tisdag 30 november 2010
Djungelns mysterier
Film-klassiker som utspelar sig i djungelmiljö tillhör en genré vars trend sträcker sig tillbaka ända till stumfilmens glansdagar.
Det absolut tidigaste exemplet i denna kategori av filmer borde vara "Tarzan of the Apes" från 1918, med Elmo Lincoln i huvudrollen som den förste i raden av flera skådespelare som gestaltat Apornas son på vita duken.
Skaparen hette Edgar Rice Burroughs, och det skulle genom hela 1900-talet komma att produceras mängder av filmproduktioner och TV-serier som bygger på böcker av denne författare.
Ett relativt vanligt och återkommande tema i djungelfilmer genom åren har varit berättelser där någon typ av expedition ledd av en karismatisk hjälte söker sig igenom en ogästvänlig djungel i jakten på något värdefullt, och i vilken man ofta får utstå en hel rad med otrevliga överraskningar som t.ex hotfulla rovdjur, eller kannibaler m,m, i hopp om att till slut hitta en värdefull skatt av något slag eller en försvunnen person.
Detta kan man bl.a hitta exempel på i tidiga serier från 30-talet, som t.ex "Queen of the Jungle"(1935) och "King Solomon´s Mines"(1937).
Just 30-talet skulle man nog kunna säga är den verkliga guldepoken när det gäller denna typ av filmer.
Inte nog med att stilbildande klassiker som "King Kong" hade premiär 1933. En hel rad med andra filmproduktioner med djungel-tema skulle även de komma att få stor popularitet under detta årtionde.
Klassiker som "East of Borneo"(1931), Serier som "Lost City"(1935) och "Jungle Jim"(1936), samt "Young Eagles"(1937) är bara några exempel där den snåriga djungeln spelar en central roll.
Trots det är nog "Tarzan" ändå den djungelkaraktär som etsat sig fast mest i människors medvetande, och den som gestaltat honom med störst framgång på bioduken är utan tvekan den Olympiske simmaren Johnny Weissmuller som gjorde sin första film "Tarzan the Apeman" redan 1934.
Han skulle efter det följa upp med ytterligare flera filmer i samma anda där han bl.a spelar mot Maureen O´Sullivan som gjorde rollen som Jane.
Andra aktörer som gestaltat Tarzan på film är bl.a Larry "Buster" Crabbe i "Tarzan the fearless"(1933), Herman Brix i "The New Adventures of Tarzan"(1935), Glenn Morris i "Tarzans Revenge"(1938), samt Gordon Scott i "Tarzan and the Trappers"(1959).
Under 40-talet fortsatte djungel-äventyren att komma med många intressanta titlar, även om genre´n nu fick konkurrens av en rad andra filmkategorier, som Skräck, Sci-fi och Western, men även av sång och dansfilmerna som skulle dominera stort under det här årtiondet i Hollywod.
1941 kom "Jungle-Girl" samt "Bowanga Bowanga", och 1942 filmatiserades Rudyard Kiplings "Jungle Book" med Sabu i huvudrollen som Mowgli.
1944 kom filmen "Nabonga", och 1945 "White Pongo", som var lite blandning mellan djungel och skräck.
1946 såg bl.a en film som hette "Devil Monster" dagens ljus, och 1947 hade den stämningsfulla klassikern "Blonde Savage" premiär med sevärde Leif Erickson och Gale Sherwood i rollistan.
50-talet var ju som de flesta säkert vet Sci-fi klassikernas decennium, men det skulle faktiskt produceras en hel del bra saker även på djungelområdet.
Filmen "Kim" t.ex från 1950, som även det var ett äventyr av Rudyard Kipling, samt "Ramar of the Jungle"(1952), som var en av många "serials" med ca en halv timmes långa episodavsnitt.
1953 kom filmen "Perils of the Jungle", och 1954 fick Charlton Heston det svettigt i en kamp mot mordiska myror i "The Naked Jungle".
1955 kom "Sheena, queen of the Jungle", som var ännu en serie i flera delar och som det även skulle bli en remake av 1984, då med Tanya Roberts i huvudrollen.
1958 kom filmen "She Demons", och 1959 gjordes "The Wild Women of Wongo", samt ännu en film i raden på temat Djungel-drottningar eller Gudinnor, nämligen "Liane-Jungle Goddess".
1962 kom en nagelbitare som fick titeln "Terror of the BloodHunters", och 1964 var det premiär för "River of Evil".
70-talet bjöd på nervkittlande klassiker som "Mountain of the Cannibal God" (1978), med bl.a Ursula Andress i en av rollerna, som sedan avlöstes av "Gold of the Amazon Women" från 1979.
En riktig 80-tals klassiker hittar man i Tarzan-filmen med kultstatus; "Greystoke: The Legend of Tarzan, Lord of the Apes" från 1984, med Christopher Lambert i huvudrollen som apornas son.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det har fortsatt ungefär på det här viset med djungelfilmerna ända fram till idag, utan att de vare sig stuckit ut för mycket eller tynat bort helt som film-genré.
Många tycker kanske att de i vår data-ålder är aningen förlegade, men vid sidan av alla andra filmkategorier verkar det ändå som att dessa exotiska äventyr alltid har haft sin skara med trogna fans.
Personligen är jag väldigt svag för dessa i mitt tycke tidlösa och härliga klassiker!..
2008 hade det f.o.m starten 1918 gjorts 89 st filmer om Tarzans äventyr.
Blir det fler tro?...
Det absolut tidigaste exemplet i denna kategori av filmer borde vara "Tarzan of the Apes" från 1918, med Elmo Lincoln i huvudrollen som den förste i raden av flera skådespelare som gestaltat Apornas son på vita duken.
Skaparen hette Edgar Rice Burroughs, och det skulle genom hela 1900-talet komma att produceras mängder av filmproduktioner och TV-serier som bygger på böcker av denne författare.
Ett relativt vanligt och återkommande tema i djungelfilmer genom åren har varit berättelser där någon typ av expedition ledd av en karismatisk hjälte söker sig igenom en ogästvänlig djungel i jakten på något värdefullt, och i vilken man ofta får utstå en hel rad med otrevliga överraskningar som t.ex hotfulla rovdjur, eller kannibaler m,m, i hopp om att till slut hitta en värdefull skatt av något slag eller en försvunnen person.
Detta kan man bl.a hitta exempel på i tidiga serier från 30-talet, som t.ex "Queen of the Jungle"(1935) och "King Solomon´s Mines"(1937).
Just 30-talet skulle man nog kunna säga är den verkliga guldepoken när det gäller denna typ av filmer.
Inte nog med att stilbildande klassiker som "King Kong" hade premiär 1933. En hel rad med andra filmproduktioner med djungel-tema skulle även de komma att få stor popularitet under detta årtionde.
Klassiker som "East of Borneo"(1931), Serier som "Lost City"(1935) och "Jungle Jim"(1936), samt "Young Eagles"(1937) är bara några exempel där den snåriga djungeln spelar en central roll.
Trots det är nog "Tarzan" ändå den djungelkaraktär som etsat sig fast mest i människors medvetande, och den som gestaltat honom med störst framgång på bioduken är utan tvekan den Olympiske simmaren Johnny Weissmuller som gjorde sin första film "Tarzan the Apeman" redan 1934.
Han skulle efter det följa upp med ytterligare flera filmer i samma anda där han bl.a spelar mot Maureen O´Sullivan som gjorde rollen som Jane.
Andra aktörer som gestaltat Tarzan på film är bl.a Larry "Buster" Crabbe i "Tarzan the fearless"(1933), Herman Brix i "The New Adventures of Tarzan"(1935), Glenn Morris i "Tarzans Revenge"(1938), samt Gordon Scott i "Tarzan and the Trappers"(1959).
Under 40-talet fortsatte djungel-äventyren att komma med många intressanta titlar, även om genre´n nu fick konkurrens av en rad andra filmkategorier, som Skräck, Sci-fi och Western, men även av sång och dansfilmerna som skulle dominera stort under det här årtiondet i Hollywod.
1941 kom "Jungle-Girl" samt "Bowanga Bowanga", och 1942 filmatiserades Rudyard Kiplings "Jungle Book" med Sabu i huvudrollen som Mowgli.
1944 kom filmen "Nabonga", och 1945 "White Pongo", som var lite blandning mellan djungel och skräck.
1946 såg bl.a en film som hette "Devil Monster" dagens ljus, och 1947 hade den stämningsfulla klassikern "Blonde Savage" premiär med sevärde Leif Erickson och Gale Sherwood i rollistan.
50-talet var ju som de flesta säkert vet Sci-fi klassikernas decennium, men det skulle faktiskt produceras en hel del bra saker även på djungelområdet.
Filmen "Kim" t.ex från 1950, som även det var ett äventyr av Rudyard Kipling, samt "Ramar of the Jungle"(1952), som var en av många "serials" med ca en halv timmes långa episodavsnitt.
1953 kom filmen "Perils of the Jungle", och 1954 fick Charlton Heston det svettigt i en kamp mot mordiska myror i "The Naked Jungle".
1955 kom "Sheena, queen of the Jungle", som var ännu en serie i flera delar och som det även skulle bli en remake av 1984, då med Tanya Roberts i huvudrollen.
1958 kom filmen "She Demons", och 1959 gjordes "The Wild Women of Wongo", samt ännu en film i raden på temat Djungel-drottningar eller Gudinnor, nämligen "Liane-Jungle Goddess".
1962 kom en nagelbitare som fick titeln "Terror of the BloodHunters", och 1964 var det premiär för "River of Evil".
70-talet bjöd på nervkittlande klassiker som "Mountain of the Cannibal God" (1978), med bl.a Ursula Andress i en av rollerna, som sedan avlöstes av "Gold of the Amazon Women" från 1979.
En riktig 80-tals klassiker hittar man i Tarzan-filmen med kultstatus; "Greystoke: The Legend of Tarzan, Lord of the Apes" från 1984, med Christopher Lambert i huvudrollen som apornas son.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det har fortsatt ungefär på det här viset med djungelfilmerna ända fram till idag, utan att de vare sig stuckit ut för mycket eller tynat bort helt som film-genré.
Många tycker kanske att de i vår data-ålder är aningen förlegade, men vid sidan av alla andra filmkategorier verkar det ändå som att dessa exotiska äventyr alltid har haft sin skara med trogna fans.
Personligen är jag väldigt svag för dessa i mitt tycke tidlösa och härliga klassiker!..
2008 hade det f.o.m starten 1918 gjorts 89 st filmer om Tarzans äventyr.
Blir det fler tro?...
torsdag 25 november 2010
Nostalgikänslor
Uppvuxen på 70-talet och stor älskare av klassiska filmer som jag är, funderade jag här om dagen på hur saker och ting skulle ha varit om man hade befunnit sig mitt i livet på den tiden när filmerna gjordes, istället för idag. Om man på 50-talet hade kunnat gå på biopremiärer som "Invasion of the body snatchers", höra människorna diskutera de senaste filmerna, och ta del av alla recensioner i dåtidens nyhetstidningar. Det är faktiskt lite kul att leka med tanken...
Men vem vet? hade jag varit med på den tiden så kanske jag inte alls hade upplevt samma fascination och älskat dessa filmer lika mycket som jag gör idag.
Jag tror nämligen att det till stor del är just den där bitterljuva känslan av svunna tider som påverkar mig så intensivt när jag idag ser dessa klassiker.
En känsla som man givetvis bara kan uppleva så här flera decennier efteråt.
Trots att dessa klassiker ofta innehåller ett dramatiskt tema, så genomsyras de på något märkligt vis av en lättsam och sorglös atmosfär som man bara vill låta sig omslutas av när man sjunkit ner där hemma i filmsoffan.
Jag vet inte hur det kommer sig att man nästan kan drabbas av nostalgi-känslor över filmer som gjordes långt innan man själv ens var född?.. men det är faktiskt precis så jag kan uppleva det ibland.
Kanske är jag inte ensam?..
Det där att ibland kunna få möjligheten att lämna den grå vardagens problem och bestyr är en stor anledning att frossa i dessa gamla filmer tycker jag.
Att unna sig lite avkoppling från livets stressmoment är aldrig fel, och kan man göra det med hjälp av filmer som "Creature from the black lagoon" eller någon annan gammal klassiker så har man en stunds rekreation serverat på silverfat enligt mig!..
Undrar förresten om människor ca 50 år från nu kommer att se tillbaka på 2000-talet med en lika nostalgisk blick och kalla vår tids filmer för gamla klassiker?...
Tänk den som visste...
"Invasion of the body snatchers" |
Jag tror nämligen att det till stor del är just den där bitterljuva känslan av svunna tider som påverkar mig så intensivt när jag idag ser dessa klassiker.
En känsla som man givetvis bara kan uppleva så här flera decennier efteråt.
Trots att dessa klassiker ofta innehåller ett dramatiskt tema, så genomsyras de på något märkligt vis av en lättsam och sorglös atmosfär som man bara vill låta sig omslutas av när man sjunkit ner där hemma i filmsoffan.
Jag vet inte hur det kommer sig att man nästan kan drabbas av nostalgi-känslor över filmer som gjordes långt innan man själv ens var född?.. men det är faktiskt precis så jag kan uppleva det ibland.
Kanske är jag inte ensam?..
Det där att ibland kunna få möjligheten att lämna den grå vardagens problem och bestyr är en stor anledning att frossa i dessa gamla filmer tycker jag.
Att unna sig lite avkoppling från livets stressmoment är aldrig fel, och kan man göra det med hjälp av filmer som "Creature from the black lagoon" eller någon annan gammal klassiker så har man en stunds rekreation serverat på silverfat enligt mig!..
Undrar förresten om människor ca 50 år från nu kommer att se tillbaka på 2000-talet med en lika nostalgisk blick och kalla vår tids filmer för gamla klassiker?...
Tänk den som visste...
tisdag 23 november 2010
Ray Harryhausen
Det finns filmklassiker som när man ser dem, går raka vägen in i ens hjärta. Filmer som man bara inte kan låta bli att älska.
Några bra exempel på sådana är enligt mig filmer signerade Ray Harryhausen, ett namn som för bara ett fåtal år sedan var relativt okänt för mig.
Det var först när jag började höra talas om och sedan skaffade de filmer som han varit inblandad i, som jag ganska snart förstod vilket geni han verkligen är.
Regissören, Producenten och Specialeffekt-makaren Ray Harryhausen som främst gjort sig känd för att ha utvecklat "Stop motion"-tekniken ( En animations-teknik som lurar ögat att tro att saker kan röra på sig), kan man förknippa med en rad odödliga mästerverk som t.ex "Earth vs. the flying saucers"(1956), "3 worlds of Gulliver"(1960), "Jason and the Argonauts"(1963) och "Clash of the Titans"(1981). Filmer som säkerligen inte alls hade varit desamma (Om de ens hade existerat) utan denne trollkarls förmåga att skapa stor magi på vita duken.
Harryhausen föddes i Los Angeles 1920 och var redan från början en filmfantast av stora mått.
Som 13-åring gick han på bio och såg "King Kong"(1933), och i och med det var han helt enkelt fast.
Han började genast tillverka egna modeller av urtidsdjur, plaserade dem i olika miljöer och gjorde trevande filmförsök, något som han ägnade sig åt i ganska många år innan han till slut började få fram de resultat som han hela tiden hade strävat efter att uppnå.
1949 kom så den första långfilmen som fick heta "Mighty Joe Young", en klassiker som till stora delar påminde om "King Kong" eftersom även denna film hade en gorilla i huvudrollen.
Harryhausen hade vid denna tid fått kontakt med King Kongs Specialeffekt-makare Willis O´Brien som han längre fram även skulle komma att samarbeta med i flera olika filmer.
Han hade nu börjat hitta sin speciella stil som allt mera skulle resultera i rent magiska filmer, och han växlade mellan att experimentera inom Sci-fi och Fantasy där han kände sig hemma.
Det stora intresset för Dinosaurier var något som skulle följa honom genom hela livet, och några av de klassiker som innehåller sådana är t.ex "The Beast from 20.000 Fathoms"(1953), "One million Years B.C."(1966), och "The Walley of Gwangi"(1969). Andra typer av figurer och sagoväsen som han skapat till sina filmer genom åren är bl.a utomjordiska monster (som i "20 million miles to earth" 1957), en jättebläckfisk, jätteskorpioner, en eldsprutande drake, en Centaur, en Griffin, Medusa, en tvåhövdad fågel, hästen Pegasus, en sabeltandad tiger, benrangel med svärd m.m...
En underbar klassikertrilogi som innehöll några av dessa väsen var filmerna om Sjöfararen Sinbads fantastiska äventyr.
Med "The Seventh Voyage of Sinbad"(1958), "The Golden Voyage of Sinbad"(1973) och "Sinbad and the eye of the Tiger"(1977) lyckades han skapa ett stycke filmhistoria inom Fantasy-genrén av sällan skådat slag.
Han skulle även komma att arbeta med klassiker som "Mysterious Island"(1961) och "First men In the moon"(1964) som bygger på verk av Jules Verne och H.G. Wells, och som i mitt tycke är bland de bästa filmer som gjorts!..
Ray Harryhausen fick1992 en "HedersOscar" för allt sitt mästerliga arbete, under filmgalan i Hollywood.
Han är idag 90 år gammal och har nu donerat alla sina modellarbeten och konstverk till "The Bradford Museum of Media" i England.
Tack och lov för detta geni som förmedlat så mycket fantastiskt inom filmkonsten under alla de år som passerat...
Några bra exempel på sådana är enligt mig filmer signerade Ray Harryhausen, ett namn som för bara ett fåtal år sedan var relativt okänt för mig.
Det var först när jag började höra talas om och sedan skaffade de filmer som han varit inblandad i, som jag ganska snart förstod vilket geni han verkligen är.
Regissören, Producenten och Specialeffekt-makaren Ray Harryhausen som främst gjort sig känd för att ha utvecklat "Stop motion"-tekniken ( En animations-teknik som lurar ögat att tro att saker kan röra på sig), kan man förknippa med en rad odödliga mästerverk som t.ex "Earth vs. the flying saucers"(1956), "3 worlds of Gulliver"(1960), "Jason and the Argonauts"(1963) och "Clash of the Titans"(1981). Filmer som säkerligen inte alls hade varit desamma (Om de ens hade existerat) utan denne trollkarls förmåga att skapa stor magi på vita duken.
Harryhausen föddes i Los Angeles 1920 och var redan från början en filmfantast av stora mått.
Som 13-åring gick han på bio och såg "King Kong"(1933), och i och med det var han helt enkelt fast.
Han började genast tillverka egna modeller av urtidsdjur, plaserade dem i olika miljöer och gjorde trevande filmförsök, något som han ägnade sig åt i ganska många år innan han till slut började få fram de resultat som han hela tiden hade strävat efter att uppnå.
1949 kom så den första långfilmen som fick heta "Mighty Joe Young", en klassiker som till stora delar påminde om "King Kong" eftersom även denna film hade en gorilla i huvudrollen.
Harryhausen hade vid denna tid fått kontakt med King Kongs Specialeffekt-makare Willis O´Brien som han längre fram även skulle komma att samarbeta med i flera olika filmer.
Han hade nu börjat hitta sin speciella stil som allt mera skulle resultera i rent magiska filmer, och han växlade mellan att experimentera inom Sci-fi och Fantasy där han kände sig hemma.
Det stora intresset för Dinosaurier var något som skulle följa honom genom hela livet, och några av de klassiker som innehåller sådana är t.ex "The Beast from 20.000 Fathoms"(1953), "One million Years B.C."(1966), och "The Walley of Gwangi"(1969). Andra typer av figurer och sagoväsen som han skapat till sina filmer genom åren är bl.a utomjordiska monster (som i "20 million miles to earth" 1957), en jättebläckfisk, jätteskorpioner, en eldsprutande drake, en Centaur, en Griffin, Medusa, en tvåhövdad fågel, hästen Pegasus, en sabeltandad tiger, benrangel med svärd m.m...
En underbar klassikertrilogi som innehöll några av dessa väsen var filmerna om Sjöfararen Sinbads fantastiska äventyr.
Med "The Seventh Voyage of Sinbad"(1958), "The Golden Voyage of Sinbad"(1973) och "Sinbad and the eye of the Tiger"(1977) lyckades han skapa ett stycke filmhistoria inom Fantasy-genrén av sällan skådat slag.
Han skulle även komma att arbeta med klassiker som "Mysterious Island"(1961) och "First men In the moon"(1964) som bygger på verk av Jules Verne och H.G. Wells, och som i mitt tycke är bland de bästa filmer som gjorts!..
Ray Harryhausen fick1992 en "HedersOscar" för allt sitt mästerliga arbete, under filmgalan i Hollywood.
Han är idag 90 år gammal och har nu donerat alla sina modellarbeten och konstverk till "The Bradford Museum of Media" i England.
Tack och lov för detta geni som förmedlat så mycket fantastiskt inom filmkonsten under alla de år som passerat...
fredag 19 november 2010
Främmande världar
Ett vanligt och återkommande tema i klassiska Sci-fi filmer har ofta varit att utforska främmande världar, där ingen människa någonsin tidigare har satt sin fot.
Ibland kan det handla om okända planeter långt borta i någon avlägsen galax, och ibland befinner man sig på havets botten, eller någon annanstans.
Men det som fascinerat mig mest i dessa fantastiska äventyr är nog när en expedition gett sig av på en spännande och farofylld resa för att utforska insidan av vår egen planet!..
Min personliga teori är att Sci-fi författaren Jules Verne var först med denna typ av berättelser i sin bok "Till jordens medelpunkt" från 1864, som det gjorts en hel rad med filmtolkningar på genom åren, och där "Journey to the Center of the Earth" från 1959 med James Mason och Pat Boone troligtvis är den bästa och mest kända.
En annan sevärd klassiker som behandlar detta tema är "At the Earth´s Core" från 1976, med bl.a Peter Cushing och Doug McClure i huvudrollerna. Men till skillnad från Jules Vernes berättelse där man vandrar till fots för att komma ner till jordens mittkärna, använder man sig här istället av en slags borrliknande farkost.
Frågan är egentligen vad som är så fängslande med denna typ av berättelser.
Personligen tror jag att många av oss människor alltid fascinerats av det outforskade och oförklarliga, samt att vi alltid haft ett slags "upptäckar"behov inom oss.
Förmodligen är det därför som äventyrare genom alla tider gett sig iväg på riskfyllda expeditioner till avlägsna platser som Antarktis eller andra otillgängliga ställen på jorden.
Lever man som vi i TV och Data-åldern behöver man dock inte utsätta sig för några större faror för att stilla äventyrsbehovet, utan man kan lugnt krypa ner i filmsoffan och bara låta sig underhållas!..
Den film jag tänkte berätta om nu är ännu en klassiker på temat "Jordens inre", och det är ett ytterst sevärt äventyr a´la 50-tal som man ej bör missa enligt mig.
"Unknown World" från 1951, regisserades av Terry O. Morse, och huvudrollerna gjordes av Marilyn Nash, Bruce Kellog och Jim Bannon.
Som många andra Sci-fi klassiker från 50-talet, belyser även denna film den stora skräcken för atomkraft och kärnvapen.
Detta var ju bara några år efter andra Världskrigets slut, vilket säkert bidrog till att människor kände sig otrygga och rädda .
Och kanske var det just denna rädsla som gjorde att dåtidens författare blev inspirerade till att skriva dramatiska framtidsskildringar som den här.
Handling: En grupp vetenskapsmän vill försäkra sig om att mänskligheten kan leva vidare efter en ev kärnvapenkatastrof, och man bygger därför en maskin med vilken man kan borra sig ner till jordens mittpunkt i hopp om att hitta en alternativ värld att leva i.
Resan blir dock inte helt problemfri då t.ex vattenreserverna tar slut, och snart drabbas även två personer i teamet av giftig gas och omkommer.
De finner till sist en enorm grotta med ett underjordiskt hav, som man hoppas ska vara den slutgiltiga lösningen, men i nästa stund drabbas de av nya överraskningar som de inte riktigt har räknat med.
Delar av detta äventyr filmades bl.a i riktiga grottsystem i New Mexico.
I övrigt är filmens scenerier och dekorer samt special-effekter väldigt bra gjorda, och hjälper till att skapa den stämning som enligt mig gör denna klassiker till en av de asolut bästa från denna epok...
Ibland kan det handla om okända planeter långt borta i någon avlägsen galax, och ibland befinner man sig på havets botten, eller någon annanstans.
Men det som fascinerat mig mest i dessa fantastiska äventyr är nog när en expedition gett sig av på en spännande och farofylld resa för att utforska insidan av vår egen planet!..
Min personliga teori är att Sci-fi författaren Jules Verne var först med denna typ av berättelser i sin bok "Till jordens medelpunkt" från 1864, som det gjorts en hel rad med filmtolkningar på genom åren, och där "Journey to the Center of the Earth" från 1959 med James Mason och Pat Boone troligtvis är den bästa och mest kända.
En annan sevärd klassiker som behandlar detta tema är "At the Earth´s Core" från 1976, med bl.a Peter Cushing och Doug McClure i huvudrollerna. Men till skillnad från Jules Vernes berättelse där man vandrar till fots för att komma ner till jordens mittkärna, använder man sig här istället av en slags borrliknande farkost.
Frågan är egentligen vad som är så fängslande med denna typ av berättelser.
Personligen tror jag att många av oss människor alltid fascinerats av det outforskade och oförklarliga, samt att vi alltid haft ett slags "upptäckar"behov inom oss.
Förmodligen är det därför som äventyrare genom alla tider gett sig iväg på riskfyllda expeditioner till avlägsna platser som Antarktis eller andra otillgängliga ställen på jorden.
Lever man som vi i TV och Data-åldern behöver man dock inte utsätta sig för några större faror för att stilla äventyrsbehovet, utan man kan lugnt krypa ner i filmsoffan och bara låta sig underhållas!..
Den film jag tänkte berätta om nu är ännu en klassiker på temat "Jordens inre", och det är ett ytterst sevärt äventyr a´la 50-tal som man ej bör missa enligt mig.
"Unknown World" från 1951, regisserades av Terry O. Morse, och huvudrollerna gjordes av Marilyn Nash, Bruce Kellog och Jim Bannon.
Som många andra Sci-fi klassiker från 50-talet, belyser även denna film den stora skräcken för atomkraft och kärnvapen.
Detta var ju bara några år efter andra Världskrigets slut, vilket säkert bidrog till att människor kände sig otrygga och rädda .
Och kanske var det just denna rädsla som gjorde att dåtidens författare blev inspirerade till att skriva dramatiska framtidsskildringar som den här.
Handling: En grupp vetenskapsmän vill försäkra sig om att mänskligheten kan leva vidare efter en ev kärnvapenkatastrof, och man bygger därför en maskin med vilken man kan borra sig ner till jordens mittpunkt i hopp om att hitta en alternativ värld att leva i.
Resan blir dock inte helt problemfri då t.ex vattenreserverna tar slut, och snart drabbas även två personer i teamet av giftig gas och omkommer.
De finner till sist en enorm grotta med ett underjordiskt hav, som man hoppas ska vara den slutgiltiga lösningen, men i nästa stund drabbas de av nya överraskningar som de inte riktigt har räknat med.
Delar av detta äventyr filmades bl.a i riktiga grottsystem i New Mexico.
I övrigt är filmens scenerier och dekorer samt special-effekter väldigt bra gjorda, och hjälper till att skapa den stämning som enligt mig gör denna klassiker till en av de asolut bästa från denna epok...
måndag 15 november 2010
Kul att veta...
När filmen "Frankenstein" från 1931 planerades, var det tänkt att Bela Lugosi skulle spela monstret, men rollen gick istället till Boris Karloff.
När man 1954 spelade in filmen "Creature from the black lagoon", fick två olika personer göra rollen som monstret. Ben Chapman spelade monstret på land och Ricou Browning gjorde undervattenscenerna.
Sci-fi rullen "Them!" från 1954, skulle bli den första i raden av filmer där man använde sig av uppförstorade insekter som film-monster.
*
En anledning till att Hitchcock valde att göra filmen "Psycho" (1960) i svart/vitt, var att han tyckte att den blodiga duschscenen annars skulle bli lite för mycket.
När man 1954 spelade in filmen "Creature from the black lagoon", fick två olika personer göra rollen som monstret. Ben Chapman spelade monstret på land och Ricou Browning gjorde undervattenscenerna.
*
Skådespelaren Jackie Coogan som gjorde rollen som Onkel Fester i den legendariska TV-serien "The Addams Family" (1964-1966), gjorde som barn-skådis även rollen som "Chaplins pojke" (1921).
*
Det tog tre dagar att spela in den första versionen av "Frankenstein" från 1910.
*
Den ansiktsmask som Lon Chaney Jr. var tvungen att bära i filmen "The Wolf-man" från 1941, var delvis gjord av Jak-hår.
*
I Sci-fi klassikern "Tarantula" från 1955, kan man i slutet av filmen se en 25-årig Clint Eastwood i en liten biroll som flygplanspilot.
*
Skådespelerskan Brigitte Helm var föreslagen rollen som bruden i "Bride of Frankenstein" från 1935, innan Elsa Lanchester slutligen fick den.
Sci-fi rullen "Them!" från 1954, skulle bli den första i raden av filmer där man använde sig av uppförstorade insekter som film-monster.
*
Det har mellan åren 1918-2008 sammanlagt gjorts 89 st filmer om djungelhjälten Tarzan.
fredag 12 november 2010
Stumfilmens gyllene år
1910-talet
Man kan gott och väl säga att 1910-talet var en tid då filmindustrin ännu så länge befann sig i sin linda.
I Hollywood hade förvisso flertalet studios redan etablerats, men de tekniska resurserna var fortfarande ganska begränsade när det gällde de första filmproduktionerna.
Ändå lyckades man med en hel del envishet och gediget arbete få fram enastående resultat på vita duken.
1910 skulle Halley´s komet komma att lysa upp natthimlen för nyfikna åskådare, och vad vet jag, men kanske gav detta inspiration till den allra första Sci-fi filmen "A Trip to Mars" som kom samma år.
Samtidigt skapades även den absolut första versionen av "Frankenstein" med regi av J. Searle Dawley, och några år senare, 1914, såg den Tyska kultklassikern "Der Golem" dagens ljus, regisserad av Paul Wegener. 1916 producerade Universal Studios den första versionen av Jules Vernes "20.000 leagues under the sea", regi: Stuart Paton, följd av det allra första äventyret om Tarzan, "Tarzan of the Apes" 1918, med regi av Scott Sidney.
Den skådis som fick äran att slänga sig i lianerna framför filmkameran hette Elmo Lincoln.
Första världskriget som härjade under detta decennium varade från 1914 till 1918 och hade med stor sannolikhet en hel del påverkan även på filmindustrin världen över.
Flertalet länder hade nu förvisso egna filmpruduktioner, men det land som till slut och med god marginal skulle komma att dominera stort på filmmarknaden var inte helt oväntat USA.
20-talet
De stumfilmsklassiker som kom att produceras under 20-talet skulle bli
av väldigt varierande karaktär, men att man fick en förkärlek för spännande och dramatiska filmer skulle i alla fall visa sig i produktioner som "Dr. Caligaris kabinett" från 1920, och "The Hunchback of Notre Dame" från 1923.
På humorfronten hade mästaren Charlie Chaplin nu slagit igenom med sin första långfilm "The Kid" 1921, som sedan följdes upp av legendariska "Guldfeber" från 1925.
En rad med kända skådespelare började nu etablera sig i Hollywood.
Douglas Fairbanks (1883-1939) som idag räknas som en av de största från stumfilmsepoken, var en karismatisk filmstjärna som med klassiker som "The Mark of Zorro" 1920, "Robin Hood" 1922, och "The Thief of Bagdad" 1924, för evigt skulle komma att göra avtryck i filmhistorien.
Bland kvinnliga aktriser från denna tid är t.ex vår Svenska stjärna Greta Garbo inte helt okänd, och även hon skulle redan på 20-talet göra sig odödlig i filmklassiker som "The Temptress" 1926, och i "Wild Orchids" från 1929.
Ett par mästerverk som skulle komma att bli
stilbildande och som öppnade portarna för framtida filmer i samma genré, var bl.a "The Lost World" från 1925, som byggde på Arthur Conan Doyle´s bok med samma namn.
Regisserade gjorde Harry O. Hoyt, och huvudrollerna gjordes av Bessie Love, Lewis Stone och Wallace Beery.
Detta Dinosaurie-epos har säkerligen påverkat massor av filmmakare genom tiderna, som t.ex Steven Spielberg med "Jurassic Park".
Även specialeffektsmakare som Ray Harryhausen kan man förmoda, såg nog och inspirerades av denna film redan som barn.
Effekt-makare i denna film var Willis O´Brien, som några år senare även skulle komma att jobba med "King Kong" 1933. En annan av Ray Harryhausens favoritfilmer.
Ett annat stilbildande mästerverk var Sci-fi klassikern "Metropolis" från 1927, som regisserades av Österrikaren Fritz Lang, som även stod bakom filmerna om "Doctor Mabuse".
Skådespelade gjorde bl.a Alfred Abel, Brigitte Helm och Gustav Fröhlich i denna matodontfilm som var den mest påkostade stumfilmen hittills och som kusligt beskriver ett kallt och dystopiskt framtida samhälle.
Scenerier och dekorer var rent fantastiska i denna klassiker som utan tvekan har inspirerat massor av olika Sci-fi kreatörer under de årtionden som passerat.
Brigitte Helm som hade en av de ledande rollerna i denna film var en karismatisk och ofta förekommande aktris under stumfilmsepoken, men hon kom även att göra talroller som i Fantasyklassikern "The Mistress of Atlantis" från 1932.
Sist men inte minst kan jag inte undgå att nämna en av de stumfilmsklassiker som genom alla år säkerligen betytt enormt mycket för filmkonsten över lag, men antagligen allra mest för skräckfilmsgenrén.
"Nosferatu" från 1922, var en Tysk "Vampyr"-film med regi av F.W. Murnau, och med skådespelare som Max Schreck som här gjorde en enastående rollprestation som den kuslige Greve Orlok.
I andra roller syntes bl.a Gustav von Wangenheim och Greta Schröder.
Denna pärla kan med rätta ses som föregångaren till alla de Dracula och vampyr-filmer som kom under 1900-talet, och det skulle även bli en utmärkt remake 1979, då med Klaus Kinski i huvudrollen.
Man kan gott och väl säga att 1910-talet var en tid då filmindustrin ännu så länge befann sig i sin linda.
I Hollywood hade förvisso flertalet studios redan etablerats, men de tekniska resurserna var fortfarande ganska begränsade när det gällde de första filmproduktionerna.
Ändå lyckades man med en hel del envishet och gediget arbete få fram enastående resultat på vita duken.
1910 skulle Halley´s komet komma att lysa upp natthimlen för nyfikna åskådare, och vad vet jag, men kanske gav detta inspiration till den allra första Sci-fi filmen "A Trip to Mars" som kom samma år.
Samtidigt skapades även den absolut första versionen av "Frankenstein" med regi av J. Searle Dawley, och några år senare, 1914, såg den Tyska kultklassikern "Der Golem" dagens ljus, regisserad av Paul Wegener. 1916 producerade Universal Studios den första versionen av Jules Vernes "20.000 leagues under the sea", regi: Stuart Paton, följd av det allra första äventyret om Tarzan, "Tarzan of the Apes" 1918, med regi av Scott Sidney.
Den skådis som fick äran att slänga sig i lianerna framför filmkameran hette Elmo Lincoln.
Första världskriget som härjade under detta decennium varade från 1914 till 1918 och hade med stor sannolikhet en hel del påverkan även på filmindustrin världen över.
Flertalet länder hade nu förvisso egna filmpruduktioner, men det land som till slut och med god marginal skulle komma att dominera stort på filmmarknaden var inte helt oväntat USA.
20-talet
De stumfilmsklassiker som kom att produceras under 20-talet skulle bli
av väldigt varierande karaktär, men att man fick en förkärlek för spännande och dramatiska filmer skulle i alla fall visa sig i produktioner som "Dr. Caligaris kabinett" från 1920, och "The Hunchback of Notre Dame" från 1923.
På humorfronten hade mästaren Charlie Chaplin nu slagit igenom med sin första långfilm "The Kid" 1921, som sedan följdes upp av legendariska "Guldfeber" från 1925.
En rad med kända skådespelare började nu etablera sig i Hollywood.
Douglas Fairbanks (1883-1939) som idag räknas som en av de största från stumfilmsepoken, var en karismatisk filmstjärna som med klassiker som "The Mark of Zorro" 1920, "Robin Hood" 1922, och "The Thief of Bagdad" 1924, för evigt skulle komma att göra avtryck i filmhistorien.
Bland kvinnliga aktriser från denna tid är t.ex vår Svenska stjärna Greta Garbo inte helt okänd, och även hon skulle redan på 20-talet göra sig odödlig i filmklassiker som "The Temptress" 1926, och i "Wild Orchids" från 1929.
Ett par mästerverk som skulle komma att bli
stilbildande och som öppnade portarna för framtida filmer i samma genré, var bl.a "The Lost World" från 1925, som byggde på Arthur Conan Doyle´s bok med samma namn.
Regisserade gjorde Harry O. Hoyt, och huvudrollerna gjordes av Bessie Love, Lewis Stone och Wallace Beery.
Detta Dinosaurie-epos har säkerligen påverkat massor av filmmakare genom tiderna, som t.ex Steven Spielberg med "Jurassic Park".
Även specialeffektsmakare som Ray Harryhausen kan man förmoda, såg nog och inspirerades av denna film redan som barn.
Effekt-makare i denna film var Willis O´Brien, som några år senare även skulle komma att jobba med "King Kong" 1933. En annan av Ray Harryhausens favoritfilmer.
Ett annat stilbildande mästerverk var Sci-fi klassikern "Metropolis" från 1927, som regisserades av Österrikaren Fritz Lang, som även stod bakom filmerna om "Doctor Mabuse".
Skådespelade gjorde bl.a Alfred Abel, Brigitte Helm och Gustav Fröhlich i denna matodontfilm som var den mest påkostade stumfilmen hittills och som kusligt beskriver ett kallt och dystopiskt framtida samhälle.
Scenerier och dekorer var rent fantastiska i denna klassiker som utan tvekan har inspirerat massor av olika Sci-fi kreatörer under de årtionden som passerat.
Brigitte Helm som hade en av de ledande rollerna i denna film var en karismatisk och ofta förekommande aktris under stumfilmsepoken, men hon kom även att göra talroller som i Fantasyklassikern "The Mistress of Atlantis" från 1932.
Sist men inte minst kan jag inte undgå att nämna en av de stumfilmsklassiker som genom alla år säkerligen betytt enormt mycket för filmkonsten över lag, men antagligen allra mest för skräckfilmsgenrén.
"Nosferatu" från 1922, var en Tysk "Vampyr"-film med regi av F.W. Murnau, och med skådespelare som Max Schreck som här gjorde en enastående rollprestation som den kuslige Greve Orlok.
I andra roller syntes bl.a Gustav von Wangenheim och Greta Schröder.
Denna pärla kan med rätta ses som föregångaren till alla de Dracula och vampyr-filmer som kom under 1900-talet, och det skulle även bli en utmärkt remake 1979, då med Klaus Kinski i huvudrollen.
tisdag 9 november 2010
Filmens födelse
Säga vad man vill om gamla svart/vita stumfilmer där kvalitetsnivån på ljud och bild inte alltid är den bästa, men rent konstnärligt är många av dessa filmer enligt mig ändå riktiga mästerverk, samt ovärderliga filmskatter som bör bevaras väl och finnas kvar som en fin påminnelse om hur allting egentligen började...
År 1895 presenterade de två Franska bröderna Auguste och Louis Lumiére för första gången rörliga bilder för allmänheten på den första biografen i Paris, och detta bör enligt de flesta betraktas som filmens födelse.
Trots det sträcker sig dess ursprung betydligt längre tillbaka än så.
Det finns ett flertal detaljer i historien som bör ses som bidragande element i skapandet av filmen.
Ett av dem är t.ex "Laterna Magica", en apparat som utvecklades under 1600-talet, och som hade ett litet hål där ljusstrålar passerade igenom som kunde projicera rörliga bilder.
Det är med tanke på denna magiska lykta ganska lätt att dra paralleller till dagens filmkameror.
Uppfinnaren Thomas Alva Edison som länge hade experimenterat med rörliga bilder, lyckades i början av 1890-talet konstruera ett tittskåp som kallades "Kinetoscope" och som bestod av en ny revolutionerande teknik, något som intresserade bröderna Lumiére så pass mycket att de vidareutvecklade det hela, och snart kunde världens första riktiga filmkamera "Le Cinématographe" se dagens ljus år 1895.
Denna fantastiska uppfinning blev förstås enormt uppmärksammad världen över, och det skulle inom de första åren med denna kamera göras massor med kortfilm i alla möjliga kategorier.
En av de mest berömda filmsekvenserna från denna tid visar ett tåg som i full fart rusar rakt mot publiken. Detta skapade givetvis stor fascination hos alla som fick uppleva det.
Det började efter detta bli allt vanligare med längre filmer och snart hade spelfilmen tagit sina första stapplande steg.
Ett nytt sekel var här och man skrev snart riktiga manus, filmklippningen utvecklades och man hade börjat anlita skådespelare, vilket resulterade i att filmerna runt 1910 började anta den ungefärliga form som vi idag är vana vid.
I och med detta kan man säga att Stumfilmsepoken nu var ett faktum!...
Bröderna Lumiére och Laterna Magica
År 1895 presenterade de två Franska bröderna Auguste och Louis Lumiére för första gången rörliga bilder för allmänheten på den första biografen i Paris, och detta bör enligt de flesta betraktas som filmens födelse.
Trots det sträcker sig dess ursprung betydligt längre tillbaka än så.
Det finns ett flertal detaljer i historien som bör ses som bidragande element i skapandet av filmen.
Laterna Magica |
Det är med tanke på denna magiska lykta ganska lätt att dra paralleller till dagens filmkameror.
Uppfinnaren Thomas Alva Edison som länge hade experimenterat med rörliga bilder, lyckades i början av 1890-talet konstruera ett tittskåp som kallades "Kinetoscope" och som bestod av en ny revolutionerande teknik, något som intresserade bröderna Lumiére så pass mycket att de vidareutvecklade det hela, och snart kunde världens första riktiga filmkamera "Le Cinématographe" se dagens ljus år 1895.
Denna fantastiska uppfinning blev förstås enormt uppmärksammad världen över, och det skulle inom de första åren med denna kamera göras massor med kortfilm i alla möjliga kategorier.
En av de mest berömda filmsekvenserna från denna tid visar ett tåg som i full fart rusar rakt mot publiken. Detta skapade givetvis stor fascination hos alla som fick uppleva det.
Det började efter detta bli allt vanligare med längre filmer och snart hade spelfilmen tagit sina första stapplande steg.
Ett nytt sekel var här och man skrev snart riktiga manus, filmklippningen utvecklades och man hade börjat anlita skådespelare, vilket resulterade i att filmerna runt 1910 började anta den ungefärliga form som vi idag är vana vid.
I och med detta kan man säga att Stumfilmsepoken nu var ett faktum!...
lördag 6 november 2010
30-tals serier
När jag växte upp på sjuttiotalet vill jag minnas att de ibland körde gamla svartvita halvtimmes-avsnitt av "Flash Gordon" i Sveriges Television, och jag kommer ihåg hur fånigt man tyckte att det var och att man skrattade hejdlöst åt den där eldsvansen som såg ut som ett tomtebloss som strömmade ur bakänden på rymdraketen i serien.
Idag kan jag också skratta åt det, men inte för att jag tycker att det hela är dåligt gjort utan för att jag helt enkelt älskar de där gamla klassikerna och för att jag mår bra av att se dem.
Man kan nog säga att jag idag ser på det ur ett mer filmhistoriskt perspektiv och är dessutom rätt säker på att om det inte hade varit för de där gamla rullarna, så hade det troligtvis heller inte funnits filmer som "Star Wars", "Aliens" eller "Avatar".
På 30 och 40-talet kom en rad filmserier som till stor del gjordes för dåtidens Lördagsmatiné-visningar och som ganska snart skulle bli enormt populära.
Det var hjältar med slagkraftiga namn som "Flash Gordon", "Buck Rogers" och "Dick tracy" som tävlade med varandra om att göra avtryck i filmhistorien.
En del av dessa klassiker håller dock kanske på att glömmas bort. Åtminstone de filmer och serier som inte blivit uppdaterade i remakes genom åren.
Andra intressanta titlar som kom under den här tiden var bl.a "Queen of the Jungle" (1935), "The New Adventures of Tarzan" (1935) samt "The secret of Treasure Island" (1938).
En Sci-fi serie från 30-talet som jag däremot inte tror är lika känd bland den breda publiken här i Sverige hette "Undersea Kingdom" och skapades 1936 i USA.
"Undersea Kingdom" var en lågbudgetserie på tolv avsnitt som spelades in under tjugofem dagar och som kostade 99.000 dollar att producera. Den var därmed en av de filmserier som hade absolut lägst budget under denna epok.
"Republic Pictures" producerade den fantasifulla och charmiga serien på temat "Sökandet efter Atlantis", och många påstår att detta var deras svar på "Universal"s mer påkostade följetång "Flash Gordon".
En av skillnaderna var väl bara att hjältarna här färdades i en u-båt istället för i rymdraket.
Serien gick i nyrelease 1950 för att ett antal år senare, 1966 kortas ner och klippas ihop till en TV-film som skulle få namnet "Sharad of Atlantis".
Regisserade gjorde B. Reeves Eason och Joseph Kane, och i huvudrollen stoltserade Ray "Crash" Corrigan, en före detta stuntman som längre fram i sin karriär skulle fortsätta att använda detta artistnamn även i andra serier och filmer.
Andra stjärnor som medverkade var bl.a Lois Wilde, C. Montague Shaw och Lon Chaney Jr.
Den sistnämnde har man även kunnat se i filmer som "The Wolfman" (1941) samt "Indestructible man" (1962).
Handling: Seriens hjälte "Crash" Corrigan, reportern Diana samt professor Norton, ger sig iväg på en äventyrlig resa i en slags blandning av u-båt och raket, ner till undervattensriket Atlantis för att få svar på varför det på sista tiden varit en rad jordbävningar.
Väl där hamnar de mitt i ett krig mellan fredliga Atlantisbor och mer stridslystna individer.
Huvudrollskaraktärerna får utstå en hel del prövningar, bl.a i form av robotar med laservapen, innan de till slut med nöd och näppe lyckas fly från Atlantis med livet i behåll.
Jag säger bara; upplev dessa underhållande och magiska kultserier från en svunnen epok, då äventyr av detta slag var som allra bäst!..
Idag kan jag också skratta åt det, men inte för att jag tycker att det hela är dåligt gjort utan för att jag helt enkelt älskar de där gamla klassikerna och för att jag mår bra av att se dem.
Man kan nog säga att jag idag ser på det ur ett mer filmhistoriskt perspektiv och är dessutom rätt säker på att om det inte hade varit för de där gamla rullarna, så hade det troligtvis heller inte funnits filmer som "Star Wars", "Aliens" eller "Avatar".
På 30 och 40-talet kom en rad filmserier som till stor del gjordes för dåtidens Lördagsmatiné-visningar och som ganska snart skulle bli enormt populära.
Det var hjältar med slagkraftiga namn som "Flash Gordon", "Buck Rogers" och "Dick tracy" som tävlade med varandra om att göra avtryck i filmhistorien.
En del av dessa klassiker håller dock kanske på att glömmas bort. Åtminstone de filmer och serier som inte blivit uppdaterade i remakes genom åren.
Andra intressanta titlar som kom under den här tiden var bl.a "Queen of the Jungle" (1935), "The New Adventures of Tarzan" (1935) samt "The secret of Treasure Island" (1938).
En Sci-fi serie från 30-talet som jag däremot inte tror är lika känd bland den breda publiken här i Sverige hette "Undersea Kingdom" och skapades 1936 i USA.
"Undersea Kingdom" var en lågbudgetserie på tolv avsnitt som spelades in under tjugofem dagar och som kostade 99.000 dollar att producera. Den var därmed en av de filmserier som hade absolut lägst budget under denna epok.
"Republic Pictures" producerade den fantasifulla och charmiga serien på temat "Sökandet efter Atlantis", och många påstår att detta var deras svar på "Universal"s mer påkostade följetång "Flash Gordon".
En av skillnaderna var väl bara att hjältarna här färdades i en u-båt istället för i rymdraket.
Serien gick i nyrelease 1950 för att ett antal år senare, 1966 kortas ner och klippas ihop till en TV-film som skulle få namnet "Sharad of Atlantis".
Regisserade gjorde B. Reeves Eason och Joseph Kane, och i huvudrollen stoltserade Ray "Crash" Corrigan, en före detta stuntman som längre fram i sin karriär skulle fortsätta att använda detta artistnamn även i andra serier och filmer.
Andra stjärnor som medverkade var bl.a Lois Wilde, C. Montague Shaw och Lon Chaney Jr.
Den sistnämnde har man även kunnat se i filmer som "The Wolfman" (1941) samt "Indestructible man" (1962).
Handling: Seriens hjälte "Crash" Corrigan, reportern Diana samt professor Norton, ger sig iväg på en äventyrlig resa i en slags blandning av u-båt och raket, ner till undervattensriket Atlantis för att få svar på varför det på sista tiden varit en rad jordbävningar.
Väl där hamnar de mitt i ett krig mellan fredliga Atlantisbor och mer stridslystna individer.
Huvudrollskaraktärerna får utstå en hel del prövningar, bl.a i form av robotar med laservapen, innan de till slut med nöd och näppe lyckas fly från Atlantis med livet i behåll.
Jag säger bara; upplev dessa underhållande och magiska kultserier från en svunnen epok, då äventyr av detta slag var som allra bäst!..
onsdag 3 november 2010
Jules Verne-remakes
Har ibland undrat över om författaren Jules verne skulle ha blivit förvånad om han hade vetat hur enormt mycket hans böcker förmodligen betytt för världens alla Sci-fi fantaster, eller om han hade häpnat av att få veta hur mycket film som skulle komma att göras med tolkningar på alla de fantastiska berättelser han skrivit.
Det kommer man förstås aldrig att få reda på.
Tur är i alla fall att de verk som denne Sci-fi litteraturens fader skapade under sin livstid fortfarande finns tillgängliga för alla oss som älskar dem, vilket man som sagt nog delvis kan tacka filmkonsten för, som under större delen av 1900-talet har bidragit med massor av remakes på flertalet av hans fantasifulla böcker.
Det började otroligt nog redan så tidigt som 1902 med en endast 14 minuter lång Fransk filmversion av boken "From the earth to the moon" som hette "Le voyage dans la lune". Sedan skulle det fortsätta med otaliga filmer som t.ex en stumfilmsversion av "Around the world In 80 days" från 1914, "20.000 leagues under the sea" från 1916, en version av "The Mysterious Island" från 1929, och så en klassiker som jag anser är en av de absolut bästa i denna genré; "20.000 leagues under the sea" från 1954 med regi av Richard Fleischer och med bl.a James Mason och Kirk Douglas i rollistan.
Sedan kom ett annat mäster-verk; "Journey to the center of the earth" från 1959, regi; Henry Levin och med James Mason igen.
1961 följde en ny otroligt sevärd version av "Mysterious Island", och 1967 kom berättelsen "From the earth to the moon" tillbaka i en ny tappning som fick heta "Rocket to the moon". Två andra filmer som bygger på boken "20.000 leagues..." fick titlarna "Captain Nemo and the underwater city" som kom 1969, samt "The return of Captain Nemo" från 1978.
Under 80-talet följde bl.a "Mystery on Monster Island" från 1981, och 90-talet kom med "The children of Captain Grant" inspelad 1996.
Här nedan tänkte jag nämna lite mer om tre lite nyare filmversioner av Jules Vernes mest kända verk som enligt mig blev väldigt lyckade...
"Journey to the center of the earth" (1999). Regi: George Miller. Medv: Treat Williams, Bryan Brown m.fl.
Den här tre timmar långa versionen av Jules Vernes klassiker är ett stilfullt och magnifikt mästerverk med en budget på 200 miljoner kr, som i mitt tycke helt överträffar den senare versionen från 2008.
Filmen gjordes i Nya Zeeland och är den sjätte i raden av tolkningar på denna bok.
Handling: Geologen Theodore Lytton bestämmer sig för att tillsammans med en kvinna (Alice) och några andra följeslagar ge sig av på en äventyrlig resa ner till jordens mittpunkt, bl.a för att söka efter Alice make som försvann spårlöst sju år tidigare.
En fantastisk film som tål att ses om många gånger!..
"Mysterious Island" (2004). Regi: Russel Mulcahy. Medv: Kyle Maclachlan, Gabrielle Anwar m.fl.
Det här är egentligen inte en långfilm utan en 163 min. lång miniserie baserad på boken "Mysterious Island", som har filmats ett stort antal gånger.
I en av huvudrollerna ser vi bl.a Kyle Maclachlan (Twin Peaks, m.m) som får det kämpigt när han och några till hamnar på en tropisk ö och bl.a blir tvungna att konfronteras med ärkeskurken Kapten Nemo.
Handling: Kapten Cyrus Smith med sällskap flyr från ett militärfängelse i en luftballong ut över havet när det plötsligt drar ihop sig till storm.
De räddas av Kapten Nemo som tar dem i land på en främmande tropisk ö där han har sitt högkvarter, men de anar snart oråd när Nemo vill ha hjälp av Cyrus med att bygga ett slags domedagsvapen som kan förgöra allt.
Sevärt så det förslår!..
"30.000 leagues under the sea" (2007). Regi: Gabriel Bologna. Medv: Lorenzo Lamas, Natalie Stone m.fl.
I den här utmärkta moderna versionen av en klassiker som även den blivit filmad otaliga gånger får vi åter igen följa Kapten Nemo i ett spännande äventyr till havs.
Många effektfulla scener innehåller denna film som har Lorenzo Lamas (Renegade m.m) i huvudrollen, och som Nemo ser vi Sean Lawlor.
Handling: En ubåt försvinner spårlöst ute på öppna havet, och när ett räddningsteam skickas ut för att söka efter den hamnar de i klorna på Kapten Nemo som tar dem till fånga.
De kommer snart till insikt om de hemska planer som Nemo har i beredskap, och de förstår nu att de måste göra allt för att ta sig ur hans grepp.
Storslaget!...
Läste f.ö att en helt ny version av "Mysterious Island" från 2010 ska vara påväg, men som ännu inte haft premiär...
Det kommer man förstås aldrig att få reda på.
Tur är i alla fall att de verk som denne Sci-fi litteraturens fader skapade under sin livstid fortfarande finns tillgängliga för alla oss som älskar dem, vilket man som sagt nog delvis kan tacka filmkonsten för, som under större delen av 1900-talet har bidragit med massor av remakes på flertalet av hans fantasifulla böcker.
Det började otroligt nog redan så tidigt som 1902 med en endast 14 minuter lång Fransk filmversion av boken "From the earth to the moon" som hette "Le voyage dans la lune". Sedan skulle det fortsätta med otaliga filmer som t.ex en stumfilmsversion av "Around the world In 80 days" från 1914, "20.000 leagues under the sea" från 1916, en version av "The Mysterious Island" från 1929, och så en klassiker som jag anser är en av de absolut bästa i denna genré; "20.000 leagues under the sea" från 1954 med regi av Richard Fleischer och med bl.a James Mason och Kirk Douglas i rollistan.
Sedan kom ett annat mäster-verk; "Journey to the center of the earth" från 1959, regi; Henry Levin och med James Mason igen.
1961 följde en ny otroligt sevärd version av "Mysterious Island", och 1967 kom berättelsen "From the earth to the moon" tillbaka i en ny tappning som fick heta "Rocket to the moon". Två andra filmer som bygger på boken "20.000 leagues..." fick titlarna "Captain Nemo and the underwater city" som kom 1969, samt "The return of Captain Nemo" från 1978.
Under 80-talet följde bl.a "Mystery on Monster Island" från 1981, och 90-talet kom med "The children of Captain Grant" inspelad 1996.
Här nedan tänkte jag nämna lite mer om tre lite nyare filmversioner av Jules Vernes mest kända verk som enligt mig blev väldigt lyckade...
"Journey to the center of the earth" (1999). Regi: George Miller. Medv: Treat Williams, Bryan Brown m.fl.
Den här tre timmar långa versionen av Jules Vernes klassiker är ett stilfullt och magnifikt mästerverk med en budget på 200 miljoner kr, som i mitt tycke helt överträffar den senare versionen från 2008.
Filmen gjordes i Nya Zeeland och är den sjätte i raden av tolkningar på denna bok.
Handling: Geologen Theodore Lytton bestämmer sig för att tillsammans med en kvinna (Alice) och några andra följeslagar ge sig av på en äventyrlig resa ner till jordens mittpunkt, bl.a för att söka efter Alice make som försvann spårlöst sju år tidigare.
En fantastisk film som tål att ses om många gånger!..
"Mysterious Island" (2004). Regi: Russel Mulcahy. Medv: Kyle Maclachlan, Gabrielle Anwar m.fl.
Det här är egentligen inte en långfilm utan en 163 min. lång miniserie baserad på boken "Mysterious Island", som har filmats ett stort antal gånger.
I en av huvudrollerna ser vi bl.a Kyle Maclachlan (Twin Peaks, m.m) som får det kämpigt när han och några till hamnar på en tropisk ö och bl.a blir tvungna att konfronteras med ärkeskurken Kapten Nemo.
Handling: Kapten Cyrus Smith med sällskap flyr från ett militärfängelse i en luftballong ut över havet när det plötsligt drar ihop sig till storm.
De räddas av Kapten Nemo som tar dem i land på en främmande tropisk ö där han har sitt högkvarter, men de anar snart oråd när Nemo vill ha hjälp av Cyrus med att bygga ett slags domedagsvapen som kan förgöra allt.
Sevärt så det förslår!..
"30.000 leagues under the sea" (2007). Regi: Gabriel Bologna. Medv: Lorenzo Lamas, Natalie Stone m.fl.
I den här utmärkta moderna versionen av en klassiker som även den blivit filmad otaliga gånger får vi åter igen följa Kapten Nemo i ett spännande äventyr till havs.
Många effektfulla scener innehåller denna film som har Lorenzo Lamas (Renegade m.m) i huvudrollen, och som Nemo ser vi Sean Lawlor.
Handling: En ubåt försvinner spårlöst ute på öppna havet, och när ett räddningsteam skickas ut för att söka efter den hamnar de i klorna på Kapten Nemo som tar dem till fånga.
De kommer snart till insikt om de hemska planer som Nemo har i beredskap, och de förstår nu att de måste göra allt för att ta sig ur hans grepp.
Storslaget!...
Läste f.ö att en helt ny version av "Mysterious Island" från 2010 ska vara påväg, men som ännu inte haft premiär...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)