Nostalgikänslor

Uppvuxen på 70-talet och stor älskare av klassiska filmer som jag är, funderade jag här om dagen på hur saker och ting skulle ha varit om man hade befunnit sig mitt i livet på den tiden när filmerna gjordes, istället för idag. Om man på 50-talet hade kunnat gå på biopremiärer som "Invasion of the body snatchers", höra människorna diskutera de senaste filmerna, och ta del av alla recensioner i dåtidens nyhetstidningar. Det är faktiskt lite kul att leka med tanken...

"Invasion of the body snatchers"

Men vem vet? hade jag varit med på den tiden så kanske jag inte alls hade upplevt samma fascination och älskat dessa filmer lika mycket som jag gör idag.
Jag tror nämligen att det till stor del är just den där bitterljuva känslan av svunna tider som påverkar mig så intensivt när jag idag ser dessa klassiker.
En känsla som man givetvis bara kan uppleva så här flera decennier efteråt.
Trots att dessa klassiker ofta innehåller ett dramatiskt tema, så genomsyras de på något märkligt vis av en lättsam och sorglös atmosfär som man bara vill låta sig omslutas av när man sjunkit ner där hemma i filmsoffan.
Jag vet inte hur det kommer sig att man nästan kan drabbas av nostalgi-känslor över filmer som gjordes långt innan man själv ens var född?.. men det är faktiskt precis så jag kan uppleva det ibland.
Kanske är jag inte ensam?..

Det där att ibland kunna få möjligheten att lämna den grå vardagens problem och bestyr är en stor anledning att frossa i dessa gamla filmer tycker jag.
Att unna sig lite avkoppling från livets stressmoment är aldrig fel, och kan man göra det med hjälp av filmer som "Creature from the black lagoon" eller någon annan gammal klassiker så har man en stunds rekreation serverat på silverfat enligt mig!..
Undrar förresten om människor ca 50 år från nu kommer att se tillbaka på 2000-talet med en lika nostalgisk blick och kalla vår tids filmer för gamla klassiker?...

Tänk den som visste...