sin plats som huvudnumrets stora stjärna.
Samtidigt får vi följa clownen Buttons samt en rad andra färgstarka karaktärer som lever för cirkusen och som bidrar till dess trolldom och magi.

Många tycker kanske att cirkuslivet som filmtema idag känns lite förlegat och bortglömt, men enligt mitt tycke är denna värld som klippt och skuren för en intressant berättelse.
Jag menar, här ryms ju både dramatik, äventyr, spänning, action och komik m.m under ett och samma tälttak, och alltsammans sker i en atmosfär som både är magisk och gåtfull!.. kan det bli bättre?..
Det finns även andra filmer med cirkustema som kommit genom åren som är riktigt sevärda.
Några av dessa är t.ex klassiker som "The Circus" (1928), "Trapeze" (1956), "The Big Circus" (1959) samt "Circus of Fear" (1966) m.fl...

The Oscars 2012

Den 26 februari gick den glamorösa Oscarsgalan av stapeln ännu en gång, och som vanligt ägde det glittriga evenemanget rum på Kodak Theatre i Hollywood, Los Angeles.
Röda mattan hade rullats ut för 84:e gången i rad och in gled mängder med filmfolk och skådisar som t.ex Tom Cruise, Colin Firth, Glenn Close, Michael Douglas, Meryl Streep och Christopher Plummer m.fl, för att antingen dela ut pris till andra stjärnor, eller för att själva få äran att motta ett.
Billy Crystal som för nionde gången stod som värd för showen gjorde som vanligt en strålande insats när han med sin sedvanliga humor och med glimten i ögat presenterade kvällens program.

Meryl Streep

Aftonens två stora vinnare blev utan tvekan det fransk-belgiska stumfilms-dramat "The Artist" med regi av Michel Hazanavicius som tog hem hela 5 st statyetter, var av en av dem för Bästa manliga huvudroll (Jean Duardin), samt äventyrsdramat "Hugo Cabret" regisserat av Martin Scorsese som även den fick 5 st, bl.a för Bästa scenografi, Bästa foto samt för Bästa special-effekter.
En Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll gick inte helt oväntat till begåvade Meryl Streep för hennes enastående porträtt av Margaret Thatcher i filmen "The Iron Lady" med regi av Phyllida Lloyd, och pris för Bästa originalmanus fick Woody Allen för sin film "Midnight In Paris" med Owen Wilson i huvudrollen.

Personligen tycker jag att kvällens höjdpunkt kom när den legendariske skådespelaren Christopher Plummer blev belönad för Bästa manliga biroll med anledning av komedin "Beginners" regisserad av Mike Millis.
Det är alltid lika roligt när en skådis som Plummer, som har en så pass lång och imponerande karriär bakom sig till slut äntligen får stå
där i strålkastarljuset och ta emot sitt välförtjänta pris.
Denne skådis som idag nått den aktningsvärda åldern av 82 år har genom åren bl.a medverkat i fantastiska filmer som "The Fall of the Roman Empire" (1964), "Sound of Music" (1965) "The Man Who Would Be King" (1975) och i "Jesus of Nazareth" (1977) m.fl.

Oscarsgalan 2012 blev i mitt tycke en riktigt trevlig tillställning med en rad intressanta filmer som presenterades och med många välbekanta ansikten som log ikapp både på scenen så väl som i publikhavet.
Fantastiskt kul att denna årliga tradition funnits ända sedan 1929....

Skräck av H.G. Wells

Filmer som är baserade på Sci-fi författaren H.G. Wells berömda romaner tillhör några av mina absoluta favoriter, då jag närmast tänker på mästerliga produktioner som "The War of the Worlds" (1953), "Time Machine" (1961), "First Men In the Moon" (1964), och "The Island of Dr. Moreau" (1977) m.fl.

1976 fick skräck-filmen "The Food of the Gods"

premiär, efter H.G. Wells romansvit "The Food of the Gods and How It came to Earth" från 1904. Bakom kameran stod B-skräck regissören Bert I. Gordon, som genom åren skapat kultfilmer som  t.ex "Beginning of the End" (1957), "Attack of the Puppet People" (1958) och "Village of the Giants" (1965) m.fl.
Skådespelade i denna film gjorde bl.a Ralph Meeker, Marjoe Gortner och Pamela Franklin m.fl.
"The Food of the Gods" är säkerligen en ren njutning för alla som älskar klassiska monsterskräck-filmer med överdimensionerade djur i centrum.
Här är det både höns, getingar och framför allt råttor stora som vildsvin som skrämmer vettet ur berättelsens karaktärer, och enligt mitt tycke är allting så pass skickligt gjort att det hela blir mycket sevärt och underhållande!..

Om denna skräckfilm hade gjorts idag så hade alltsammans förmodligen varit proppfullt med påkostade specialeffekter och data-animeringar, men nu är det 1976 vi pratar om, och här använder man sig t.ex fortfarande av riktiga råttor som får klättra runt på taket till ett modellhus för att lura våra ögon att tro att det är gnagare i kolossalformat vi sitter och tittar på.
Detta gör dock inte att det hela blir mindre spännande!..
Monstruösa djur som hotar mänskligheten är f.ö en tradition inom skräckfilm som började användas redan på 50-talet i bl.a klassiker som "Them" (1954), "Tarantula" (1957) och "The Black Scorpion" (1957) m.fl.

Handling: På en Kanadensisk ö börjar insekter och större djur växa till gigantiska proportioner när de får i sig av ett främmande ämne som sipprar upp ur marken.
Samma sak drabbar även hönsen på en bondgård, där en grupp människor befinner sig för att försöka förstå vad som händer.
När ett helt gäng råttor växer till sig till blodtörstiga bestar börjar det dock bli riktigt farligt, och det är nu upp till Morgan (Gortner), Lorna (Franklin) och de andra på gården att försöka klara sig ur det hela med livet i behåll...

1989 gjordes även en löst baserad uppföljare till denna film med titeln "Gnaw-Food of the Gods: part 2", denna gång med Damian Lee som regissör...

Harry and the Hendersons (1987)

En av många skådespelare jag länge uppskattat är John Lithgow, känd bl.a från komiska TV-serier som "3rd Rock from the Sun" (1996-2001), och från mer dramatiska filmer som "Deadly Game" (1986), "Raising Cain" (1992) och "Cliffhanger" (1993) m.fl.
Förmodligen är det den där mångsidigheten hos denne skådis som jag finner så otroligt imponerande, att han behärskar att både vara rolig och lättsam i vissa filmer, till att spela hänsynslösa och kallhamrade skurkroller i andra.

"Harry and the Hendersons", 1987.

I den hysteriskt roliga komedin "Harry and the Hendersons" från 1987, gör Lithgow rollen som den lite töntige familjefadern George Henderson som åker med sin fru och två barn på en biltur längs en skogsväg, var på de råkar krocka med ingen mindre än självaste Bigfoot!..
Familjen blir naturligtvis chockad, och när den hårige besten kvicknar till tror de först att deras sista stund är kommen.
Dock verkar det som att Bigfoot eller "Harry" som de senare döper honom till, nästan är mer beskedlig än en liten hundvalp, men när Hendersons tar det något ogenomtänkta beslutet att låta Harry bo hemma hos dem ett tag, ja då börjar förvecklingarna snart att hopa sig!..

William Dear regisserade denna trevliga 80-tals klassiker som är lite i samma anda som familjekomedier typ "Honey, I Shrunk the Kids" (1989), "Beethoven" (1992) och "Project: Alf" (1996) m.fl.
Övriga skådespelare i filmen är bl.a Melinda Dillon, Joshua Rydoy och Margaret Langrick samt icke att förglömma; Kevin Peter Hall som gör en fenomenal insats i rollen som Harry.

Detta är en härlig klassiker för hela familjen som lockar till många skratt, och som på många sätt är väldigt varm, stämningsfull och tankeväckande.
Med andra ord; Väl värd att avnjutas när helst lusten faller på!...

Bra komedifilm

När man då och då har turen att ramla över en trevlig komedifilm som går raka vägen in i ens hjärta, och som passar ens egen humor som handen i handsken, ja då blir åtminstone jag på väldigt gott humör.
Vi människor skrattar ju i regel åt olika saker, och som enskild filmskapare är det naturligtvis omöjligt att gynna alla smakriktningar.
Att få en hel biopublik att kikna av skratt är nog troligtvis bland det svåraste som finns!..

Människor har roats av komedifilm i princip lika länge som rörlig film har existerat.
Det hela tog fart redan under stumfilms-eran i början av 1900-talet med legendariska komikerhjältar som Charlie Chaplin, Buster Keaton och Harold Lloyd m.fl, och sedan dess har komedifilmen varit en minst lika populär och viktig genre som det övriga utbudet på marknaden.
Abbott och Costello hette ett populärt komikerpar som startade sin bana inom TV och film redan i mitten på 30-talet.
De nådde kanske aldrig samma stjärnstatus som t.ex Helan och Halvan, men genom odödliga klassiker som "Abbott and Costello meet Frankenstein" (1948) och "Abbot and Costello meet the Mummy" (1955) m.fl i vilka man parodierade klassiska film-monster, lyckades de båda ändå charma massor av filmälskare i olika åldrar.
I filmen "Africa Screams" från 1949, som är en personlig favorit med dessa herrar, gav man sig på Djungel-genren som även den var stor under första halvan av 1900-talet.
Charles Barton regisserade denna skrattetande klassiker med Abbott i rollen som Buzz Johnson och med Costello som Stanley Livington, två fumliga filurer på äventyr i Afrika.
Även den kände lejontämjaren Clyde Beatty medverkade i denna film, i rollen som sig själv.
En "måste se" klassiker enligt mig!..

En rad decennier senare, närmare bestämt på 80-talet skulle ett par komediklassiker av ett helt annat slag få premiär som även de tillhör mina personliga favoritfilmer.
"My Stepmother Is an Alien" (1988), med regi av Richard Benjamin och med perfekta skådisar som Dan Aykroyd, Kim Basinger och Jon Lovitz m.fl i rollistan, är i mitt tycke både en charmig, tänkvärd och kul Sci-fi komedi om en ensamstående pappa (Aykroyd) som förälskar sig i en spännande och vacker kvinna som visar sig vara från en annan planet!..
Många roliga förvecklingar kring detta tema bidrar till att denna film blir en riktigt skön och sevärd 80-tals pärla!..
Dessutom har jag alltid gillat Dan Aykroyd som genom åren även medverkat i minnesvärda kultklassiker som "Ghostbusters" (1984), "Coneheads" (1993) och "Evolution" (2001) m.fl.
Kolla in denna om ni inte redan gjort det!..

En annan 80-tals komedi som jag själv gillar skarpt är "Splash" (1984), regisserad av Ron Howard och med lysande skådisar som Tom Hanks, Daryl Hannah och Eugene Levy i de mest betydande rollerna.
Denna trevliga film som bjuder på både romantik, fantasi och humor i en enda skön mix, handlar om Allen Bauer (Hanks) som råkar kära ner sig i en vacker ung kvinna som inte riktigt är som alla andra.
Som barn räddades han av henne när han var påväg att drunkna och när han nu är vuxen händer samma sak ännu en gång!
Vad Allen dock inte vet är att kvinnan helt enkelt är en sjöjungfru!..
Tom Hanks är vi vana vid att se i en rad storfilmer ur varierande genrer som kommit genom åren.
Själv är jag mest förtjust i hans tidigare filmer då han ofta dök upp i charmiga komedier som denna.
Andra liknande titlar med honom är t.ex "Big" (1988), "The Burbs" (1989) och "Turner & Hooch" (1989) m.fl.
Alltid lika sevärda Daryl Hannah har man även kunnat följa i klassiker som "The Clan of the Cave Bear" (1986), "Memoirs of an Invisible Man" (1992), och "Attack of the 50 Ft. Woman" (1993) m.fl.
Se "Splash" om ni vill njuta av en riktigt skön "Må bra" film!....

Klassisk spökhistoria

Många har de rysare och skräckfilmer varit genom åren som haft en handling som kretsat kring ett gammalt hemsökt hus eller ett spöklikt slott.
Jag tänker på klassiker i stil med "The Old Dark House" (1932), "House on Haunted Hill" (1959), "House of Usher" (1960) och "The Haunting" (1963) m.fl, helt enkelt kultfilmer i vilka knarrande dörrar, rasslande kedjor och fladdrande ljussken hela tiden varit flitigt återkommande inslag...

"The Legend of Hell House", 1973.

Den Brittiska rysaren "The Legend Of Hell House" från 1973, är en film som även den hör hemma i denna kategori.
Med regi av John Hough, och med en rad kompetenta skådisar som Roddy McDowall, Pamela Franklin, Clive Revill och Gayle Hunnicutt m.fl är detta enligt mitt tycke en riktigt lyckad och sevärd produktion som bjuder på det mesta som man kan tänkas önska sig av en bra rysare.
Roddy McDowall är f.ö en av mina personliga favoritskådisar, vars teaterkunskaper man även kunnat njuta av i en lång rad andra film-klassiker genom åren med varierande titlar som "Cleopatra" (1963), "Planet of the Apes" (1968), "The Poseidon Adventure" (1972) och "Fright Night" (1985) m.fl.
I denna film syns han i rollen som Benjamin Franklin Fischer, en man som redan tidigare fått smaka på Djävulshusets ondska, och som nu ingår i ett team som åter igen tänker konfrontera huset.

Handling: En grupp som består av Dr. Barrett (Revill) samt några synska personer, är fast beslutna att en gång för alla ta reda på om "Djävulshuset" fortfarande är hemsökt eller inte.
Fullt medvetna om det faktum att människor redan råkat illa ut i huset, sätter de ändå igång med sin undersökning, och det dröjer inte särskilt länge förrän mystiska och oförklarliga saker börjar inträffa.
Snart trappas det hela upp och situationen blir allt mer hotfull, vilket gör att personerna snart börjar frukta för sina liv...

Enligt mitt tycke är detta en riktigt sevärd 70-talsklassiker som håller samma höga klass som en bra Stephen King-rysare, och som bjuder på samma sköna atmosfär som en klassisk Vincent Price-film!..
Med andra ord, en trevlig skräckis att avnjuta runt midnatt när det är fullmåne och dimman ligger tät...

The Astounding She-Monster (1957)

Kan bara inte sluta upp med att fascineras och förtjusas över 50-talets alla härliga kultklassiker på Sci-fi området!..
Kollade senast in en charmig liten pärla med titeln " The Astounding She-Monster" från 1957, regisserad av Ronald V. Ashcroft, och med stjärnor som Robert Clarke, Kenne Duncan och Marilyn Harvey m.fl framför kameran.
Shirley Kilpatrick som fick den stora äran att spela hotfull utomjording gör i mitt tycke en riktigt magnifik prestation, och hon går ibland in i sin roll med så pass stor över-tygelse att det faktiskt emellanåt blir riktigt kusligt!..
Att allting dessutom till stora delar utspelar sig i en dimmig skog under kvälls och nattetid, skapar i mitt tycke en helt magisk och nästan lite trollsk atmosfär som för mig är väldigt tilltalande och som jag tror är ett stort plus för själva berättelsen.

Handling: Några skurkar kidnappar en rik kvinna i Beverly Hills och för med sig henne till ett ensligt beläget hus i ett skogsområde där de håller henne fången.
Huset som ägs av en vetenskapsman (Clarke) blir även han drabbad av banditernas framfart.
Vad dessa personer dock inte vet är att en utomjordisk farkost samtidigt har landat i närheten med en mystisk ung kvinna ombord, och det ska snart visa sig att hon är betydligt farligare än hon ser ut eftersom allt hon rör vid blir ett minne blott, något som skurkgänget bittert får erfara...

Detta är en äkta b-klassiker som antagligen spelades in på väldigt kort tid och med en liten budget, vilket märks genom sparsamma dekorer och på den tekniska kvalitén som ofta brister, men enligt mig är det precis så här en härligt kultig 50-tals Sci-fi ska vara!..
Det gör mig inte det minsta att inte heller storyn är den mest genomarbetade, eller att replikerna ibland blir lite stelt framförda.
Älskar man dessa sköna rullar så gör man det oavsett, punkt slut...