Denna blogg har tagit en paus tills vidare.
Det är i dagsläget oklart när eller om den kommer att återupptas.
Vänliga hälsningar
Thomas
måndag 18 februari 2013
måndag 24 december 2012
måndag 26 november 2012
Stilfull klassiker
De som liksom jag växte upp på 70-talet minns kanske en charmig och under-hållande deckarserie som gick på TV och som hette "Hart to Hart" eller "Par i hjärter", med skådisar som Robert Wagner och Stefanie Powers i huvud-rollerna.
Wagner har med sin eleganta stil och karaktäristiska coolhet alltid gjort bra ifrån sig framför kameran enligt mitt tycke, och den filmklassiker jag nu tänkte presentera är definitivt inget undantag...
"A Kiss Before Dying" (1956), med regi av Gerd Oswald och med skådisar som Robert Wagner, Virginia Leith och Jeffrey Hunter m.fl, är en thriller som är spännande och intressant på flera plan.
Dels har regissören enligt mitt tycke gjort ett utomordentligt fint arbete med att skapa filmsekvenser som nästan är i Hitchcocks anda, dels är själva storyn smart uttänkt och välgjord, vilket kanske har att göra med att det hela från början bygger på en bok av ingen mindre än Ira Levin ("Rosemary´s Baby", "The Stepford Wives" m.fl).
Klart är i alla fall att Oswald lyckats regissera en riktigt spännande och sevärd historia som i mitt tycke och i sina bästa stunder faktiskt nästan är i klass med mästerverk som "Vertigo" (1958) och "North By Northwest" (1959), vilket gör denna 50-tals pärla till en av de bättre thriller-filmerna från detta årtionde.
Gerd Oswald som regisserade detta drama arbetade under sin karriär både med TV och film, och förutom att jobba med serier som "Perry Mason" och "Bonanza" m.fl, skapade han även andra klassiker i "thriller"-genren som t.ex "Crime of Passion" (1957) med Barbara Stanwyck i en övertygande roll, samt "Screaming Mimi" (1958) med Anita Ekberg som filmens stora stjärna.
Robert Wagner har man på senare år bl.a kunnat se i populära TV-serier som "Seinfeld" och "Two and a Half Men" m.fl, men man bör definitivt inte glömma bort alla de fina rollprestationer han haft i tidlösa filmklassiker som t.ex "Titanic" (1953), "All the Fine Young Cannibals" (1960), "The Pink Panther" (1963), samt förstås "A Kiss Before Dying" (1956).
1991 gjordes en remake på denna film, med skådespelare som Matt Dillon och Sean Young i de ledande rollerna. Regissören hette då James Dearden.
Men innan ni kollar in den rullen rekommenderar jag varmt att ni först och främst ser originalet!...
Wagner har med sin eleganta stil och karaktäristiska coolhet alltid gjort bra ifrån sig framför kameran enligt mitt tycke, och den filmklassiker jag nu tänkte presentera är definitivt inget undantag...
Dels har regissören enligt mitt tycke gjort ett utomordentligt fint arbete med att skapa filmsekvenser som nästan är i Hitchcocks anda, dels är själva storyn smart uttänkt och välgjord, vilket kanske har att göra med att det hela från början bygger på en bok av ingen mindre än Ira Levin ("Rosemary´s Baby", "The Stepford Wives" m.fl).
Klart är i alla fall att Oswald lyckats regissera en riktigt spännande och sevärd historia som i mitt tycke och i sina bästa stunder faktiskt nästan är i klass med mästerverk som "Vertigo" (1958) och "North By Northwest" (1959), vilket gör denna 50-tals pärla till en av de bättre thriller-filmerna från detta årtionde.
Gerd Oswald som regisserade detta drama arbetade under sin karriär både med TV och film, och förutom att jobba med serier som "Perry Mason" och "Bonanza" m.fl, skapade han även andra klassiker i "thriller"-genren som t.ex "Crime of Passion" (1957) med Barbara Stanwyck i en övertygande roll, samt "Screaming Mimi" (1958) med Anita Ekberg som filmens stora stjärna.
Robert Wagner har man på senare år bl.a kunnat se i populära TV-serier som "Seinfeld" och "Two and a Half Men" m.fl, men man bör definitivt inte glömma bort alla de fina rollprestationer han haft i tidlösa filmklassiker som t.ex "Titanic" (1953), "All the Fine Young Cannibals" (1960), "The Pink Panther" (1963), samt förstås "A Kiss Before Dying" (1956).
1991 gjordes en remake på denna film, med skådespelare som Matt Dillon och Sean Young i de ledande rollerna. Regissören hette då James Dearden.
Men innan ni kollar in den rullen rekommenderar jag varmt att ni först och främst ser originalet!...
onsdag 31 oktober 2012
Skräckfilms-tips!..
8 mysrysliga klassiker som passar bra att
avnjutas under Halloween:
The Alligator People (1959)
Regi: Roy Del Ruth.
Med: Bruce Bennet, Beverly
Garland, Lon Chaney Jr m.fl.
.
Blood from the Mummy´s Tomb (1971)
Regi: Seth Holt.
Med: Andrew Keir, Valerie Leon,
James Villiers m.fl.
.
Invisible Ghost (1941)
Regi: Joseph H. Lewis.
Med Bela Lugosi, Polly ann Young,
John McGuire m.fl.
.
I Walked with a Zombie (1943)
Regi: Jacques Tourneur.
Med: Frances Dee, Tom Conway,
James Ellison m.fl
.
The Evil Dead (1981)
Regi: Sam Raimi.
Med: Bruce Campbell, Richard
DeManinkor, Ellen Sandweiss m.fl.
.
Demons (1985)
Regi: Lamberto Bava.
Med: Urbano Barberini, Natasha
Hovey, Karl Zinny m.fl.
.
The House by the Cemetery (1981)
Regi: Lucio Fulci.
Med: Catriona MacColl, Paolo Malco,
Ania Pieroni m.fl.
.
Grip of the Strangler (1958)
Regi: Robert Day.
Med: Boris Karloff, Elizabeth Allan,
Jean Kent m.fl.
Dessa filmer är bara några av alla de skräck-
klassiker jag själv har som favoriter!...
avnjutas under Halloween:
 |
Regi: Roy Del Ruth.
Med: Bruce Bennet, Beverly
Garland, Lon Chaney Jr m.fl.
.
Blood from the Mummy´s Tomb (1971)
Regi: Seth Holt.
Med: Andrew Keir, Valerie Leon,
James Villiers m.fl.
.
Invisible Ghost (1941)
Regi: Joseph H. Lewis.
Med Bela Lugosi, Polly ann Young,
John McGuire m.fl.
.
Regi: Jacques Tourneur.
Med: Frances Dee, Tom Conway,
James Ellison m.fl
.
The Evil Dead (1981)
Regi: Sam Raimi.
Med: Bruce Campbell, Richard
DeManinkor, Ellen Sandweiss m.fl.
.
Demons (1985)
Regi: Lamberto Bava.
Med: Urbano Barberini, Natasha
Hovey, Karl Zinny m.fl.
.
Regi: Lucio Fulci.
Med: Catriona MacColl, Paolo Malco,
Ania Pieroni m.fl.
.
Grip of the Strangler (1958)
Regi: Robert Day.
Med: Boris Karloff, Elizabeth Allan,
Jean Kent m.fl.
Dessa filmer är bara några av alla de skräck-
klassiker jag själv har som favoriter!...
lördag 27 oktober 2012
En storslagen debut
Den italienske regissören Sergio Leone är förmodligen mest känd för sitt samarbete med Clint Eastwood på 60-talet, i en rad western-klassiker som "A Fistfull of Dollars" (1964), "For a Few Dollars More" (1965) och "The God, the Bad and the Ugly" (1966) e.t.c.
Men vad många kanske inte vet är att denne mästares debutfilm från 60-talets början skilde sig en hel del från de verk som skulle komma senare.
Från att tidigare endast ha varit assisterande regissör i ett par filmer, skulle han nu få stå helt ensam för regin i det episka dramat "The Colossus of Rhodes" från 1961, med bl.a skådisar som Rory Calhoun, Georges Marchal och Lea Massari i några av rollerna.
"The Colossus of Rhodes" är en mycket underhållande och påkostad "Sword and Sandal" produktion som liksom andra filmer i samma genre dryper av maffiga stridsscener och är fylld med läckra historiska scenerier och interiörbilder som gör det lätt för tittaren att fantisera sig bort till denna intressanta men avlägsna historiska epok.
I stil med filmer som "Ulysses" (1954), "Giants of Thessaly" (1960) och "Jason and the Argonauts" (1963) m.fl, utspelar sig även denna berättelse under den grekiska antiken, denna gång på och runt ön Rhodos, och huvudämnet är som titeln lyder den enorma staty föreställande guden Apollo som man reser upp vid stadens hamninlopp i syfte att skrämma bort ev inkräktare.
Det kan förstås vara lite svårt att veta hur mycket av filmens innehåll som egentligen överensstämmer med verkligheten, om statyn precis såg ut på det här sättet och om den var exakt så här stor e.t.c.
Dock finner jag inte sådant särskilt viktigt, utan jag kan tvärt om tycka att det blir mer magiskt och tilltalande om man inte vet precis allt.
Hur som helst kan det kanske vara extra kul att se denna film för alla som någon gång semestrat på denna ö och befunnit sig ute vid Mandrake hamnen i Rhodos stad, vilket i så fall betyder att man ju faktiskt varit på platsen där allting hände!..
Sergio Leone är ju som sagt troligen mest uppmärksammad för sina magnifika western-rullar, för det mesta med titelmusiken komponerad av Ennio Morricone.
Bland de filmer han regisserade finns även titlar som "Once Upon a Time in the West" (1968), "A Fistful of Dynamite" (1971) samt "Once Upon a Time In America" (1984) m.fl.
Leone har med "The Colossus of Rhodes" enligt mitt tycke skapat en riktigt storslagen och sevärd debutfilm som verkligen fick mig att sitta som fast-klistrad ända till slutet, och jag vill i första hand därför rekommendera denna klassiska pärla för alla er som mer än allt annat älskar just Sword and Sandal eller historiska episka filmer...
Se och njut!...
Men vad många kanske inte vet är att denne mästares debutfilm från 60-talets början skilde sig en hel del från de verk som skulle komma senare.
Från att tidigare endast ha varit assisterande regissör i ett par filmer, skulle han nu få stå helt ensam för regin i det episka dramat "The Colossus of Rhodes" från 1961, med bl.a skådisar som Rory Calhoun, Georges Marchal och Lea Massari i några av rollerna.
I stil med filmer som "Ulysses" (1954), "Giants of Thessaly" (1960) och "Jason and the Argonauts" (1963) m.fl, utspelar sig även denna berättelse under den grekiska antiken, denna gång på och runt ön Rhodos, och huvudämnet är som titeln lyder den enorma staty föreställande guden Apollo som man reser upp vid stadens hamninlopp i syfte att skrämma bort ev inkräktare.
Det kan förstås vara lite svårt att veta hur mycket av filmens innehåll som egentligen överensstämmer med verkligheten, om statyn precis såg ut på det här sättet och om den var exakt så här stor e.t.c.
Dock finner jag inte sådant särskilt viktigt, utan jag kan tvärt om tycka att det blir mer magiskt och tilltalande om man inte vet precis allt.
Hur som helst kan det kanske vara extra kul att se denna film för alla som någon gång semestrat på denna ö och befunnit sig ute vid Mandrake hamnen i Rhodos stad, vilket i så fall betyder att man ju faktiskt varit på platsen där allting hände!..
Sergio Leone är ju som sagt troligen mest uppmärksammad för sina magnifika western-rullar, för det mesta med titelmusiken komponerad av Ennio Morricone.
Bland de filmer han regisserade finns även titlar som "Once Upon a Time in the West" (1968), "A Fistful of Dynamite" (1971) samt "Once Upon a Time In America" (1984) m.fl.
Leone har med "The Colossus of Rhodes" enligt mitt tycke skapat en riktigt storslagen och sevärd debutfilm som verkligen fick mig att sitta som fast-klistrad ända till slutet, och jag vill i första hand därför rekommendera denna klassiska pärla för alla er som mer än allt annat älskar just Sword and Sandal eller historiska episka filmer...
Se och njut!...
söndag 30 september 2012
Besök i jättarnas land
Att jag fullkomligt älskar klassiska Sci-fi filmer från 50 och 60-talet, kommer nog knappast som någon överraskning för alla som brukar läsa min blogg.
Sköna kultfilmer som innehåller allt ifrån flygande tefat, groteska monster och galna vetenskapsmän till robotar, jättar och miniatyrmänniskor m.m är enligt mitt tycke härlig underhållning som man aldrig kan få nog av.
Jättar och miniatyrmänniskor är f.ö ett tema som förekommit i en hel rad med Sci-fi klassiker genom tiderna.
Jag tänker närmast på filmer som "The Incredible Shrinking Man" (1957), "Attack of the Puppet People" (1958), och "Village of the Giants" (1965) m.fl, och så förstås en ytterst sevärd TV-serie från slutet av 60-talet skapad av den mycket begåvade producenten Irwin Allen, med titeln...
..."Land of the Giants" (1968-70), regi; Harry Harris, Sobey Martin och Irwin Allen, samt med skådisar som Gary Conway, Don Matheson, Kurt Kasznar och Deanna Lund m.fl i några av de ledande rollerna.
Irwin Allen som även skapade kultförklarade Sci fi-serier som "Lost In Space" (1965-68), "The Time Tunnel" (1966-67) och "Voyage to the Bottom of the Sea" (1964-68) m.fl, skulle även med "Land of the Giants" visa att han var den självklare mästaren på sitt område, för som stor beundrare av klassisk Sci-fi kan man inte göra annat än bara älska denna TV-serie!..
I 51 färggranna episoder hänförs och förbluffas man av hur oerhört väl genomarbetat allting är, både story-mässigt och hur man skapat dekorer och rekvisita, men även skådespelarna som i mitt tycke är som klippt och skurna för sina roller, bidrar förstås även de till seriens höga kvalité.
Om denna TV-serie hade kommit till idag så hade givetvis alla specialeffekter skapats med hjälp av datateknik.
Här känns allting mycket mera genuint och äkta, vilket är mycket trevligare.
Allen och hans team hade förmodligen ett enormt krävande arbete med att bygga upp storskaliga modeller av alla de föremål som finns i jättarnas värld, som t.ex telefoner, dricksglas, böcker, kikare och andra prylar. Saker som är gigantiska i jämförelse med hjältarna i serien.
Hur som helst så blev i alla fall resultatet mästerligt enligt mig!
Irwin Allen producerade under sina verksamma år även en rad sevärda långfilmer som med tiden blivit riktiga kultklassiker.
Bland dessa kan man t.ex hitta verk som "City Beneath the Sea" (1971) och "The Return of Captain Nemo" (1978) samt katastrof-filmer som "The Poseidon Adventure" (1972), "The Towering Inferno" (1974) och "The Swarm" (1978) m.fl...
Sköna kultfilmer som innehåller allt ifrån flygande tefat, groteska monster och galna vetenskapsmän till robotar, jättar och miniatyrmänniskor m.m är enligt mitt tycke härlig underhållning som man aldrig kan få nog av.
Jättar och miniatyrmänniskor är f.ö ett tema som förekommit i en hel rad med Sci-fi klassiker genom tiderna.
Jag tänker närmast på filmer som "The Incredible Shrinking Man" (1957), "Attack of the Puppet People" (1958), och "Village of the Giants" (1965) m.fl, och så förstås en ytterst sevärd TV-serie från slutet av 60-talet skapad av den mycket begåvade producenten Irwin Allen, med titeln...
Irwin Allen som även skapade kultförklarade Sci fi-serier som "Lost In Space" (1965-68), "The Time Tunnel" (1966-67) och "Voyage to the Bottom of the Sea" (1964-68) m.fl, skulle även med "Land of the Giants" visa att han var den självklare mästaren på sitt område, för som stor beundrare av klassisk Sci-fi kan man inte göra annat än bara älska denna TV-serie!..
I 51 färggranna episoder hänförs och förbluffas man av hur oerhört väl genomarbetat allting är, både story-mässigt och hur man skapat dekorer och rekvisita, men även skådespelarna som i mitt tycke är som klippt och skurna för sina roller, bidrar förstås även de till seriens höga kvalité.
Om denna TV-serie hade kommit till idag så hade givetvis alla specialeffekter skapats med hjälp av datateknik.
Här känns allting mycket mera genuint och äkta, vilket är mycket trevligare.
Allen och hans team hade förmodligen ett enormt krävande arbete med att bygga upp storskaliga modeller av alla de föremål som finns i jättarnas värld, som t.ex telefoner, dricksglas, böcker, kikare och andra prylar. Saker som är gigantiska i jämförelse med hjältarna i serien.
Hur som helst så blev i alla fall resultatet mästerligt enligt mig!
Irwin Allen producerade under sina verksamma år även en rad sevärda långfilmer som med tiden blivit riktiga kultklassiker.
Bland dessa kan man t.ex hitta verk som "City Beneath the Sea" (1971) och "The Return of Captain Nemo" (1978) samt katastrof-filmer som "The Poseidon Adventure" (1972), "The Towering Inferno" (1974) och "The Swarm" (1978) m.fl...
onsdag 12 september 2012
Titanic (1953)
Katastrofer av olika slag har skildrats på vita duken genom hela filmhistorien, och en av de mest dramatiska är förstås Titanics tragiska öde 1912 då ett enormt isberg satte stopp för lyxfartygets jungfruresa till Amerika.
Det är i år hundra år sedan som Atlantens iskalla vatten slukade Titanic, och de flesta som idag hör om denna händelse kommer förmodligen automatiskt att tänka på James Camerons fantastiska storfilm från 1997, med skådisar som Leonardo DiCaprio, Kate Winslet och Billy Zane i några av de ledande rollerna.
En film som f.ö fick motta inte mindre än elva st Oscars året efter premiären.
Det har dock kommit en hel rad med långfilmer och TV-serier genom åren som berättar om denna historiska händelse, och en 50-tals klassiker som enligt mitt tycke är en av de allra bästa är mästerliga "Titanic" från 1953, regisserad av Jean Negulesco och med skådisar som Clifton Webb, Barbara Stanwyck och Robert Wagner m.fl i rollistan.
När denna film gjordes fanns förstås inte den datateknik som idag är så vanlig när filmmakarna vill skapa maffiga effekter på bioduken, men denna fascinerande klassiker tycker jag är ett stort bevis på att sådant inte alls är nödvändigt. Här har man istället byggt upp en ödesmättad stämning med hjälp av skickliga skådespelare som är perfekta i sina roller, och man har lyckats skapa en atmosfär som gör att man helt enkelt sitter som fastklistrad ända fram till det dramatiska slutet.
Dessutom bidrar den passande musiken av Sol Kaplan väldigt mycket till filmens storhet.
Barbara Stanwyck var en mångsidig och karismatisk skådespelerska som många kanske även känner igen ifrån klassiker som "Meet John Doe" (1941), "Double Indemnity" (1944) och "The Strange Love of Martha Ivers" (1946) m.fl, och i denna film ser vi henne i rollen som Julia Sturges, en kvinna som befinner sig i en äktenskaplig kris och som klivit ombord på Titanic tillsammans med sina barn för att styra resan mot Amerika.
Clifton Webb som spelar Julias make Richard Ward Sturges är också han med på fartyget som halvvägs in i filmen går sitt sorgliga öde till mötes.
Webb medverkade under 40 och 50-talet dessutom i Film Noir-klassiker som "Laura" (1944), och "The Dark Corner" (1946) m.fl.
Jean Negulesco regisserade förutom denna film även verk som "Johnny Belinda" (1948) och "Under my Skin" (1950) m.fl.
Att klassiska draman som "Titanic" från 1953 fortfarande håller måttet råder det enligt min mening inget tvivel om.
Att man sitter där som trollbunden framför TV:n samtidigt som man glömmer bort både tid och rum tycker jag är tillräckliga bevis för att det är något alldeles speciellt och magiskt med dessa härliga filmhistoriska konstverk....
Det är i år hundra år sedan som Atlantens iskalla vatten slukade Titanic, och de flesta som idag hör om denna händelse kommer förmodligen automatiskt att tänka på James Camerons fantastiska storfilm från 1997, med skådisar som Leonardo DiCaprio, Kate Winslet och Billy Zane i några av de ledande rollerna.
En film som f.ö fick motta inte mindre än elva st Oscars året efter premiären.
När denna film gjordes fanns förstås inte den datateknik som idag är så vanlig när filmmakarna vill skapa maffiga effekter på bioduken, men denna fascinerande klassiker tycker jag är ett stort bevis på att sådant inte alls är nödvändigt. Här har man istället byggt upp en ödesmättad stämning med hjälp av skickliga skådespelare som är perfekta i sina roller, och man har lyckats skapa en atmosfär som gör att man helt enkelt sitter som fastklistrad ända fram till det dramatiska slutet.
Dessutom bidrar den passande musiken av Sol Kaplan väldigt mycket till filmens storhet.
Barbara Stanwyck var en mångsidig och karismatisk skådespelerska som många kanske även känner igen ifrån klassiker som "Meet John Doe" (1941), "Double Indemnity" (1944) och "The Strange Love of Martha Ivers" (1946) m.fl, och i denna film ser vi henne i rollen som Julia Sturges, en kvinna som befinner sig i en äktenskaplig kris och som klivit ombord på Titanic tillsammans med sina barn för att styra resan mot Amerika.
Clifton Webb som spelar Julias make Richard Ward Sturges är också han med på fartyget som halvvägs in i filmen går sitt sorgliga öde till mötes.
Webb medverkade under 40 och 50-talet dessutom i Film Noir-klassiker som "Laura" (1944), och "The Dark Corner" (1946) m.fl.
Jean Negulesco regisserade förutom denna film även verk som "Johnny Belinda" (1948) och "Under my Skin" (1950) m.fl.
Att klassiska draman som "Titanic" från 1953 fortfarande håller måttet råder det enligt min mening inget tvivel om.
Att man sitter där som trollbunden framför TV:n samtidigt som man glömmer bort både tid och rum tycker jag är tillräckliga bevis för att det är något alldeles speciellt och magiskt med dessa härliga filmhistoriska konstverk....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)