För några inlägg sedan presenterade jag en Tio i topp-lista över de i mitt tycke fräckaste och knasigaste filmtitlarna som jag kunde hitta, något som jag själv tyckte var ganska kul att fördjupa mig i.
Därför tänkte jag här och nu komma med ännu en lista, och denna gången handlar det om mina absoluta favoritfilmer alla kategorier!..
George Pal´s "The Time Machine" från 1960 är för mig fortfarande en stor favorit som verkar vara ytterst svårslagen, men det finns många fantastiska filmer som är minst lika sevärda!..
Här är mina tio favoriter;
1. "The Time Machine"
(1960) Regi: George Pal. Medv: Rod Taylor, Alan Young m.fl.
2. "20000 Leagues Under the Sea"
(1954) Regi: Richard Fleischer. Medv: Kirk Douglas, James Mason m.fl.
3. "Journey to the Center of the Earth"
(1959) Regi: Henry Levin. Medv: James Mason, Pat Boone m.fl.
4. "Mysterious Island"
(1961) Regi: Cy Endfield. Medv: Michael Craig, Joan Greenwood m.fl.
5. "Fantastic Voyage"
(1966) Regi: Richard Fleischer. Medv: Donald Pleasence m.fl.
6. "The Island at the Top of the World"
(1974) Regi: Robert Stevenson. Medv: David Hartman, Donald Sinden
m.fl.
7. "The Incredible Shrinking Man"
(1957) Regi: Jack Arnold. Medv: Grant Williams, Randy Stuart m.fl.
8. "Atlantis, the Lost Continent"
(1961) Regi: George Pal. Medv: William Smith, Edward Platt m.fl.
9. "The 7th Voyage of Sinbad"
(1958) Regi: Nathan Juran. Medv: Kerwin Mathews, Kathryn Grant m.fl.
10. "Warlords of Atlantis"
(1978) Regi: Kevin Connor. Medv: Doug McClure, Peter Gilmore m.fl.
Som sagt, det finns massvis med bra film som jag mer än gärna hade velat inkludera i denna lista, men eftersom jag bara skulle nämna tio st. så...
Hur som helst rekommenderar jag varmt att ni upplever dessa fantastiska filmklassiker om ni inte redan gjort det!..
lördag 30 april 2011
fredag 29 april 2011
Min barndoms bio
Jag växte upp på 60 och 70-talet i en liten ort i Hälsingland, där ett av få helgnöjen som fanns bestod i att besöka byns enda biograf, som hette Saga.
Det var en byggnad som jag tror kan ha kommit till på 40-talet, precis en sådan där gammal härlig biograf som man idag tycker borde kulturmärkas.
Nu vet jag inte hur det gick med den saken. Jag vet bara att huset står kvar, men att själva bion är borta sedan många år och att en bilverkstad eller något sådant håller till där istället.
Jag kan fortfarande minnas den där speciella känslan när jag och mina jämnåriga kompisar vallfärdade dit på helgerna för att kolla in filmen man länge velat se, hur man fick sin biljett riven av biljettkillen som hade jobbat där så länge att man nästan trodde att han hörde till inventarierna, hur man sjönk ner i biofåtöljen som knarrade lite hemtrevligt, och hur man ivrigt satt och väntade på att lamporna skulle slockna så att kvällens föreställning äntligen kunde börja.
Filmutbudet brukade inte enbart bestå av de senaste premiärerna från 70-talet, som katastrof-filmer i stil med "Skyskrapan brinner" eller hårdkokt action med Charles Bronson eller Clintan, utan kunde lika gärna innefatta gamla klassiker som Tarzanfilmer med Johnny Weissmuller eller komedier med "Helan & Halvan och Buster Keaton. Själv befann jag mig fortfarande i de yngre tonåren vid den här tiden, men jag kan idag både bli nostalgisk och på gott humör när jag tänker tillbaka på hur de äldre grabbarna, påverkade av biljaktscenerna från någon Bondrulle, ibland kunde stila för tjejerna efter filmens slut och gasa iväg med sina bilar och mopeder så att däcken tjöt.
Den tekniska kvalitén var må hända kanske inte alltid den bästa vare sej på filmerna eller på biografens utrustning, och jag vill nog minnas åtminstone ett antal tillfällen då filmen hakade upp sig eller rent av kunde gå mitt i tu, var på en nervös paus uppstod innan maskinisten lyckades få det hela att fungera igen.
Detta hade man förstås överseénde med, så länge man fick se hela filmen till slutet.
Dock vill jag dra mig till minnes att även det inträffade någon gång. Att man inte fick se hela filmen till slutet alltså.
Jag tror att det var någon gammal "Herbie" klassiker från 60-talet som gick av på mitten när det var som mest spännande, och det var tydligen ett fel som inte gick att åtgärda, då man lite otillfredsstäld och besviken inte hade annat att välja på än att lämna bion och bege sig av hemåt igen.
Detta var förstås lite frustrerande vid tiden då det begav sig, men idag tänker jag endast tillbaka på det med ett stort leénde på läpparna.
Det är här är nämligen den typen av händelser från ens barndom och uppväxt som förgyller ens minnen nu i vuxen ålder, saker som det är meningen att man ska bära med sig, bli mostalgisk av och fnissa åt i goda vänners lag nu drygt trettio år senare.
Minnen från en svunnen tid, kring en sedan länge nedlagd landsortsbiograf...
Jag älskar fortfarande min barndoms bio, som jag tror lade grunden till det kolossalt stora filmintresse som jag hyser idag.
Tack kära gamla Saga, för alla härliga filmupplevelser!..
Det var en byggnad som jag tror kan ha kommit till på 40-talet, precis en sådan där gammal härlig biograf som man idag tycker borde kulturmärkas.
Nu vet jag inte hur det gick med den saken. Jag vet bara att huset står kvar, men att själva bion är borta sedan många år och att en bilverkstad eller något sådant håller till där istället.
Jag kan fortfarande minnas den där speciella känslan när jag och mina jämnåriga kompisar vallfärdade dit på helgerna för att kolla in filmen man länge velat se, hur man fick sin biljett riven av biljettkillen som hade jobbat där så länge att man nästan trodde att han hörde till inventarierna, hur man sjönk ner i biofåtöljen som knarrade lite hemtrevligt, och hur man ivrigt satt och väntade på att lamporna skulle slockna så att kvällens föreställning äntligen kunde börja.
Filmutbudet brukade inte enbart bestå av de senaste premiärerna från 70-talet, som katastrof-filmer i stil med "Skyskrapan brinner" eller hårdkokt action med Charles Bronson eller Clintan, utan kunde lika gärna innefatta gamla klassiker som Tarzanfilmer med Johnny Weissmuller eller komedier med "Helan & Halvan och Buster Keaton. Själv befann jag mig fortfarande i de yngre tonåren vid den här tiden, men jag kan idag både bli nostalgisk och på gott humör när jag tänker tillbaka på hur de äldre grabbarna, påverkade av biljaktscenerna från någon Bondrulle, ibland kunde stila för tjejerna efter filmens slut och gasa iväg med sina bilar och mopeder så att däcken tjöt.
Den tekniska kvalitén var må hända kanske inte alltid den bästa vare sej på filmerna eller på biografens utrustning, och jag vill nog minnas åtminstone ett antal tillfällen då filmen hakade upp sig eller rent av kunde gå mitt i tu, var på en nervös paus uppstod innan maskinisten lyckades få det hela att fungera igen.
Detta hade man förstås överseénde med, så länge man fick se hela filmen till slutet.
Dock vill jag dra mig till minnes att även det inträffade någon gång. Att man inte fick se hela filmen till slutet alltså.
Jag tror att det var någon gammal "Herbie" klassiker från 60-talet som gick av på mitten när det var som mest spännande, och det var tydligen ett fel som inte gick att åtgärda, då man lite otillfredsstäld och besviken inte hade annat att välja på än att lämna bion och bege sig av hemåt igen.
Detta var förstås lite frustrerande vid tiden då det begav sig, men idag tänker jag endast tillbaka på det med ett stort leénde på läpparna.
Det är här är nämligen den typen av händelser från ens barndom och uppväxt som förgyller ens minnen nu i vuxen ålder, saker som det är meningen att man ska bära med sig, bli mostalgisk av och fnissa åt i goda vänners lag nu drygt trettio år senare.
Minnen från en svunnen tid, kring en sedan länge nedlagd landsortsbiograf...
Jag älskar fortfarande min barndoms bio, som jag tror lade grunden till det kolossalt stora filmintresse som jag hyser idag.
Tack kära gamla Saga, för alla härliga filmupplevelser!..
onsdag 27 april 2011
Donald Pleasence
Jag kan inte riktigt sätta fingret på i vilken film jag såg skådespelaren Donald Pleasence dyka upp första gången, men jag har för mig att det var som Bondskurken Blofeld i "You Only Live Twise" från 1967.
Det finns en hel rad med skådespelare som jag länge både gillat och uppskattat, och Pleasence tillhör definitivt den skaran.
Denne Engelsman hade nämligen i alla sina filmer det där lilla extra och intressanta som fullkomligt kan trollbinda biobesökaren, och han var definitivt variationsrik i sina val av roller, då man på vita duken kunnat se honom spela allt ifrån läkare, trollkarl, baron, professor, fartygskapten och poliskommissarie, till general, senator och t.o.m U.S.A:s president, samtliga karaktärer gestaltade med lika stor inlevelse och skicklighet.
Sir Donald Henry Pleasence (1919-1995) var född och uppväxt i England samt gjorde sin debut på teaterscenen 1939.
Han filmdebuterade 1952 med dramat "The Dybbuk" som var gjord för TV, och fortsatte sedan sin skådespelarbana i klassiker som "The Beachcomber" (1954), och i George Orwells "1984" (1956).
Pleasence fick inte så värst många hjälteroller under sin karriär, utan fick oftare pågrund av sitt karismatiska utseénde spela lite udda och halvskumma personer, och ibland t.o.m helylleskurk, vilket han förstås gjorde med bravur.
På 50 och 60-talet gjorde Pleasence en rad jobb för TV, t.ex i rollen som Prince John i "The Adventures of Robin Hood", som polis i Thrillerserien "The Scarf", samt som värd i Dramaserien "Armchair Mystery Theatre", och 1966 fick han bl.a spela mot skådisar som Raquel Welch och Steven Boyd i mästerliga Sci-fi äventyret "Fantastic Voyage" med regi av Richard Fleischer", som handlade om ett läkarteam som förminskas till mikroskopisk storlek för kunna utföra en operation inifrån en levande människa.
1976 gjorde Pleasence en minnesvärd insats i det uppmärksammade krigsdramat "The Eagle Has Landed", och 1978 var det så dags för honom att kliva in i den roll som förmodligen skulle bli en av hans mest kända någonsin.
Nämligen rollen som Dr. Sam Loomis i den kultförklarade skräck-klassikern "Halloween".
Denna mästerliga film skapades av Skräckgeniet John Carpenter, en regissör som Pleasence genom åren skulle fortsätta att arbeta en hel del med och som han även blev nära vän med privat.
I "Halloween" spelade han bl.a mot sevärda Jamie Lee Curtis, och denna nagelbitare skulle bli så pass populär att Pleasence fortsättningsvis skulle komma att få göra rollen som Loomis i ytterligare fem filmer.
Samarbetet med John Carpenter resulterade även i Sci-fi klassikern "Escape From New York" (1981), och skräckisen "Prince Of Darkness" (1987), innan han 1990 medverkade i en annan sevärd skräckfilm med titeln "Buried Alive", regisserad av Gerard Kikoine, efter en berättelse av Edgar Allan Poe.
Donald Pleasence sista film blev Dramathrillern "Safe Haven" från 1995, även om den sista film han medverkade i men som han inte hann fullfölja var "Halloween: The Curse Of Michael Myers" från samma år.
En stor eloge till denne fenomenale skådespelare som bidrog med så mycket fantastiskt inom filmkonsten under de år som han var verksam!...
Det finns en hel rad med skådespelare som jag länge både gillat och uppskattat, och Pleasence tillhör definitivt den skaran.
Denne Engelsman hade nämligen i alla sina filmer det där lilla extra och intressanta som fullkomligt kan trollbinda biobesökaren, och han var definitivt variationsrik i sina val av roller, då man på vita duken kunnat se honom spela allt ifrån läkare, trollkarl, baron, professor, fartygskapten och poliskommissarie, till general, senator och t.o.m U.S.A:s president, samtliga karaktärer gestaltade med lika stor inlevelse och skicklighet.
Sir Donald Henry Pleasence (1919-1995) var född och uppväxt i England samt gjorde sin debut på teaterscenen 1939.
Han filmdebuterade 1952 med dramat "The Dybbuk" som var gjord för TV, och fortsatte sedan sin skådespelarbana i klassiker som "The Beachcomber" (1954), och i George Orwells "1984" (1956).
Pleasence fick inte så värst många hjälteroller under sin karriär, utan fick oftare pågrund av sitt karismatiska utseénde spela lite udda och halvskumma personer, och ibland t.o.m helylleskurk, vilket han förstås gjorde med bravur.
På 50 och 60-talet gjorde Pleasence en rad jobb för TV, t.ex i rollen som Prince John i "The Adventures of Robin Hood", som polis i Thrillerserien "The Scarf", samt som värd i Dramaserien "Armchair Mystery Theatre", och 1966 fick han bl.a spela mot skådisar som Raquel Welch och Steven Boyd i mästerliga Sci-fi äventyret "Fantastic Voyage" med regi av Richard Fleischer", som handlade om ett läkarteam som förminskas till mikroskopisk storlek för kunna utföra en operation inifrån en levande människa.
1976 gjorde Pleasence en minnesvärd insats i det uppmärksammade krigsdramat "The Eagle Has Landed", och 1978 var det så dags för honom att kliva in i den roll som förmodligen skulle bli en av hans mest kända någonsin.
Nämligen rollen som Dr. Sam Loomis i den kultförklarade skräck-klassikern "Halloween".
Denna mästerliga film skapades av Skräckgeniet John Carpenter, en regissör som Pleasence genom åren skulle fortsätta att arbeta en hel del med och som han även blev nära vän med privat.
I "Halloween" spelade han bl.a mot sevärda Jamie Lee Curtis, och denna nagelbitare skulle bli så pass populär att Pleasence fortsättningsvis skulle komma att få göra rollen som Loomis i ytterligare fem filmer.
Samarbetet med John Carpenter resulterade även i Sci-fi klassikern "Escape From New York" (1981), och skräckisen "Prince Of Darkness" (1987), innan han 1990 medverkade i en annan sevärd skräckfilm med titeln "Buried Alive", regisserad av Gerard Kikoine, efter en berättelse av Edgar Allan Poe.
Donald Pleasence sista film blev Dramathrillern "Safe Haven" från 1995, även om den sista film han medverkade i men som han inte hann fullfölja var "Halloween: The Curse Of Michael Myers" från samma år.
En stor eloge till denne fenomenale skådespelare som bidrog med så mycket fantastiskt inom filmkonsten under de år som han var verksam!...
fredag 22 april 2011
Några påskkarameller
De färgglada äggens högtid är här igen, och utomhus värmer aprilsolen ena dagen för att nästa dag bytas ut mot kyliga vindar eller regn.
Detta gör det lite svårt att veta hur man ska klä sig.
Men vem bryr sig? regnar det kan man ju alltid stanna inomhus och kolla in några schyssta filmklassiker istället!..
Här är lite förslag på några i mitt tycke helt utsökta filmkarameller som jag tycker ni ska sätta tänderna i en helg som denna. Låt er väl smaka!...
"Destination Moon" (1950) Regi: George Pal. Medv: John Archer, Warner Anderson, Dick Wesson m.fl.
Man skulle nästan kunna säga att George Pal var den som i början av 50-talet startade trenden av kultig Sci-fi film som likt en flodvåg skulle fortsätta att skölja in genom detta årtionde.
Detta var en i raden av klassiker som handlade om den första månresan, något som man vid denna tid fortfarande bara kunde fantisera om. I verkligheten skulle ju detta först inträffa nästan tjugo år senare, då Apollo 11 landade på månen 1969.
Se och avnjut detta stilbildande mästerverk i färg!..
"Warning From Space" (1956) Regi: Koji Shima. Medv: Keizo Kawasaki, Toyomi Karita, Bin Yagazawa m.fl.
Denna klassiker gjordes i Japan, som efter succén med "Godzilla" (1954) blev det land som likt USA dominerade stort när det gällde Sci-fi film på 50-talet. I denna sevärda Sci fi thriller, också den i färg, upptäcker astronomer främmande objekt som närmar sig jorden och som man först tror är meteoriter. Snart visar det sig dock att det rör sig om flygande tefat med aliens ombord, som kommer för att varna att en främmande planet på kollisionskurs är påväg.
Japanerna brukar f.ö vara mästare på att skapa fantasifulla monster och utomjordingar i sina filmer, så även i denna, då besättningen på rymdskeppen liknar stora sjöstjärnor!..
"The Blob" (1988) Regi: Chuck Russel. Medv: Kevin Dillon, Shawnee Smith, Donovan Leitch m.fl.
Det är enligt min mening inte ofta en remake överträffar originalet, och så är inte heller fallet med denna 80-tals klassiker. Dock förtjänar den absolut att ses, då t.ex många av effekterna och framför allt "The Blob" är bättre gjorda än Irwin S. Yeaworth Jr:s originalversion från 1958. Filmen handlar om hur det geléklumpsliknande rymdmonstret går bärsärkagång genom den lilla staden Arborville och slukar allt och alla som hamnar i dess väg.
En Sci-fi pärla som bör upplevas!..
Med detta vill jag bara önska en skööön påsk och filmhelg!..
Detta gör det lite svårt att veta hur man ska klä sig.
Men vem bryr sig? regnar det kan man ju alltid stanna inomhus och kolla in några schyssta filmklassiker istället!..
Här är lite förslag på några i mitt tycke helt utsökta filmkarameller som jag tycker ni ska sätta tänderna i en helg som denna. Låt er väl smaka!...
"Destination Moon" (1950) Regi: George Pal. Medv: John Archer, Warner Anderson, Dick Wesson m.fl.
Man skulle nästan kunna säga att George Pal var den som i början av 50-talet startade trenden av kultig Sci-fi film som likt en flodvåg skulle fortsätta att skölja in genom detta årtionde.
Detta var en i raden av klassiker som handlade om den första månresan, något som man vid denna tid fortfarande bara kunde fantisera om. I verkligheten skulle ju detta först inträffa nästan tjugo år senare, då Apollo 11 landade på månen 1969.
Se och avnjut detta stilbildande mästerverk i färg!..
"Warning From Space" (1956) Regi: Koji Shima. Medv: Keizo Kawasaki, Toyomi Karita, Bin Yagazawa m.fl.
Denna klassiker gjordes i Japan, som efter succén med "Godzilla" (1954) blev det land som likt USA dominerade stort när det gällde Sci-fi film på 50-talet. I denna sevärda Sci fi thriller, också den i färg, upptäcker astronomer främmande objekt som närmar sig jorden och som man först tror är meteoriter. Snart visar det sig dock att det rör sig om flygande tefat med aliens ombord, som kommer för att varna att en främmande planet på kollisionskurs är påväg.
Japanerna brukar f.ö vara mästare på att skapa fantasifulla monster och utomjordingar i sina filmer, så även i denna, då besättningen på rymdskeppen liknar stora sjöstjärnor!..
"The Blob" (1988) Regi: Chuck Russel. Medv: Kevin Dillon, Shawnee Smith, Donovan Leitch m.fl.
Det är enligt min mening inte ofta en remake överträffar originalet, och så är inte heller fallet med denna 80-tals klassiker. Dock förtjänar den absolut att ses, då t.ex många av effekterna och framför allt "The Blob" är bättre gjorda än Irwin S. Yeaworth Jr:s originalversion från 1958. Filmen handlar om hur det geléklumpsliknande rymdmonstret går bärsärkagång genom den lilla staden Arborville och slukar allt och alla som hamnar i dess väg.
En Sci-fi pärla som bör upplevas!..
Med detta vill jag bara önska en skööön påsk och filmhelg!..
lördag 16 april 2011
Dinosaurier och förlorade världar
I äventyrsböcker från gamla tider kan man hitta ständigt återkommande och på sin tid ytterst populära ingredienser som cowboys och indianer, pirater och sjörövare samt idel djungeläventyr m.m.
Men även teman som dinosaurier och urtiden är saker som i decennier fasci-nerat både små och stora bok och filmslukare.
Redan i gamla bokäventyr av Edgar Rice Burroughs, som "John Carter of Mars" eller i "Tarzan" från det tidiga 1900-talet, kan man hitta dinosaurieliknande monster och bortglömda världar, inslag som snart skulle bli minst lika populära i filmens fantastiska värld.
Sir Arthur Conan Doyle (Sherlock Holmes m.m) var en annan författare som när seklet var ungt mera utförligt gav sig på detta ämne i sin bok "The Lost World" från 1912, och detta var den berättelse som senare skulle stå som förlaga till den förmodligen första riktiga dinosauriefilmen genom tiderna, nämligen mästerverket med samma namn; "The Lost world" från 1925.
Detta stilbildande stumfilms-äventyr som regisserades av Willis H. O´Brien innehöll massor av imponerande scener och effekter för sin tid, och är en film som med stor säkerhet inspirerat massor av efterföljande manusförfattare och regissörer till att skapa egna berättelser i samma anda.
"King Kong" från 1933 t.ex, med regi av Merian C. Cooper, var en film som kom bara några år efter "The Lost World", och som med hjälp av samma populära inslag, även den skulle få stora framgångar och möta publikens jubel.
Lite senare skulle ett filmmonster dyka upp på biograferna som till utseéndet påminnde en hel del om en dinosaurie.
Namnet var "Godzilla" eller "Gojira" som det hette på Japanska, i filmen med samma namn från 1954.
Den regisserades av Eshiro Honda och handlar om hur ett gigantiskt förhistoriskt monster muteras p.g.a radioaktiv strålning och därför blir större än normalt. Godzilla går sedan bärsärkagång genom stadens gator i Tokyo, och många får sätta livet till innan en vetenskapsman slutligen tar död på besten med hjälp av ett specialkonstruerat vapen.
Denna actionladdade klassiker skulle genom åren även komma att få mängder av uppföljare med skiftande kvalité.
En relativt hygglig remake gjordes även 1998 med regi av Roland Emmerich, och med bl.a skådisar som Matthew Broderick och Jean Reno i ett par roller.
En sak som varit vanligt förekommande i framför allt Fantasyfilmer, är att man inte alltid låtit dinosaurierna vandra omkring i sina rätta miljöer, och ibland inte ens under sin rätta tidsepok.
Man skildrar t.ex ofta på film hur de enorma bestarna skrämmer vettet ur stenåldersmänniskor, även fast de flesta vet att människan och dessa giganter ej var samtida.
I Sci-fi filmer har man ibland även skenat iväg så långt i fantasin att man t.o.m placerat dem på andra planeter, eller i andra påhittade sagomiljöer.
Detta är förstås enligt min mening bara kul och spännande, då själva poängen med en bra Fantasy ju är att vad som helst ska kunna hända!..
Fler exempel på filmer som kommit under årens lopp, och som innehållit dinosaurier och förlorade världar är bl.a klassiker som; "Lost Continent" (1951), "The Land Unknown" (1957), "One Million Years B.C." (1966), "The Valley of Gwangi" (1969), "When Dinosaurs Ruled the Earth" (1970), "The Land that Time Forgot" (1975), "The people that Time Forgot" (1977) samt "Planet of Dinosaurs" (1978) m.fl.
Avslutningsvis får vi inte glömma bort Steven Spielbergs storartade mästerverk "Jurassic Park" från 1993, med bl.a Sam Neill, Jeff Goldblum och Laura Dern i rollistan, som handlar om en djurpark som ska slå upp sina portar på en tropisk paradisö, vars största attraktion är levande dinosaurier!..
Detta får förstås inte helt oväntat ödesdigra och tråkiga konsekvenser.
Filmen vann inte mindre än tre Oscar för bl.a bästa specialeffekter och det gjordes även två st. uppföljare som kom 1997 och 2001.
Men även teman som dinosaurier och urtiden är saker som i decennier fasci-nerat både små och stora bok och filmslukare.
Redan i gamla bokäventyr av Edgar Rice Burroughs, som "John Carter of Mars" eller i "Tarzan" från det tidiga 1900-talet, kan man hitta dinosaurieliknande monster och bortglömda världar, inslag som snart skulle bli minst lika populära i filmens fantastiska värld.
Sir Arthur Conan Doyle (Sherlock Holmes m.m) var en annan författare som när seklet var ungt mera utförligt gav sig på detta ämne i sin bok "The Lost World" från 1912, och detta var den berättelse som senare skulle stå som förlaga till den förmodligen första riktiga dinosauriefilmen genom tiderna, nämligen mästerverket med samma namn; "The Lost world" från 1925.
Detta stilbildande stumfilms-äventyr som regisserades av Willis H. O´Brien innehöll massor av imponerande scener och effekter för sin tid, och är en film som med stor säkerhet inspirerat massor av efterföljande manusförfattare och regissörer till att skapa egna berättelser i samma anda.
"King Kong" från 1933 t.ex, med regi av Merian C. Cooper, var en film som kom bara några år efter "The Lost World", och som med hjälp av samma populära inslag, även den skulle få stora framgångar och möta publikens jubel.
Lite senare skulle ett filmmonster dyka upp på biograferna som till utseéndet påminnde en hel del om en dinosaurie.
Namnet var "Godzilla" eller "Gojira" som det hette på Japanska, i filmen med samma namn från 1954.
Den regisserades av Eshiro Honda och handlar om hur ett gigantiskt förhistoriskt monster muteras p.g.a radioaktiv strålning och därför blir större än normalt. Godzilla går sedan bärsärkagång genom stadens gator i Tokyo, och många får sätta livet till innan en vetenskapsman slutligen tar död på besten med hjälp av ett specialkonstruerat vapen.
Denna actionladdade klassiker skulle genom åren även komma att få mängder av uppföljare med skiftande kvalité.
En relativt hygglig remake gjordes även 1998 med regi av Roland Emmerich, och med bl.a skådisar som Matthew Broderick och Jean Reno i ett par roller.
En sak som varit vanligt förekommande i framför allt Fantasyfilmer, är att man inte alltid låtit dinosaurierna vandra omkring i sina rätta miljöer, och ibland inte ens under sin rätta tidsepok.
Man skildrar t.ex ofta på film hur de enorma bestarna skrämmer vettet ur stenåldersmänniskor, även fast de flesta vet att människan och dessa giganter ej var samtida.
I Sci-fi filmer har man ibland även skenat iväg så långt i fantasin att man t.o.m placerat dem på andra planeter, eller i andra påhittade sagomiljöer.
Detta är förstås enligt min mening bara kul och spännande, då själva poängen med en bra Fantasy ju är att vad som helst ska kunna hända!..
Fler exempel på filmer som kommit under årens lopp, och som innehållit dinosaurier och förlorade världar är bl.a klassiker som; "Lost Continent" (1951), "The Land Unknown" (1957), "One Million Years B.C." (1966), "The Valley of Gwangi" (1969), "When Dinosaurs Ruled the Earth" (1970), "The Land that Time Forgot" (1975), "The people that Time Forgot" (1977) samt "Planet of Dinosaurs" (1978) m.fl.
Avslutningsvis får vi inte glömma bort Steven Spielbergs storartade mästerverk "Jurassic Park" från 1993, med bl.a Sam Neill, Jeff Goldblum och Laura Dern i rollistan, som handlar om en djurpark som ska slå upp sina portar på en tropisk paradisö, vars största attraktion är levande dinosaurier!..
Detta får förstås inte helt oväntat ödesdigra och tråkiga konsekvenser.
Filmen vann inte mindre än tre Oscar för bl.a bästa specialeffekter och det gjordes även två st. uppföljare som kom 1997 och 2001.
tisdag 12 april 2011
Den röda planeten
Spännande och fantastiska berättelser om den röda planeten Mars verkar vara något som fascinerat Sci-fi älskare i alla tider, då detta ämne flitigt använts både i litteraturen och på film sedan många decennier tillbaka.
Som barn har nog de allra flesta någon gång fantiserat om och gjort sig en bild av hur det skulle kunna se ut på främmande planeter, och kanske undrat över om där finns liv lika som på vår egel lilla jordkula.
Författare och filmmakare har länge hjälpt oss på traven i vårt fantiserande genom att ge oss deras version, vilket för det mesta resulterat i fantasifulla skrönor och fantastiska scenerier, och kanske är det bra att det stannar vid det, vid det fantasifulla alltså.
Jag tror nämligen att vi människor bara mår bra av att fly den bistra verkligheten ibland, att vi behöver få drömma oss bort då och då och inte enbart rätta oss efter fakta och sådant som går att ta på.
Ända sedan Sci-fi filmens födelse har Marsresor och utforskandet av den röda planeten, varit ett ständigt återkommande ämne på bioduken, som roat både stora och små filmfantaster.
Det hela började förmodligen redan 1910 med en ca fem minuter lång stumfilm av Thomas Edison som hette "ATrip to Mars".
I den får man följa hur en vetenskapsman genom sina experiment befriar sig själv helt från gravitation var på han till slut svävar upp i det blå och landar på planeten Mars.
Bildkvalitén i dessa gamla stumfilmer är idag av naturliga själ inte den bästa, men man har svårt att låta bli att fascineras av den glädje och ambition som säkerligen måste ha legat bakom små mästerverk som detta.
Marsresor på film fortsatte sedan att skildras i klassiker som Danska "The Airship" (1917), "A Message from Mars" (1921) och i "The Ship that was Sent of to Mars" (1921).
1923 kom filmen "M.A.R.S", och 1924 fick en klassiker med det spännande namnet "Aelita-The Queen of Mars" se dagens ljus.
30-talet skulle komma att bjuda på en rad fantasifulla Marstolkningar i bl.a produktioner som "Just Imagine" (1930), samt Flash Gordon-äventyren "Mars Attacks the World" (1938), "The Deadly Ray from Mars" (1938) och "Flash Gordon´s Trip to Mars" (1938).
1945 fick en film med den lite komiska titeln "The Purple Monster Strikes" premiär, och när det så var dags för det glada 50-talet som även ju är Sci-fi klassikernas årtionde framför alla, följde en hel hög med filmer som alla behandlade ämnet Mars, i form av titlar som; "Rocketship X-M" (1950), "Flight to Mars" (1951), "Red Planet Mars" (1952), "Invaders from Mars" (1953), "Robot Monster" (1953), George Pals fantastiska epos "The War of The Worlds" (1953), "Devil Girl from Mars" (1954), "The Conquest of Space" (1955), "World without End" (1956) samt "It! Terror from Beyond Space" (1958) m.fl.
Även under 60 och 70-talet fortsatte denna trend av filmer att dyka upp med jämna mellanrum, naturligtvis till alla Sci-fi diggares stora förtjusning.
Några av dessa var bl.a; "The Angry Red Planet" (1960), "Assignment: Outer Space" (1961), "Battle Beyond the Sun" (1962), "Robinson Crusoe on Mars" (1964), "The X from Outer Space" (1967), "Mission Mars" (1968), "Gift from A Red Planet" (1977) samt kultfilmer som "Capricorn One" (1978) m.fl.
1990 kom Paul Verhoevens fartfyllda Marsäventyr "Total Recall", med Arnold Schwarzenegger och Sharon Stone i huvudrollerna, och om jag slutligen ska nämna några personliga favoritfilmer som behandlar detta fascinerande ämne, och som kom på 2000-talet, så vet jag åtminstone två filmer som i mitt tycke är klart sevärda;
"Mission to Mars" från 2000, med regi av Brian De Palma, med bl.a Gary Sinise, Tim Robbins m.fl i rollistan, samt Spanska "Stranded" från 2002, regisserad av María Lidón, med bl.a Vincent Gallo och Maria de Medeiros i huvudrollerna, som är en mörkare film men med ett liknande tema som den första.
Fantastiska berättelser som dessa har kittlat fantasin och roat Sci-fi älskare i alla tider, och min gissning är att det blir betydligt mer av den här varan, så länge det växer upp nya generationer som är lika nyfikna på vad som möjligtvis kan dölja sig där ute i världsalltet...
Som barn har nog de allra flesta någon gång fantiserat om och gjort sig en bild av hur det skulle kunna se ut på främmande planeter, och kanske undrat över om där finns liv lika som på vår egel lilla jordkula.
Författare och filmmakare har länge hjälpt oss på traven i vårt fantiserande genom att ge oss deras version, vilket för det mesta resulterat i fantasifulla skrönor och fantastiska scenerier, och kanske är det bra att det stannar vid det, vid det fantasifulla alltså.
Jag tror nämligen att vi människor bara mår bra av att fly den bistra verkligheten ibland, att vi behöver få drömma oss bort då och då och inte enbart rätta oss efter fakta och sådant som går att ta på.
Ända sedan Sci-fi filmens födelse har Marsresor och utforskandet av den röda planeten, varit ett ständigt återkommande ämne på bioduken, som roat både stora och små filmfantaster.
Det hela började förmodligen redan 1910 med en ca fem minuter lång stumfilm av Thomas Edison som hette "ATrip to Mars".
I den får man följa hur en vetenskapsman genom sina experiment befriar sig själv helt från gravitation var på han till slut svävar upp i det blå och landar på planeten Mars.
Bildkvalitén i dessa gamla stumfilmer är idag av naturliga själ inte den bästa, men man har svårt att låta bli att fascineras av den glädje och ambition som säkerligen måste ha legat bakom små mästerverk som detta.
Marsresor på film fortsatte sedan att skildras i klassiker som Danska "The Airship" (1917), "A Message from Mars" (1921) och i "The Ship that was Sent of to Mars" (1921).
1923 kom filmen "M.A.R.S", och 1924 fick en klassiker med det spännande namnet "Aelita-The Queen of Mars" se dagens ljus.
30-talet skulle komma att bjuda på en rad fantasifulla Marstolkningar i bl.a produktioner som "Just Imagine" (1930), samt Flash Gordon-äventyren "Mars Attacks the World" (1938), "The Deadly Ray from Mars" (1938) och "Flash Gordon´s Trip to Mars" (1938).
1945 fick en film med den lite komiska titeln "The Purple Monster Strikes" premiär, och när det så var dags för det glada 50-talet som även ju är Sci-fi klassikernas årtionde framför alla, följde en hel hög med filmer som alla behandlade ämnet Mars, i form av titlar som; "Rocketship X-M" (1950), "Flight to Mars" (1951), "Red Planet Mars" (1952), "Invaders from Mars" (1953), "Robot Monster" (1953), George Pals fantastiska epos "The War of The Worlds" (1953), "Devil Girl from Mars" (1954), "The Conquest of Space" (1955), "World without End" (1956) samt "It! Terror from Beyond Space" (1958) m.fl.
Även under 60 och 70-talet fortsatte denna trend av filmer att dyka upp med jämna mellanrum, naturligtvis till alla Sci-fi diggares stora förtjusning.
Några av dessa var bl.a; "The Angry Red Planet" (1960), "Assignment: Outer Space" (1961), "Battle Beyond the Sun" (1962), "Robinson Crusoe on Mars" (1964), "The X from Outer Space" (1967), "Mission Mars" (1968), "Gift from A Red Planet" (1977) samt kultfilmer som "Capricorn One" (1978) m.fl.
1990 kom Paul Verhoevens fartfyllda Marsäventyr "Total Recall", med Arnold Schwarzenegger och Sharon Stone i huvudrollerna, och om jag slutligen ska nämna några personliga favoritfilmer som behandlar detta fascinerande ämne, och som kom på 2000-talet, så vet jag åtminstone två filmer som i mitt tycke är klart sevärda;
"Mission to Mars" från 2000, med regi av Brian De Palma, med bl.a Gary Sinise, Tim Robbins m.fl i rollistan, samt Spanska "Stranded" från 2002, regisserad av María Lidón, med bl.a Vincent Gallo och Maria de Medeiros i huvudrollerna, som är en mörkare film men med ett liknande tema som den första.
Fantastiska berättelser som dessa har kittlat fantasin och roat Sci-fi älskare i alla tider, och min gissning är att det blir betydligt mer av den här varan, så länge det växer upp nya generationer som är lika nyfikna på vad som möjligtvis kan dölja sig där ute i världsalltet...
lördag 9 april 2011
Gamla tiders hjältar
Buster Crabbe hette en populär skådis som under sin storhetstid på 30-40 talet medverkade i rader med olika serials och äventyrsfilmer i Hollywood, och liksom Johnny Weismuller hade även denne man en karriär som Olympisk elitsimmare i bagaget.
Den actionhjälte Buster Crabbe dock främst förknippas med idag är nog utan tvekan Flash Gordon, vars Sci-fi äventyr i stil med "Flash Gordon Conquers the Universe" från 1940, skulle bli enormt uppskattade på biograferna, och han var därmed en flitigt anlitad skådis i äventyrs-genrén.
Bland alla de hjälteroller som Crabbe hann med att spela i över hundra filmer och serier, fanns förutom Flash Gordon även karaktärer som Tarzan, Jungle Jim, Buck Rogers och Captain Gallant, men han porträtterade även busar i Westernfilmer, som t.ex Billy The Kid.
En filmgenré som skulle bli omåttligt populär under 30 och 40-talet var djungel-äventyren, och Crabbe anlitades därför till att efter sin roll i "King of the Jungle" från 1933, medverka i flera filmer av denna typ.
Några av dessa var t.ex "Tarzan the Fearless" (1933), "Jungle Man" (1941), "Nabonga" (1944), "Swamp Fire" (1946) Med Johnny Weissmuller, "Captive Girl" (1950) samt denna klassikerpärla från 1942...
"Jungle Siren" Regi: Sam Newfield. Medv: Buster Crabbe, Ann Corio, Evelyn Wahl m.fl.
I detta trevliga djungeläventyr spelar Buster Crabbe mot fagra Ann Corio, en aktris som före sin skådespelar-karriär hade en bakgrund som Broadway-dansös i New York.
Andra filmer som Ann Corio medverkat i är bl.a "Swamp Woman" (1941), "Sarong Girl" (1943) och "Call Of The Jungle" (1944) m.fl.
Handling: Crabbe och Corio kompleterar varandra på ett genomgående stilfullt sätt i denna klassiker som berättar om hur en ung kvinna (Corio), räddar livet på en amerikansk agent (Crabbe) när han befinner sig på äventyr i djungeln.
Hans uppdrag är att försöka förhindra skurkar från att inta en Afrikansk by, men innan han lyckas får både skådespelarna och den som ser filmen uppleva både passion, spänning och en hel del djungelmystik!..
Denna film är kvalitetsmässigt inte något mästerverk, utan mera en klassiker i B-facket, men om man inte har några jättestora förväntningar, utan bara vill sjunka ner i soffan och mysa till en skön "må bra" film, ja då vill jag mer än gärna rekom-mendera denna pärla från äventyrsklassikernas glansdagar!...
Den actionhjälte Buster Crabbe dock främst förknippas med idag är nog utan tvekan Flash Gordon, vars Sci-fi äventyr i stil med "Flash Gordon Conquers the Universe" från 1940, skulle bli enormt uppskattade på biograferna, och han var därmed en flitigt anlitad skådis i äventyrs-genrén.
Bland alla de hjälteroller som Crabbe hann med att spela i över hundra filmer och serier, fanns förutom Flash Gordon även karaktärer som Tarzan, Jungle Jim, Buck Rogers och Captain Gallant, men han porträtterade även busar i Westernfilmer, som t.ex Billy The Kid.
En filmgenré som skulle bli omåttligt populär under 30 och 40-talet var djungel-äventyren, och Crabbe anlitades därför till att efter sin roll i "King of the Jungle" från 1933, medverka i flera filmer av denna typ.
Några av dessa var t.ex "Tarzan the Fearless" (1933), "Jungle Man" (1941), "Nabonga" (1944), "Swamp Fire" (1946) Med Johnny Weissmuller, "Captive Girl" (1950) samt denna klassikerpärla från 1942...
"Jungle Siren" Regi: Sam Newfield. Medv: Buster Crabbe, Ann Corio, Evelyn Wahl m.fl.
I detta trevliga djungeläventyr spelar Buster Crabbe mot fagra Ann Corio, en aktris som före sin skådespelar-karriär hade en bakgrund som Broadway-dansös i New York.
Andra filmer som Ann Corio medverkat i är bl.a "Swamp Woman" (1941), "Sarong Girl" (1943) och "Call Of The Jungle" (1944) m.fl.
Handling: Crabbe och Corio kompleterar varandra på ett genomgående stilfullt sätt i denna klassiker som berättar om hur en ung kvinna (Corio), räddar livet på en amerikansk agent (Crabbe) när han befinner sig på äventyr i djungeln.
Hans uppdrag är att försöka förhindra skurkar från att inta en Afrikansk by, men innan han lyckas får både skådespelarna och den som ser filmen uppleva både passion, spänning och en hel del djungelmystik!..
Denna film är kvalitetsmässigt inte något mästerverk, utan mera en klassiker i B-facket, men om man inte har några jättestora förväntningar, utan bara vill sjunka ner i soffan och mysa till en skön "må bra" film, ja då vill jag mer än gärna rekom-mendera denna pärla från äventyrsklassikernas glansdagar!...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)