DeMille´s mästerliga show

En klassisk filmregissör och producent som under sina verksamma år gjorde sig känd genom att slå på stort när det handlar om filmskapande var Amerikanen Cecil B. DeMille (1881-1959).
Många av hans största succeér var gigantiska historiska mästerverk som t.ex "Cleopatra" (1934), "Samson and Delilah" (1949) och "The Ten Com-mandments" (1956) m.fl, filmklassiker som var kostsamma att producera och som innehöll mängder med skådespelare och statister.

1952 gav sig DeMille på circuslivet i mästerliga "The Greatest Show on Earth", en film som fort-farande imponerar stort, och som har en rad kända skåde-spelarnamn som t.ex Charlton Heston, Betty Hutton, James Stewart och Dorothy Lamour m.fl i rollistan.
Här skildras hela circusbranschen på ett magnifikt sätt genom ett välskrivet manus, och det är i mitt tycke otroligt trevligt att få se ett färgsprakande mästerverk som detta, speciellt när man vet att det är från det tidiga 50-talet.
"The Greatest Show..." är en fantastiskt välgjord film, och man imponeras stort av allt arbete och all tid som måste ha krävts för att få till en storslagen produktion av den här typen.
DeMille och hans team var förvisso smarta nog att låta inspelningen äga rum vid en äkta circus, nämligen "Ringling Bros. and Barnum & Bailey Circus", ett bolag som startade i Amerika redan 1907, och detta bidrog förstås till att resultatet skulle bli ytterst realistiskt och trovärdigt.

Handling: Cirkusdirektör Brad Braden hyser en stor passion för branschen, men han är samtidigt orolig att publiken ska svika och att det inte ska gå ihop ekonomiskt.
Han anställer därför den firade cirkusartisten The Great Sebastian som dragplåster, trots att detta medför att Bradens flickvän Holly förlorar sin plats som huvudnumrets stora stjärna.
Samtidigt får vi följa clownen Buttons samt en rad andra färgstarka karaktärer som lever för cirkusen och som bidrar till dess trolldom och magi.

Många tycker kanske att cirkuslivet som filmtema idag känns lite förlegat och bortglömt, men enligt mitt tycke är denna värld som klippt och skuren för en intressant berättelse.
Jag menar, här ryms ju både dramatik, äventyr, spänning, action och komik m.m under ett och samma tälttak, och alltsammans sker i en atmosfär som både är magisk och gåtfull!.. kan det bli bättre?..
Det finns även andra filmer med cirkustema som kommit genom åren som är riktigt sevärda.
Några av dessa är t.ex klassiker som "The Circus" (1928), "Trapeze" (1956), "The Big Circus" (1959) samt "Circus of Fear" (1966) m.fl...

The Oscars 2012

Den 26 februari gick den glamorösa Oscarsgalan av stapeln ännu en gång, och som vanligt ägde det glittriga evenemanget rum på Kodak Theatre i Hollywood, Los Angeles.
Röda mattan hade rullats ut för 84:e gången i rad och in gled mängder med filmfolk och skådisar som t.ex Tom Cruise, Colin Firth, Glenn Close, Michael Douglas, Meryl Streep och Christopher Plummer m.fl, för att antingen dela ut pris till andra stjärnor, eller för att själva få äran att motta ett.
Billy Crystal som för nionde gången stod som värd för showen gjorde som vanligt en strålande insats när han med sin sedvanliga humor och med glimten i ögat presenterade kvällens program.

Meryl Streep

Aftonens två stora vinnare blev utan tvekan det fransk-belgiska stumfilms-dramat "The Artist" med regi av Michel Hazanavicius som tog hem hela 5 st statyetter, var av en av dem för Bästa manliga huvudroll (Jean Duardin), samt äventyrsdramat "Hugo Cabret" regisserat av Martin Scorsese som även den fick 5 st, bl.a för Bästa scenografi, Bästa foto samt för Bästa special-effekter.
En Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll gick inte helt oväntat till begåvade Meryl Streep för hennes enastående porträtt av Margaret Thatcher i filmen "The Iron Lady" med regi av Phyllida Lloyd, och pris för Bästa originalmanus fick Woody Allen för sin film "Midnight In Paris" med Owen Wilson i huvudrollen.

Personligen tycker jag att kvällens höjdpunkt kom när den legendariske skådespelaren Christopher Plummer blev belönad för Bästa manliga biroll med anledning av komedin "Beginners" regisserad av Mike Millis.
Det är alltid lika roligt när en skådis som Plummer, som har en så pass lång och imponerande karriär bakom sig till slut äntligen får stå
där i strålkastarljuset och ta emot sitt välförtjänta pris.
Denne skådis som idag nått den aktningsvärda åldern av 82 år har genom åren bl.a medverkat i fantastiska filmer som "The Fall of the Roman Empire" (1964), "Sound of Music" (1965) "The Man Who Would Be King" (1975) och i "Jesus of Nazareth" (1977) m.fl.

Oscarsgalan 2012 blev i mitt tycke en riktigt trevlig tillställning med en rad intressanta filmer som presenterades och med många välbekanta ansikten som log ikapp både på scenen så väl som i publikhavet.
Fantastiskt kul att denna årliga tradition funnits ända sedan 1929....

Skräck av H.G. Wells

Filmer som är baserade på Sci-fi författaren H.G. Wells berömda romaner tillhör några av mina absoluta favoriter, då jag närmast tänker på mästerliga produktioner som "The War of the Worlds" (1953), "Time Machine" (1961), "First Men In the Moon" (1964), och "The Island of Dr. Moreau" (1977) m.fl.

1976 fick skräck-filmen "The Food of the Gods"

premiär, efter H.G. Wells romansvit "The Food of the Gods and How It came to Earth" från 1904. Bakom kameran stod B-skräck regissören Bert I. Gordon, som genom åren skapat kultfilmer som  t.ex "Beginning of the End" (1957), "Attack of the Puppet People" (1958) och "Village of the Giants" (1965) m.fl.
Skådespelade i denna film gjorde bl.a Ralph Meeker, Marjoe Gortner och Pamela Franklin m.fl.
"The Food of the Gods" är säkerligen en ren njutning för alla som älskar klassiska monsterskräck-filmer med överdimensionerade djur i centrum.
Här är det både höns, getingar och framför allt råttor stora som vildsvin som skrämmer vettet ur berättelsens karaktärer, och enligt mitt tycke är allting så pass skickligt gjort att det hela blir mycket sevärt och underhållande!..

Om denna skräckfilm hade gjorts idag så hade alltsammans förmodligen varit proppfullt med påkostade specialeffekter och data-animeringar, men nu är det 1976 vi pratar om, och här använder man sig t.ex fortfarande av riktiga råttor som får klättra runt på taket till ett modellhus för att lura våra ögon att tro att det är gnagare i kolossalformat vi sitter och tittar på.
Detta gör dock inte att det hela blir mindre spännande!..
Monstruösa djur som hotar mänskligheten är f.ö en tradition inom skräckfilm som började användas redan på 50-talet i bl.a klassiker som "Them" (1954), "Tarantula" (1957) och "The Black Scorpion" (1957) m.fl.

Handling: På en Kanadensisk ö börjar insekter och större djur växa till gigantiska proportioner när de får i sig av ett främmande ämne som sipprar upp ur marken.
Samma sak drabbar även hönsen på en bondgård, där en grupp människor befinner sig för att försöka förstå vad som händer.
När ett helt gäng råttor växer till sig till blodtörstiga bestar börjar det dock bli riktigt farligt, och det är nu upp till Morgan (Gortner), Lorna (Franklin) och de andra på gården att försöka klara sig ur det hela med livet i behåll...

1989 gjordes även en löst baserad uppföljare till denna film med titeln "Gnaw-Food of the Gods: part 2", denna gång med Damian Lee som regissör...

Harry and the Hendersons (1987)

En av många skådespelare jag länge uppskattat är John Lithgow, känd bl.a från komiska TV-serier som "3rd Rock from the Sun" (1996-2001), och från mer dramatiska filmer som "Deadly Game" (1986), "Raising Cain" (1992) och "Cliffhanger" (1993) m.fl.
Förmodligen är det den där mångsidigheten hos denne skådis som jag finner så otroligt imponerande, att han behärskar att både vara rolig och lättsam i vissa filmer, till att spela hänsynslösa och kallhamrade skurkroller i andra.

"Harry and the Hendersons", 1987.

I den hysteriskt roliga komedin "Harry and the Hendersons" från 1987, gör Lithgow rollen som den lite töntige familjefadern George Henderson som åker med sin fru och två barn på en biltur längs en skogsväg, var på de råkar krocka med ingen mindre än självaste Bigfoot!..
Familjen blir naturligtvis chockad, och när den hårige besten kvicknar till tror de först att deras sista stund är kommen.
Dock verkar det som att Bigfoot eller "Harry" som de senare döper honom till, nästan är mer beskedlig än en liten hundvalp, men när Hendersons tar det något ogenomtänkta beslutet att låta Harry bo hemma hos dem ett tag, ja då börjar förvecklingarna snart att hopa sig!..

William Dear regisserade denna trevliga 80-tals klassiker som är lite i samma anda som familjekomedier typ "Honey, I Shrunk the Kids" (1989), "Beethoven" (1992) och "Project: Alf" (1996) m.fl.
Övriga skådespelare i filmen är bl.a Melinda Dillon, Joshua Rydoy och Margaret Langrick samt icke att förglömma; Kevin Peter Hall som gör en fenomenal insats i rollen som Harry.

Detta är en härlig klassiker för hela familjen som lockar till många skratt, och som på många sätt är väldigt varm, stämningsfull och tankeväckande.
Med andra ord; Väl värd att avnjutas när helst lusten faller på!...

Bra komedifilm

När man då och då har turen att ramla över en trevlig komedifilm som går raka vägen in i ens hjärta, och som passar ens egen humor som handen i handsken, ja då blir åtminstone jag på väldigt gott humör.
Vi människor skrattar ju i regel åt olika saker, och som enskild filmskapare är det naturligtvis omöjligt att gynna alla smakriktningar.
Att få en hel biopublik att kikna av skratt är nog troligtvis bland det svåraste som finns!..

Människor har roats av komedifilm i princip lika länge som rörlig film har existerat.
Det hela tog fart redan under stumfilms-eran i början av 1900-talet med legendariska komikerhjältar som Charlie Chaplin, Buster Keaton och Harold Lloyd m.fl, och sedan dess har komedifilmen varit en minst lika populär och viktig genre som det övriga utbudet på marknaden.
Abbott och Costello hette ett populärt komikerpar som startade sin bana inom TV och film redan i mitten på 30-talet.
De nådde kanske aldrig samma stjärnstatus som t.ex Helan och Halvan, men genom odödliga klassiker som "Abbott and Costello meet Frankenstein" (1948) och "Abbot and Costello meet the Mummy" (1955) m.fl i vilka man parodierade klassiska film-monster, lyckades de båda ändå charma massor av filmälskare i olika åldrar.
I filmen "Africa Screams" från 1949, som är en personlig favorit med dessa herrar, gav man sig på Djungel-genren som även den var stor under första halvan av 1900-talet.
Charles Barton regisserade denna skrattetande klassiker med Abbott i rollen som Buzz Johnson och med Costello som Stanley Livington, två fumliga filurer på äventyr i Afrika.
Även den kände lejontämjaren Clyde Beatty medverkade i denna film, i rollen som sig själv.
En "måste se" klassiker enligt mig!..

En rad decennier senare, närmare bestämt på 80-talet skulle ett par komediklassiker av ett helt annat slag få premiär som även de tillhör mina personliga favoritfilmer.
"My Stepmother Is an Alien" (1988), med regi av Richard Benjamin och med perfekta skådisar som Dan Aykroyd, Kim Basinger och Jon Lovitz m.fl i rollistan, är i mitt tycke både en charmig, tänkvärd och kul Sci-fi komedi om en ensamstående pappa (Aykroyd) som förälskar sig i en spännande och vacker kvinna som visar sig vara från en annan planet!..
Många roliga förvecklingar kring detta tema bidrar till att denna film blir en riktigt skön och sevärd 80-tals pärla!..
Dessutom har jag alltid gillat Dan Aykroyd som genom åren även medverkat i minnesvärda kultklassiker som "Ghostbusters" (1984), "Coneheads" (1993) och "Evolution" (2001) m.fl.
Kolla in denna om ni inte redan gjort det!..

En annan 80-tals komedi som jag själv gillar skarpt är "Splash" (1984), regisserad av Ron Howard och med lysande skådisar som Tom Hanks, Daryl Hannah och Eugene Levy i de mest betydande rollerna.
Denna trevliga film som bjuder på både romantik, fantasi och humor i en enda skön mix, handlar om Allen Bauer (Hanks) som råkar kära ner sig i en vacker ung kvinna som inte riktigt är som alla andra.
Som barn räddades han av henne när han var påväg att drunkna och när han nu är vuxen händer samma sak ännu en gång!
Vad Allen dock inte vet är att kvinnan helt enkelt är en sjöjungfru!..
Tom Hanks är vi vana vid att se i en rad storfilmer ur varierande genrer som kommit genom åren.
Själv är jag mest förtjust i hans tidigare filmer då han ofta dök upp i charmiga komedier som denna.
Andra liknande titlar med honom är t.ex "Big" (1988), "The Burbs" (1989) och "Turner & Hooch" (1989) m.fl.
Alltid lika sevärda Daryl Hannah har man även kunnat följa i klassiker som "The Clan of the Cave Bear" (1986), "Memoirs of an Invisible Man" (1992), och "Attack of the 50 Ft. Woman" (1993) m.fl.
Se "Splash" om ni vill njuta av en riktigt skön "Må bra" film!....

Klassisk spökhistoria

Många har de rysare och skräckfilmer varit genom åren som haft en handling som kretsat kring ett gammalt hemsökt hus eller ett spöklikt slott.
Jag tänker på klassiker i stil med "The Old Dark House" (1932), "House on Haunted Hill" (1959), "House of Usher" (1960) och "The Haunting" (1963) m.fl, helt enkelt kultfilmer i vilka knarrande dörrar, rasslande kedjor och fladdrande ljussken hela tiden varit flitigt återkommande inslag...

"The Legend of Hell House", 1973.

Den Brittiska rysaren "The Legend Of Hell House" från 1973, är en film som även den hör hemma i denna kategori.
Med regi av John Hough, och med en rad kompetenta skådisar som Roddy McDowall, Pamela Franklin, Clive Revill och Gayle Hunnicutt m.fl är detta enligt mitt tycke en riktigt lyckad och sevärd produktion som bjuder på det mesta som man kan tänkas önska sig av en bra rysare.
Roddy McDowall är f.ö en av mina personliga favoritskådisar, vars teaterkunskaper man även kunnat njuta av i en lång rad andra film-klassiker genom åren med varierande titlar som "Cleopatra" (1963), "Planet of the Apes" (1968), "The Poseidon Adventure" (1972) och "Fright Night" (1985) m.fl.
I denna film syns han i rollen som Benjamin Franklin Fischer, en man som redan tidigare fått smaka på Djävulshusets ondska, och som nu ingår i ett team som åter igen tänker konfrontera huset.

Handling: En grupp som består av Dr. Barrett (Revill) samt några synska personer, är fast beslutna att en gång för alla ta reda på om "Djävulshuset" fortfarande är hemsökt eller inte.
Fullt medvetna om det faktum att människor redan råkat illa ut i huset, sätter de ändå igång med sin undersökning, och det dröjer inte särskilt länge förrän mystiska och oförklarliga saker börjar inträffa.
Snart trappas det hela upp och situationen blir allt mer hotfull, vilket gör att personerna snart börjar frukta för sina liv...

Enligt mitt tycke är detta en riktigt sevärd 70-talsklassiker som håller samma höga klass som en bra Stephen King-rysare, och som bjuder på samma sköna atmosfär som en klassisk Vincent Price-film!..
Med andra ord, en trevlig skräckis att avnjuta runt midnatt när det är fullmåne och dimman ligger tät...

The Astounding She-Monster (1957)

Kan bara inte sluta upp med att fascineras och förtjusas över 50-talets alla härliga kultklassiker på Sci-fi området!..
Kollade senast in en charmig liten pärla med titeln " The Astounding She-Monster" från 1957, regisserad av Ronald V. Ashcroft, och med stjärnor som Robert Clarke, Kenne Duncan och Marilyn Harvey m.fl framför kameran.
Shirley Kilpatrick som fick den stora äran att spela hotfull utomjording gör i mitt tycke en riktigt magnifik prestation, och hon går ibland in i sin roll med så pass stor över-tygelse att det faktiskt emellanåt blir riktigt kusligt!..
Att allting dessutom till stora delar utspelar sig i en dimmig skog under kvälls och nattetid, skapar i mitt tycke en helt magisk och nästan lite trollsk atmosfär som för mig är väldigt tilltalande och som jag tror är ett stort plus för själva berättelsen.

Handling: Några skurkar kidnappar en rik kvinna i Beverly Hills och för med sig henne till ett ensligt beläget hus i ett skogsområde där de håller henne fången.
Huset som ägs av en vetenskapsman (Clarke) blir även han drabbad av banditernas framfart.
Vad dessa personer dock inte vet är att en utomjordisk farkost samtidigt har landat i närheten med en mystisk ung kvinna ombord, och det ska snart visa sig att hon är betydligt farligare än hon ser ut eftersom allt hon rör vid blir ett minne blott, något som skurkgänget bittert får erfara...

Detta är en äkta b-klassiker som antagligen spelades in på väldigt kort tid och med en liten budget, vilket märks genom sparsamma dekorer och på den tekniska kvalitén som ofta brister, men enligt mig är det precis så här en härligt kultig 50-tals Sci-fi ska vara!..
Det gör mig inte det minsta att inte heller storyn är den mest genomarbetade, eller att replikerna ibland blir lite stelt framförda.
Älskar man dessa sköna rullar så gör man det oavsett, punkt slut...