Bogart och Bacall

"Film Noir" som kommer från franskan betyder "svart" eller "mörk" film, ett uttryck som syftar på den stora våg av kriminal och thriller-filmer som började skölja in genom 40-talet och som vanligtvis präglades av ingredienser som rökfyllda barer, skumma bovar, fagra nattklubb-sångerskor och en massa cool jazzmusik.
Några typexempel på sådana klassiker är bl.a verk som "Double Indemnity" (1944), "Gilda" (1946), "Out of the Past" (1947), "The Lady from Shanghai" (1948), och "The Asphalt Jungle" (1950) m.fl.

Thriller-klassikern "Dark Passage" från 1947, är en av mina personliga favoritfilmer i denna genre, samt en story i vilken Humphrey Bogart spelar rollen som Vincent Parry, en man dömd till fängelse för att han mördat sin fru, men som när man kommer in i handlingen är på rymmen därifrån för att kunna bevisa sin oskuld.
För regin stod Delmer Daves som även hade produktioner som "Broken Arrow" (1950), "Jubal" (1956) och "3:10 to Yuma" (1957) på sin meritlista, och till filmens övriga roller anlitades tidstypiska Hollywood-skådisar som Lauren Bacall, Agnes Moorhead samt Bruce Bennet m.fl.
I likhet med många thrillers från denna epok, använde man sig även i denna suggestiva pärla av ljus och skuggor för att skapa mystik och spännings-fyllda effekter, något som definitivt inte känns främmande när det gäller Bogart, om man tänker på andra populära filmer som t.ex "The Maltese Falcon" (1941), "Casablanca" (1942) eller "The Big Sleep" (1946).
Denna 40-tals klassiker har i mitt tycke det mesta som man kan önska sig av en Bogart/Bacall rulle, och gillar man Film Noir lär man knappast bli besviken.

Rita Hayworth

En annan mästerlig klassiker samt en personlig favoritfilm är "Gilda" från 1946, regisserad av Charles Vidor och med en rad karismatiska stjärnor som Rita Hayworth, Glen Ford och George Macready m.fl i rollistan.
Vidor som även bidrog till filmkonsten med verk som "Desperados" (1943), "Cover Girl (1944), "H C Andersen" (1952) och "A Farewell to Arms" (1957) lyckades här få till en riktig pärla som skulle komma att bli en av Film Noir genrens mest ihågkomna, vilket förstås mycket hade att göra med Hayworth´s odödliga shownummer då hon med stil och elegans framför sången "Put the Blame on Mame".
I denna sevärda Film Noir-klassiker spelar Glen Ford rollen som Johnny Farrell som fått anställning på ett casino i Sydamerika.
Johnny arbetar för Ballin Mundson (Macready) som är gift med nattklubb-sångerskan Gilda (Hayworth), och när Johnny får syn på henne så väcker det en del obekväma minnen.
"Gilda" är helt enkelt en oemotståndlig film som är full med mystik, vackra bilder och tät spänning. 
Så mitt råd till alla er som fortfarande inte har sett den blir förstås - Gör det!..



Slutligen skulle jag vilja ösa en del beröm över en viss Orson Welles, som i mitt tycke var en av Film Noir-konstens främste regissörer/manusförfattare och skådespelare. Welles som under 40 och 50-talet bidrog med en hel rad suveräna och oförglömliga titlar inom denna kategori så som "Journey Into Fear" (1943), "The Stranger" (1946), "The Lady from Shanghai" (1947) och "Touch of Evil" (1958) m.fl.
Klassiker som alla är milstolpar i filmhistorien.

Orson Welles regisserade dessutom och spelade även med i den kult-klassiker som många idag vill framhålla som en av världens bästa filmer någonsin. Nämligen dramat "Citizen Kane" från 1941...