onsdag 20 oktober 2010

King Kong (1933)

En filmklassiker som nog kan räknas som föregångare till de flesta monsterfilmer de senaste decennierna är "King Kong" från 1933.
Jag minns själv hur fängslad jag blev första gången jag såg den, och att det var en svart/vit film från tidigt 30-tal gjorde inte det hela mindre intressant.

Filmen regisserades av Merian C Cooper och Ernest B Schoedsack, efter en berättelse av Cooper och Edgar Wallace.
Huvudrollerna gjordes av Fay Wray, Robert Armstrong och Bruce Cabot m.fl.


"King Kong" var nyskapande för sin tid, och de biobesökare som gick på premiären hade med högsta sannolikhet aldrig förr sett något liknande på vita duken.
Det hade dock länge varit populärt med djungel-skildringar på film där även apor förekom, som t.ex i stumfilmen "Tarzan of the apes" från 1918.
Filmen fick efter publikframgångarna även en uppföljare som hette "The son of Kong", och genom de årtionden som sedan följde skulle en hel del remakes komma att göras som t.ex "King Kong"(1976) med Jeff Bridges I huvudrollen, "King Kong lives"(1986) med Linda Hamilton, samt den senaste versionen från 2005 med bl.a Jack Black och Naomi Watts m.fl.
Även filmer där författaren förmodligen blivit inspirerad av apornas Kung har gjorts, som t.ex klassikern "Mighty Joe Young" från 1949.

Handling: Ett filmteam beger sig iväg på en lång båtresa för att hitta den mytomspunna ön "Skull Island".
Väl där blir deras filmaktris bortrövad av en monstruös gorilla och teamet får fullt upp med att söka efter henne.
Efter diverse strapatser lyckas man rädda henne och man fångar även gorillan som fraktas till New York med syftet att visa upp och tjäna pengar på honom.
Han lyckas emellertid rymma och han flyr upp till toppen av Empire State building där de klassiska slutscenerna utspelar sig med Gorillans kamp mot människan.

"King Kong" blev inte nominerad till någon Academy Award, men 1975 rankades den som en av de 50 bästa Amerikanska filmerna av Amerikanska filminstitutet.
1998 hamnade den på 43:dje plats bland de 100 bästa filmerna någonsin!...


2 kommentarer:

  1. Jaa, "Tarzan of the Apes" har ju sin lilla charm också, haha. Skilde sig inte liiite från de med Johnny Weismuller, då Elmo Lincoln som Tarzan är alldeles lönnfet och agerar nästan som en våldtäcksman!

    Mighty Joe Young, var ju riktigt gullig (gillar verkligen söta Terry Moore!). Älskar den där scenen i början när Jill (som liten) "förhandlar" till sig gorillan.

    SvaraRadera
  2. Hej. Har ännu inte sett "Mighty Joe Young", men den finns med på min "måste se"-lista.
    Nu när du berättar om den blir man ju riktigt nyfiken!..

    SvaraRadera