Innerspace Trailer [HD]

Innerspace (1987)

Joe Dante (f 1946) är en amerikansk regissör och producent som speciellt under 80 och 90-talet kom med en hel rad intressanta och sevärda filmer som skulle få stora framgångar och bli omtyckta av många.
"Piraya" (1978), "Twilight Zone: The Movie" (1983) och "Gremlins" (1984) är bara några exempel på fantastiska Skräck och Sci-fi klassiker som fansen älskat genom åren, och som Dante varit skapare till.

1987 regisserade han en fartfylld Sci-fi komedi med titeln "Innerspace", som i mitt tycke är en av Dantes i särklass bästa filmer, och som har sevärda skådisar som Martin Short, Dennis Quaid och Meg Ryan i de ledande rollerna.

"Innerspace" eller "24-timmarsjakten", 1987.

Redan när jag såg "Innerspace" första gången tyckte jag att den påminde en hel del om en annan suverän Sci-fi film från 1966, nämligen "Fantasic Voyage" med regi av Richard Fleischer, då den på ett liknande sätt handlar om en förminskad farkosts äventyrliga resa genom människokroppen.
Min gissning är att Dante förmodligen sneglat ett antal gånger på denna förträffliga klassiker, och blivit inspirerad till att själv göra en liknande historia, något som jag i såfall enbart gläds åt och ser positivt på eftersom "Fantastic Voyage" råkar vara en av mina absoluta favoritfilmer!..
Ingen mindre än Steven Spielberg var förresten medproducent på denna 80-tals klassiker, vilket inte förvånar mig det minsta eftersom det här absolut verkar vara en film i hans stil.
Dante har med "Innerspace" lyckats skapa en perfekt mix av fantasy, action, spänning och humor, och han har gjort det med en hel del finess och med stor uppfinningsrikedom.
Dessutom är Specialeffekterna och scenerna som utspelar sig inuti rollfiguren Jack Putters kropp så otroligt imponerande att man bara gapar, och tillsammans med en kul och spännande story blir resultatet att man sitter som fastgjuten hela filmen igenom.

Den mycket begåvade Martin Short är helt enkelt perfekt i denna roll som hypokondriske Jack Putter, och vill man även skratta åt honom i andra filmer så kan man t.ex göra det i hysteriskt roliga titlar som "Three Amigos" (1986), "Father of the Bride" (1991) och i "Mars Attacks" (1996) m.fl.
Han har genom åren även medverkat i TV-serier, som t.ex i "The Martin Short Show" (1994) samt gjort röstarbeten i animerade filmer som i "The Prince of Egypt" (1998) m.m.
Dennis Quaid har man även kunnat se i andra populära filmer som "The Right Stuff" (1983), "Great Balls of Fire" (1989) och "Day After Tomorrow" (2004) m.fl, och Meg Ryans skådespelarkonst har man kunnat njuta av i klassiker som "Top Gun" (1986), "When Harry Met Sally" (1989) och i "Sleepless In Seattle" (1993) m.fl.

Se denna actionladdade och roliga Sci-fi komedi och bara njuuut, ty detta är filmunderhållning på toppnivå enligt min mening!!!..

Äventyr i tropikerna

För alla er som tror er uppskatta ett klassiskt filmäventyr från 30-talet, med en hel del romantik i handlingen, vill jag varmt rekommendera en förtjusande liten pärla med titeln "Bird of Paradise" från 1932, med regi av King Vidor och med karismatiska skådisar som Dolores del Rio, Joel McCrea och John Halliday m.fl, i några av rollerna.

Detta är trots sina dryga 70 år på nacken och trots att den tekniska kvalitén brister både här och där, en mycket vacker film, och jag blev själv så fascinerad och betagen när jag såg den, att jag faktiskt inte ens tänkte på att det hela var i svart/vitt.
Jag helt enkelt älskar dessa gamla klassiska äventyr, vars handling i detta fall är förlagd kring en vacker Polynesisk ö i Stilla havet, där samspelet mellan den tropiska naturen, det speciella ljuset, samt mellan skådespelarna, känns rent magiskt!..
Inspelningarna ägde rum på Hawaii, där allt det vackra filmades på ett mycket smakfullt och stiligt sätt, och som bidrog till den sköna och mystikfyllda atmosfär som gör hela denna klassiker till ett riktigt mästerverk!..

Handling: Johnny Baker (McCrea) anländer med båt till en vacker tropisk ö, där han möter Luana (del Rio), som hör till lokalbefolkningen och som han hastigt förälskar sig i.
Luana är dock påväg gå ett illa öde till mötes, eftersom det är meningen är att hon ska offras till öns vulkan-gud.
Stärkta av kärleken till varandra, gör paret nu sitt yttersta för att bekämpa den ondska som hotar deras liv tillsammans. Frågan är bara om de har turen på sin sida...

King Vidor var en produktiv amerikansk regissör som förutom "Bird of Paradise" genom åren även skulle komma att uppmärksammas för klassiker som "Duel In the Sun" (1946), "War and Peace" (1956), och "Solomon and Sheba" (1959) m.fl.

Dolores del Rio, som det riktigt strålar om i denna romantiska kultfilm, var en mexikansk aktris som speciellt i början av sin karriär under 20-talet ofta fick spela rollen som "Exotisk skönhet".
Bland hennes övriga filmer finns t.ex titlar som "Flying down to Rio" (1933), "Journey Into Fear" (1942) och "The Fugitive" (1947).

Joel McCrea var en amerikansk skådis som medverkade i över nittio filmer under hela sin karriär.
Några av dem var titlar som "The Most Dangerous Game" (1932), "Foreign Correspondent" (1940) och "Buffalo Bill" (1944) m.fl.

En rolig detalj är att även skräckfilms-legenden Lon Chaney Jr. syns i denna film, i en liten biroll som besättningsmannen Thornton.
Detta var en av hans absolut första filmroller, då han fortfarande hette Creighton Chaney...

Japanska klassiker del 2.

Japansk filmproduktion på 70-talet skulle komma att handla om radvis med intressanta och kultiga klassiker inom Sci-fi och monsterskräck.
Årtiondet började med två "Kaiju"-filmer, var av den ena med titeln "Gamera vs. Jiger" (1970), skulle bli den sjätte filmen i ordningen med detta monster i huvudrollen. Regisserade gjorde Noriaki Yuasa.
Även en Kaiju-klassiker med titeln "Space Amoeba" kom detta år, med regi av flitige Ishiro Honda.

1971 rullade sedan denna filmtrend vidare med klassiker som "Gamera vs. Zigra", samt ännu en produktion i Godzilla-serien med namnet "Godzilla vs. Hedorah".
Regissören till denna elfte film hette Yoshimitsu Banno.
En hjälte vid namn Kamen Rider skulle komma att se dagens ljus 1972 i ett par "Tokusatsu"-klassiker (filmer innehållande superhjältar och en hel del specialeffekter), med titlar som "Kamen rider vs. Shocker" och "Kamen Rider vs. Hell Ambassador", och om man hade lust kunde man även låta sig fascineras av Godzillas fortsatta öden och äventyr i "Godzilla vs. Gigan".
1973 kom filmerna "Kamen Rider V3", "Kamen Rider V3 vs. the Destron Monsters" samt "Godzilla vs. Megalon", och 1974 fortsatte det i samma stil med "Kamen Rider X" och "Kamen Rider X: The Five Riders vs. King Dark". Även "Godzilla vs. Mechagodzilla" kom detta år.

The Return of Godzilla m.fl

1975 stod Ishiro Honda för regin i filmen "Terror of Mechagodzilla", som sedan avlöstes av en rad Tokusatsu-filmer som "Gorenger the Movie", "Kamen Rider Amazon" och "Kamen Rider Stronger", och 1976 kom produktioner som "Gorenger: The Red Death Match" och "Gorenger: The Bomb Hurricane" m.fl.
Året därpå skulle en Tokusatsu-film med titeln "The War In Space" få premiär, och 1978 kom bl.a en Sci-fi film för yngre tittare som hette "JAKQ Dengeki Tai vs. Goranger".
Decenniet avrundades till sist med ett par Kaiju-klassiker som "Ultraman" och "Ultraman: Great Monster Decisive Battle".

80-talet inleddes bl.a med Sci-fi filmer som "Denziman Movie" och "Kamen Rider: Eight Rider vs. Galaxy King", samt med den sista filmen om Gamera, med titeln "Gamera: Super Monster".
1981 kom bl.a en Sci-fi produktion för barn som hette "Sun Vulcan Movie", 1982 fick en annan film i liknande stil premiär vid namn "Goggle V Movie", och 1983 kom en klassiker i samma genre med titeln "Dynaman Movie".
Under det fortsatta 80-talet följde sedan diverse Sci-fi och skräck-premiärer som "The Return of Godzilla" (1984), "Ultraman Story" (1984), "Guinea Pig: The Devil´s Experiment" (1985), "Guinea Pig: He Never Dies" (1986), "Time of the Apes" (1987), "Guinea Pig: Android of Notre Dame" (1988) och "Godzilla vs. Biollante" (1989)  m.fl.....

Japan har med hjälp av fantasifulla ideér och stor skicklighet hela tiden fortsatt att fascinera och överraska filmfantaster över hela världen, och kan nog idag inom framför allt skräckfilm betrakta sig som ett av de ledande länderna på marknaden...

Skådisar från min uppväxt

Det finns skådespelare som man tycker att man känner igen extra väl vid det här laget, som man växt upp och umgåtts med hemma i vardagsrummet ända sedan man var liten grabb.
Skådisar som varit självklara ansikten i TV-serier och på film genom hela ens liv, och som nästan känns lika välbekanta som en kär gammal vän.

Roger Moore som James Bond, 1983.

Själv är jag uppvuxen på 70-talet, som för mig framför allt innehöll en hel del katastrof-filmer, action och deckar-serier, samt filmstjärnor som t.ex Telly Savalas, Charles Bronson, Charlton Heston, Steve McQueen, Clint Eastwood och Roger Moore m.fl i några av sina bästa roller.
Många av dessa utmärkta skådisar lever inte ens idag, men deras ansikten fortsätter förstås ändå att dyka upp då och då i repriserade serier och filmer. Och tur är väl det!..
Vem minns väl inte fantastiska filmklassiker från 70-talet som t.ex "The Towering Inferno", "Earthquake", "Capricorn One", "Pappilon", "Death Wish" eller "Dirty Harry" m.fl?, eller spännande TV-deckare som "Kojak", "Baretta", "Columbo", "Cannon" eller "McClaoud?..

Men det finns även skådespelare som om man jämför dem med andra, aldrig blivit riktigt superstora, och vars namn man oftast inte kommer ihåg, men som ändå är skådisar som genom åren betytt mycket för filmindustrin.
Dessa personer syns oftast i färgstarka biroller, men just det där att man så väl känner igen deras ansikten ger mig alltid en sorts märklig tillfreds-ställelse som för mig brukar resultera i att det jag sitter och tittar på genast blir mycket bättre och intressantare.
Några duktiga skådisar som jag skulle vilja placera inom de ramarna är t.ex klassiska stjärnor som; Edward G Robinson ("Key Largo", "The Ten Commandments" m.fl), Terry-Thomas ("Tom Thumb", "Rocket to the Moon" m.fl, Burgess Meredith ("Clash of the Titans", "Rocky" m.fl), Agnes Moorehead ("Citizen Kane", "Hysch hysch, Charlotte!" m.fl) samt Robert Webber ("Revenge of the Pink Panther", "Wrong Is Wright" m.fl) bara för att nämna en del av dem.

En stor stjärna, som dessvärre tråkigt nog gick bort förra året vid 85 års ålder, var ju Tony Curtis, som man med glädje minns från olika filmer som t.ex "Some like It Hot" (1959), "Spartacus" (1960) och "The Boston Strangler" (1968), samt från TV-serier som "The Persuaders!" (1971-1972).

Jag beundrar verkligen dessa tidlösa filmstjärnor för alla fantastiska roller de hunnit med att spela under årens lopp, och vars filmer man haft den stora äran att njuta av så många gånger, från det att man började springa på bio på 70-talet, och fram till denna dag!..

The Slime People (1963)

Nu när vi hamnat i September månad så antar jag att det är fler än jag som börjar känna att hösten är på gång.
Luften har blivit svalare och man tillbringar kanske inte lika mycket tid utomhus.
TV och filmstunderna om kvällarna kanske blir fler och längre, vilket en filmfantast som jag förstås inte alls har något emot!..

På tal om film. Jag har alltid fascinerats av monster-skräckfilmer där skaparna med hjälp av sin skicklighet och fantasi lagt ner mycket jobb på att ge liv åt de mest groteska varelser, vars syfte är att frambringa kalla kårar hos biobesökarna.
Såg en både ruggig och rolig sådan härom kvällen som hette "The Slime People", från 1963, regisserad av Robert Hutton, och med skådisar som Les Tremayne, Susan Hart, Robert Hutton och Robert Burton m.fl i några av rollerna.
När jag började ta mig igenom den här filmen så måste jag säga att jag faktiskt blev glatt överraskad, då det skulle visa sig att både handlingen var riktigt hyfsad och monstren härligt groteska och läskiga.
De såg nästan ut som slamkrypsliknande varelser med en slags puckel-liknande sköldpaddskal på ryggen, faktiskt lite i stil med klassiska filmmonster som "Creature from the Black Lagoon".
Skillnaden är kanske att monstren i "Slime People" faktiskt är riktigt grymma och elaka, medan monster som "The Creature" och "King Kong" m.fl bara är missförstådda och tragiska varelser som det egentligen är synd om.
Sedan har vi det där märkliga skalet eller "puckeln", som jag inte heller sett så mycket av hos andra filmmonster.

Handling: Människor har lämnat Los Angeles i panik sedan märkliga, hotfulla varelser börjat krypa fram ur underjorden i syfte att ta över staden.
En flygplanspilot (Hutton) landar på Los Angeles flygplats som han finner helt övergiven, men snart träffar han på en vetenskapsman och dennes två döttrar som berättar för honom om vad som hänt.
Tillsammans måste de försöka sätta stopp för varelsernas framfart, vilket visar sig bli ganska tufft.
Monstren har till råga på allt framkallat en mystisk dimma som lagt sig över staden, och som försvårar det hela för filmens hjältar.

"The Slime People" blev den enda film som Robert Hutton under sin karriär både regisserade samt även medverkade i.
Han var nämligen i första hand skådespelare och gjorde från början av 40-talet fram till mitten av 70-talet radvis med roller i både TV-serier och långfilmer av skiftande slag.
Några av dessa var förutom ovan nämnda film bl.a "Invisible Invaders" (1959), "The Secret Door" (1964) och "They came from Beyond Space" (1967).

Gillar man skräckklassiker som innehåller massor av läskig dimma, ja då bör man absolut kolla in denna charmiga film från 1963.
Den är nämligen så tät i vissa scener att skådisarna nästan måste haft svårt att hålla reda på varandra!..
Hur som helst så vill jag varmt rekommendera denna kultpärla!..