torsdag 9 februari 2012

Klassisk spökhistoria

Många har de rysare och skräckfilmer varit genom åren som haft en handling som kretsat kring ett gammalt hemsökt hus eller ett spöklikt slott.
Jag tänker på klassiker i stil med "The Old Dark House" (1932), "House on Haunted Hill" (1959), "House of Usher" (1960) och "The Haunting" (1963) m.fl, helt enkelt kultfilmer i vilka knarrande dörrar, rasslande kedjor och fladdrande ljussken hela tiden varit flitigt återkommande inslag...

"The Legend of Hell House", 1973.
Den Brittiska rysaren "The Legend Of Hell House" från 1973, är en film som även den hör hemma i denna kategori.
Med regi av John Hough, och med en rad kompetenta skådisar som Roddy McDowall, Pamela Franklin, Clive Revill och Gayle Hunnicutt m.fl är detta enligt mitt tycke en riktigt lyckad och sevärd produktion som bjuder på det mesta som man kan tänkas önska sig av en bra rysare.
Roddy McDowall är f.ö en av mina personliga favoritskådisar, vars teaterkunskaper man även kunnat njuta av i en lång rad andra film-klassiker genom åren med varierande titlar som "Cleopatra" (1963), "Planet of the Apes" (1968), "The Poseidon Adventure" (1972) och "Fright Night" (1985) m.fl.
I denna film syns han i rollen som Benjamin Franklin Fischer, en man som redan tidigare fått smaka på Djävulshusets ondska, och som nu ingår i ett team som åter igen tänker konfrontera huset.

Handling: En grupp som består av Dr. Barrett (Revill) samt några synska personer, är fast beslutna att en gång för alla ta reda på om "Djävulshuset" fortfarande är hemsökt eller inte.
Fullt medvetna om det faktum att människor redan råkat illa ut i huset, sätter de ändå igång med sin undersökning, och det dröjer inte särskilt länge förrän mystiska och oförklarliga saker börjar inträffa.
Snart trappas det hela upp och situationen blir allt mer hotfull, vilket gör att personerna snart börjar frukta för sina liv...

Enligt mitt tycke är detta en riktigt sevärd 70-talsklassiker som håller samma höga klass som en bra Stephen King-rysare, och som bjuder på samma sköna atmosfär som en klassisk Vincent Price-film!..
Med andra ord, en trevlig skräckis att avnjuta runt midnatt när det är fullmåne och dimman ligger tät...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar